Inrikes/Nyheter 26 april, 2019

100 vänsterhjältar

För andra året i rad publicerar Flamman-redaktionen i samarbete med läsarna hundra namn som är bra för vänstern.

1. Andreas Malm. Aktivist och human­ekolog som anser att man inte kan forska om klimatet utan att också vilja agera. Läs intervjun med årets listetta här.

2. Bipasha Huq, Amer Sarsour och Saman Faramarxi Sokhanran, Förenade förorter.
När Ortens bästa poet, som blivit Sveriges största scen för unga poeter, lade ned i vintras efter fyra år, var det ett hårt slag mot kulturlivet. Och inte bara i de berörda förorterna, utan i hela Sverige. Initiativtagarna till arrangören Förenade Förorter får här representera en hel rörelse, som trots svalt intresse från både politiker och publicister lyckades skapa något unikt.

3. Greta Thunberg, aktivist.
Skolstrejkaren som fick ikonstatus som talesperson för en generation utan framtid har hyllats för vad som beskrivs som hennes kärnbudskap: lyssna på forskarna och agera nu. Ytterligare hyllningar kan tyckas överflödiga; men låt oss lyfta en sak som ibland (medvetet?) glöms bort. När Greta talar med politiker, påvar och presidenter säger hon inte bara att insatserna för klimatet är otillräckliga, hon säger också att en tillräcklig insats kräver att vi gör upp med ett orättfärdigt och orättvist ekonomiskt system.

4. Collective Effort idrottsförening.
Denna nystartade socistiska idrottsförening har under året samlat över 400 medlemmar och spridit engagemang om stort och smått. Ett ljus i en annars högervriden kampsportsvärld.

5. Åsa Plesner, debattör.
Halva tankesmedjan Balans och till synes outtröttlig nagelfarare av nedskärningarna i det offentliga. Har i år dessutom hunnit göra scenföreställning av historien om sin egen utbrändhet.

6. Sara Karlsson, Markus Kallifatides och Daniel Suhonen, reformister.
Vägrar envist att ge upp hoppet om Socialdemokratin. Starten av Reformisterna är ett försök att rädda ett S som tappat gnista, bäring och handelskraft.

7. Erik Helgeson, hamnarbetare.
Under det som kom att kallas hamnkonflikten blev Erik Helgeson ett slags inofficiell talesperson för hamnarbetarförbundet. I den rollen missade han aldrig ett tillfälle att prisa medlemmarnas sammanhållning, som till slut resulterade i ett efterlängtat kollektivavtal.

8. Shawbo Elyasi, sjuksöterska och aktivist.
Med outsinlig energi kämpar denne Eskilstunabo för demokrati och mot fascism och rasism. Även om det är med fara för sin egen säkerhet.

9. Bille Karlsson och Bo Karlsson, vänsterparitster, Skara.
Med allt från viskafé till protester mot en nedläggningshotad järnväg och krigsövningar i Vättern har Bille och Bo Karlsson för en bättre värld och ett svängigare Skara.

10. Johan Nordqvist, ordförande juridikfronten.
Den ideella föreningen Juridikfronten visar gång på gång att det faktiskt går att döma folk för hets mot folkgrupp. Genom gediget förarbete underlättar föreningen polisens utredningar och ser till att förövarna blir fällda. De borde inte behövas, men det gör de.

11. Karl Gustav Nilsson.
Mannen som blev Nordeaslaktaren med hela vänstern efter ett eldigt utspel på Nordeas bolagsstämma säkrade i valet ett mandat i Ludvika kommunfullmäktige för Kommunistiska partiet.  Med det visade han att det kan löna sig att ställa sig upp och säga vad man tycker, även om det gör någon i kostym obekväm.

12. Linn Spross.
Vid Ekonomisk-historiska institutionen så väl som i den anarkistiska tidskriften Brands redaktion är Linn Spross expert på arbetsmarknadspolitik.

13. Rojin Pertow.
Chefredaktör på Galago som fortsätter göra seriemagasinet till ett välbehövligt kulturellt andningshål.

14. Erika Petersson.
Drottningen i kassan har gett kassörskor över hela landet en röst, numera krönikör i Arbetet.

15. Toivo Jokkala.
I en bransch som är minst sagt ogästvänlig fortsätter Arbetarens chefredaktör att förvalta tidningens svåröverträffade arv med glans.

16. Jenny Bengtsson.
Ledarskribent på Dagens ETC med det fackliga engagemanget ständigt färskt i minnet.

17. Kata Nilsson.
Socialdemokratins själv­ut­nämnde Lady Gaga och Piteå-tidningens politiska redaktör är alltid redo att ta ned en självgod stockholmare på jorden. Skaffade sig både vänner och fiender bland Flammans läsare när hon propagerade för sin, och andra Piteåbors, rätt att ta flyget.

18. Johan Persson.
Kanske mest känd under Twitternamnet ordförande Johan. Förutom att han är rolig och drastisk på internet är Persson dessutom hälften av podden Mörkret, som med humor och allvar utforskar varför livet är så jobbigt.

19. Anton Levein.
Politisk samordnare på 6F som tog facken genom valrörelsen.

20. Marin Hofverberg.
Chefsekonom på Hyres­gästföreningen som alltid sätter medlemmarna först.

21. Enna Gerin.
Utredare på den fackliga tankesmedjan Katalys och ganska ny medarbetare på Aftonbladet kultur. Har alltid något smart att säga.

22. Vihan Tahir.
Chefredaktör som tar väl hand om den feministiska tidskriften Bang. Expert på trygghet på nätet, och dessutom är hon snäll mot djur.

23. Somar Al Naher. 
Motvillig men desto viktigare bråkig socialdemokrat. Skriver vad hon tycker, oavsett vem som blir arg eller irriterad, just nu i ETC.

24. Fatemeh Khavari. 
Det intensiva medieintresset som följde Fatemeh Khavari under sittsterjken för de afghanska ungdomarna har avtagit. Men hon har fortsatt kämpa för deras rättigheter ändå.

25. Mattias Irving.
Politisk sekreterare på Socialdemokrater för tro och solidaritet och svensk mästare i god ton. Alltid snäll, aldrig mesig.

26. Robin Zachari.
Skiftets chef har byggt en folkrörelse kring konkreta och genomförbara politiska frågor. Mästare på mejllistor och uppseendeväckande aktioner.

27. Alejandra Cerda.
PR-person och kulturskribent som precis startat ny byrå. Redan i pressmeddelandet konstaterade hon att hela företaget hatar män. Så vitt vi kan förstå fullständigt orädd.

28. Christine Bylund. 
Etnolog som redan lärt oss mer än de flesta om funkofobi, men fortsätter agitera och organisera.

29. Tanvir Mansur.
Skribent, poddare och en pålitlig påpekare av samhällets rasistiska över- och undertoner.

30. Aleksa Lundberg.
Förklarar lugnt när debattvågorna slår över, och kan samtidigt piska upp en storm när havet ligger allt för stilla.

31. Samira Ariadad.
Yttre vänsterkantens främste plattvändare är dessutom en utmärkt skribent.

32. Yonna Waltersson.
Som chefredaktör leder hon fackpressens största tidning, Arbetet, i en ständigt uppåtgående kvalitetskurva.

33. Anna-Marija Todorov.

Allas vår Fröken Forever fortsätter skildrar vardagen, inom och utanför förskolans väggar.

34. Kenny Rheinhold.

Seko Sjölfolks ordförande leder med patos arbetet för ett mer inkluderande och feministiskt fackförbund.

35. Mathias Wåg.

Guldspadevinnare, aktivist och anarkist. Lika hemma på gatan som i den politiska litteraturen.

36. Sam Carlshamre.
Nytillträdd politisk sekreterare på Vänsterpartiet, återkommande Flammanskribent och marxistisk föreläsare. Vänsterpartiet i synnerhet och vänstern i allmänhet skulle vara fattigare utan.

37. Jenny Wrangborg.

Poet som med sina läsningar räddat otaliga sömniga vänstertillställningar.

38. Linnea Axelsson.

Med det stora och storslagna diktverket Aednan skildrade 2018 års Augustprisvinnare på ett unikt sett Sveriges koloniala behandling av den samiska befolkningen.

39. Susanna Kierkegaard.

Den socialdemokratiska opinionsbildningens snabbast stigande stjärna. Fattar faktiskt vad som pågår i EU-parlamentet.

40. Åsa Hidmark.
Forskare, marxist och självutnämnt sträng. Det är ok att vara sträng när man nästan alltid har rätt.

41. Jens Börjesson.
Vänsterpartist och medlem i Klimatfronten som knackar kod och knäcker klimatbovar. Precis vad framtiden behöver.

42.Liv Strömqvist.
Drastisk, rolig, och en orädd tänkare. Om inte annat kan man bli vänster bara för att få vara på samma lag som henne.

43.Hanna Höie.

Arkivarie, aktivist och en röst för ett enat Malmö.

44. Göran Greider.
Skriver ofta
och mycket
Alltid klokt
ibland på vers


45. Jenny Lindahl Persson.

Chef både för Arena Idé och Centrum för marxistiska samhällsstudier. Poddar om Game of Thrones och pengar och politik med samma finess. Sveriges ledande översättare från Sandro Scocco till svenska.

46. Jenny Diệu Thúy Nguyen.

Juridik och jävlarannama.

47. Ronny Eriksson.

Euskefeurats frontman tycker att man ska stå på sig, annars gör någon annan det.

48. Maria-Elsa Salvo.
Vet mer om USA än nästan någon annan. Kommunicerar på Arena Idé.

49. Erik Persson.

Har läst den där boken man tänkte läsa fast det aldrig blev av och berättar pedagogiskt och insatt om den i podden Apans Anatomi.

50. Henrik Bromander.
Sveriges kanske bästa romanförfattare skrev den stora MeToo-romanen innan MeToo och skildrar samtiden utanför medelklassbubblan: med näthatare, elalergiker, thailandsresenärer och de andra karaktärerna i verklighetens folk.

51. Sarah Liz Degerhammar.

Kämpar för allas rätt till rimliga bostäder i Ort till ort.

52. Ilyas Hassan.
Talesperson för förorter mot våld. Förra årets listetta är fortfarande lika rimlig.

53. Daria Bogdanska.

Serietecknare, skribent och aktivist med båda fötterna i verkligheten.

54. Ali Esbati.
Vänsterpartiets arbetsmarknaspolitiska talesperson är en enhörning: en nationalekonom som är rolig.

55. Daniel Bernmar.
Ledde vänsterpartiet i Göteborg i deras bästa val någonsin.

56. Ulf Bjereld.
Statsvetare och Socialdemokrat. Kunnig, klok och oumbärlig för att kalibrera S moraliska kompassnål.

57. Farhiya Feysal.
Välförtjänt utnämnd till ortens bästa poet två år i rad.

58 Devrim Mavi.
Före detta talesperson för feministiskt initiativ som aldrig slutat kämpa för jämlikhet.

59. Emil Boss.

Författare och facklig aktivist som gör oumbärliga insatser för allt från strejkrätt och rättvis vinhandel till att stoppa högerextremister.

60. Lina Stenberg.

Ledarskribent både i Arbetet och Länstidningen Östersund. Når nästan Göran Greider-artade nivåer av produktion. Dessutom en hörnsten i panelen i Gomorron, vänstern!

61. Roya Hakiminia.

Läkare, debattör och socialist. Oslagbar i vårdfrågor.

62. Anna Westberg.
Håller ordning på Skiftet, segling och EU på samma gång.

63. Per Sundgren.

Outtröttlig förkämpe för rättvisa. Klok i kulisserna på fler håll i vänstern än vad man trodde var möjligt.

64. Hanna Cederin.

Ung vänsters före detta ordförande leder både teatergruppen Ung utan pung och Vänsterpartiets förnyelsearbete. Det kan inte bli annat än bra.

65. Joakim Medin.

Gör vänsterns bästa utrikesreportage och tar hem den stora världen till Sverige.

66. Christer Themptander.

Agitatorisk huskonstnär för vänstern som visar upp både vardag och politik ur nya perspektiv.

67. Showan Shattak.
Med utbildning, agitation och organisering vill han göra Malmö tryggare för alla, inte bara de som har det bäst ställt.

68. Marijana smilevska.
Kvinnofolkhögskolans rektor kämpar för allas rätt till utbildning.

69. Judith Kiros.

Smart, sylvass och en av vänsterns skickligaste skribenter. Tog saken i egna hände och startade den medieplattformen Kontext


70. Erik Melin.

Mememästare på skiftet som tar den svenska hardocrescenens politiska amibtion in en ny tid.

71. Ehlina Pahnke.
En av vänsterns främsta reportageskribenter och medgrundare till den fristående medieplattformen Kontext.

72. Erik Haking.
Skribent och kritiker. Innehavare av vänsterns vassaste litteratursåg.

73. Eskil Rönér.

Hamnarbetarförbundets ordförande ledde kampen för medlemmarnas rättigheter och vann, trots motstånd från alla tänkbara håll.

74. Felicia Mulinari.
Kämpar mot rasismen med poetisk kraft.

75. Zina Al-Dewany.

Ledarskribent som lämnade Flamman för Aftonbladet. Redaktionen sörjer men gratulerar läsarna av sveriges största tidning. Att fler får ta del av Zinas texter är i slutändan något bra.

76. America Vera Zavala.
Dundrande dramatiker med hjärtat på rätt ställe.

77. Malin Björk.
Vänsterpartiets EU-parlamentariker röstade mest rätt för klimatet under den gångna mandatperioden. Röstade för övrigt mest rätt i de flesta andra frågor också.

78. Per Björklund.
Ledarskribent i Flamman och förläggare på Verbal förlag – Sveriges eget Verso.

79. Julia Lindblom.

Nytillskott på Arbetarens redaktion som är en av de senaste årets rimligaste rekryteringar.

80. Nabila Abdul Fattah.

Ställer alltid någon annan i det främsta rummet i sin envetna kamp för orten och kulturen.

81. Uje Brandelius.
Om vänstern hade ett hov skulle Uje Brandelius vara dess hovsångare. Nu har vi tack och lov inte något hov, men får ta del av barnböcker, visor och Doktor Kosmos i alla fall.

82. Sara Granér.
Seriemästaren från Lund vars verksamhet kanske sammanfattades bäst i hennes egna form i en rubrik i Flamman: Teori, raseri, ett geni.

83. Tobias Holmberg.
Student och vänsterpartist som slåss för rätten till assistans.

84. Lawen Mothadi.

Vass, smart och orädd förläggare på Natur och kultur.

85. Per Wirtén.
Författare och EU-förespråkare som alltid är redo att utmana invanda vänstervärderingar.

86. Nooshi Dadgostar.

Vice partiledare för Vänsterpartiet som ändå inte syns tillräckligt. Får Vänsterpartister överallt att tänka sig framtid utan Jonas Sjöstedt utan att deppa ihop.

87. Emmelie Renlund.
Snickare från Umeå och ombudsman på Byggnads som tar striden för jämlikhet och schyssta villkor både i förbundet och offentligheten.

88. Lennart Gustavsson.
Tidigare riksdagsledamot som återvände till Malå i Västerbotten och tog partiet till 32 procent i kommunvalet. Hävdar att knepet var att lyssna på folk.

89. Emelie Ribeiro.
Klimataktivist och en av de som slutit upp i snabbväxande rörelsen Extinction Rebellion.

90. Freja Erixån.
Flammans favoritserieskapare just nu gör obegripliga och obegripligt roliga bilder. Minns vart ni såg henne först.

91. Göran Therborn.
Under 2018 satte vänsterns grand old man återigen klass på agendan. Igen.

92. Shabane Barot.
Klok provokatör som grundat överklassafari och utropat kommunism på NK. Skriver fint också.

93. Farida Al-Abani.
Nykterist, streetgäri, och numera partiledare för Feministiskt initiativ. Med ett starkt rättvisepatos kan hon vara precis vad Fi behöver.

94. Karina Cubilla.
Socialdemokrat som turnerar land och rike runt för att förändra partiet och Sverige.

95. Aida Paridad.

Vänsterns bästa programledare. En grundpelare i skapandet av Gomorron vänstern!

96. Lisa Pelling.

Sveriges bäst insatta i migrationspolitiska frågor. Jobbar på Arena idé och har alltid jämlikhet för ögonen.

97. Miriam Katzin.
Vänsteparitets ordförande i Malmö är också aktivist, forskare och medlem i svenska kommittén mot antisemitism. Gör gott på flera håll.

98. Erik Bonk.
Syndikalisternas ordförande bygger gärna allianser i en tidigare splittrad vänster.

99. Adrián Groglopo.
Antirasistiska Akademiens ordförande visar med bildning och aktivism hur en akademi borde arbeta.

100.Carl Schlyter.
Kom, kanske lite av misstag, ut som socialist när han kallade socialism och marxism för logik i Flamman. Vågade bryta med ett MP som brutit med sina grundvärderingar och hävdar att klimat och jämlikhet hänger ihop.

TV 13 mars, 2025

Grillen #1: ”Varför känns sekten i Knutby så sexig?”

I första avsnittet av Grillen diskuterar vi högermedias identitetskris efter Zelenskyjs möte med Trump, djupdyker i orsakerna till att folk älskar att vältra sig i sexiga sekter – och frågar oss hur usel Sveriges järnväg egentligen är.

Dessutom bjuder vi in Flammanskribenten Magnus Bjerg Sturm, som berättar om sin natt på nätkasinot. Varför dras allt fler unga killar till att spela om pengar?

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Magnus Bjerg Sturm

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Carlos Contreras

Klippning:
Petter Evertsen

Ledare 13 mars, 2025

På Blocket märker jag villaklassens desperation

Loppisfynden blir allt fler när även medelklassen börjar få det tufft. Foto: Janerik Henriksson/TT.

I dag är inget föremål för loppätet för att säljas för en hundring.

Från min barndom i det fattiga nordöstra Göteborg minns jag den ständiga cirkulationen av prylar. Det fanns alltid något att ta med till kompisens mamma, en gratängform som inte fick plats i skåpen eller en deckare på spanska som cirkulerat bland latinosvenskarna. Sedan skickade mamman tillbaka något, kanske kunde vi ha nytta av en avancerad kattsandlåda, riktigt dyr var den, när nu Smulan gått vidare? Man bar alltid omkring på grejor mellan mammorna. Det gör man fortfarande i orten, där barnen släpar omkring gigantiska ikeakassar.

I Ruben Östlunds film Play från 2011, som handlar om ungdomsrånare, klass och etnicitet, finns ett sidospår i form av en vagga, som ställts på ett tåg. Den står i vägen, tågpersonalen gör allt mer irriterade utrop för att kontakta vaggans ägare, men ingen träder fram. Vaggan har tolkats som symbol för det ena och det andra (bland annat som stöd för den rasistiska teorin om migrationen som ett medvetet folkutbyte), men jag tänkte att vaggan inte var särskilt mystisk, bara ett sätt att skicka ett större föremål mellan två städer för den som inte har pengar till porto, och att den nog hämtades upp i god ordning på destinationsorten.

Man säljer knappast sommarstugan för att köpa ny vinteroverall av något av de dyrare märkena, men kanske villatillbehöret studsmattan för att delfinansiera köpet.

Förra året upptäckte jag med förundran medelklassens små marknadsutbyten. Först såg jag dem av en slump. Jag har därefter börjat följa fenomenet med visst intresse. Avlägsna bekanta med två höga löner, bilar och sommarstuga säljer sneda juniorsängar, avskavda hamsterburar och inkompletta småbarnscyklar till varandra som tokiga. Påtagligt ofta är det saker som de fattigare människorna som jag vuxit upp med inte skulle ha drömt om att kränga utan som självklart hade passats vidare utan något swishande inblandat. Det händer att grejerna är så slitna och vinda att jag blir förhäxad av sekundärskam och tvångsmässigt klickar fram ”säljarens alla annonser”.

Jag får kämpa för att inte trilla ned i vänsterpopulistiska antaganden om att fattiga i genomsnitt har högre moral. Ett rimligare antagande är att även ISK-klassen har problem med kassatorsk. Eller att de fick det när räntorna blev höga i förfjol. Man säljer knappast sommarstugan för att köpa ny vinteroverall av något av de dyrare märkena, men kanske villatillbehöret studsmattan för att delfinansiera köpet.

Läs mer

Jag gissar här, och det beror inte på slöhet, utan på att Sverige med skatteomläggningen 2007 slutade föra bok över hushållens skulder och förmögenheter. Ett försök att återintroducera datainsamlingen bekämpades hårt av högern och näringslivet förra året som ett farligt intrång på den personliga integriteten och ett hot mot företagsklimatet, och det blev en tumme ned. Det vi har är aggregerad data, vilket är otillräckligt för att dra säkra slutsatser. Men det sagt: det hejdlösa säljbeteendet talar för att delar av villaklassen upprätthåller en ekonomisk fasad. Och nej, ekonomiskt resursstarka människor har inte i genomsnitt lägre moral, men tydligen lite längre till skam.

Utrikes 13 mars, 2025

Grön utanpå, brun inuti

En bonde demonstrerar utanför Europaparlamentet i Bryssel den 4 juni 2024, i protest mot klimatprogrammet Gröna given. Foto: Omar Havana/AP.

En ny rörelse inom Europas extremhöger utger sig för att kämpa för miljön – samtidigt som de förkastar idén om global uppvärmning. Men bakom deras andliga ekologi döljer sig ett försvar av de rikas intressen.

– Det finns en djup motsägelse hos Ekologisterna, förklarade journalisten Eugénie Bastié i en panel i den Fox-inspirerade franska pratkanalen C News.

– De förespråkar nedväxt utan att vara tydliga med vad det innebär. Men om man vill ha nedväxt och agroekologi, kommer Frankrike de kommande 20 åren att behöva en till två miljoner fler bönder. Det skulle motsvara flykten från landsbygden vi såg på 1950-talet, men åt andra hållet.

Frankrikes gröna parti menar inte allvar med att minska utsläppen, förklarade hon, av rädsla för att störa andra vänsterfrågor. För dessa så kallade progressiva är det viktigare med en kortare arbetsvecka och ett behagligare stadsliv. En nedväxt av det franska jordbruket däremot skulle ”innebära slutet för både 35-timmarsveckan och semestern, och tvinga ut människor på fälten för att arbeta”.

Hennes kollega i panelen, advokaten Alain Jakubowicz, undrade om en lämplig jämförelse kunde vara Pol Pot.

Eugénie Bastié är en profilerad skribent för högertidningen Le Figaro, och hörs ofta fördöma Ekologisterna för att bry sig mer om ”woke” än om jorden. De må sprida ”antikapitalistiskt konfetti”, men deras välfärdsmodell bygger fortfarande på Frankrikes tillväxt under efterkrigstiden, de ”Trettio glansårens” masskonsumtion.

Bastié kallar vänsterns miljövänner för ’vattenmeloner’ – gröna på utsidan, röda på insidan. Men vad ska vi kalla högerns dito?

När den vänsterledda Nya folkfronten, där Ekologisterna ingick, förra sommaren gick till val på att se pensionerna och klimatet som ”samma kamp”, hånade Bastié idén.

”Kampen mot den globala uppvärmningen kommer oundvikligen innebära minskad köpkraft och ett urholkande av sociala rättigheter – det är bättre att vara ärlig och säga det”, twittrade hon. 

För henne står valet mellan ”nedväxt och vår nuvarande levnadsstandard” – och det är ”århundradets dilemma”.

Bastié kallar vänsterns miljövänner för vattenmeloner – gröna på utsidan, röda på insidan. Men vad ska vi kalla högerns dito? Kanske avokador: gröna på utsidan, men med en hård brun kärna.


Ekologisk konservatism är ingen nymodighet från 2000-talet, eller ännu ett av näthögerns kära experiment. Det är snarare en ny variant av en klassisk konservativ miljösyn, där ekologi inte ses som ett interventionistiskt projekt för att omforma världen, utan som en moralisk uppmaning att tygla modernitetens överdrifter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Reportage 13 mars, 2025

Vänster efter trafikljuset

Foto: Josef Nedstam

Flamman åker Östtyskland runt för att förstå Die Linkes återhämtning – och varför tyskarna är på flykt från mitten.

En bra sak med vårt hotell i Berlin är att det ligger på gångavstånd till lokalen där Die Linke har sin valvaka. Det dåliga är att det ligger precis vid East Side Gallery. Vi tvingas pressa oss genom turister som trängs likt boskap framför fritidsgårdskonst och banala fredsbudskap som pryder en kilometerlång kvarlämnad bit av Berlinmuren. Kunde de inte rivit hela när de ändå var igång?

Die Linkes valvaka äger rum precis intill turistfällan Badeschiff, en simbassäng som flyter i Spree. Jag hade dessutom hoppats att man bara kunde knalla in och lyssna på politikerna om man bara kom i god tid. Det kunde man inte. Och vi var inte där i god tid.

Plötsligt ser jag ett gammalt bekant ansikte från den tyska aktivistvänstern i vimlet. Henning Obens! En gång lärde han mig vilket magiskt ord man ska säga för att åka billig taxi i Berlin. Jag frågar Henning vad han gör nu för tiden och det visar sig att han är digital kommunikatör för Die Linke. Vi fiskar efter att bli insläppta men får inget rakt svar.

För att komma in till den egentliga valvakan behöver man ett rött armband. I stället står vi ute på ”stranden” i februari och trängs vid en tv-skärm. Jag är på uselt humör och börjar känna av huvudstadsstämningen. Här är för mycket folk och de har lite för uttänkta hipsteroutfits och lite för symmetriska ansiktsdrag.

Dags att börja dricka öl.


Vi har kört vår Toyota till Tyskland för att förstå hur vänsterpartiet Die Linke gått från att vara uträknade kring tre procent, till att spurta upp mot tio. Resan börjar dock inte i Berlin, utan i östtyska Chemnitz – tidigare känt som Karl-Marx-Stadt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 12 mars, 2025

Skattkista. Varje dag någonstans på jorden öppnar en utställning med Hilma af Klint. Foto: Pontus Lundahl / TT

Bli bortglömd på en vind eller dömas till ett evigt ambulerande Graceland. Det är alternativen när den giriga konstvärlden kanske försatt chansen för en hederlig sista vila på Moderna museet.

Stoppa pressarna! Några illuminati och ett gäng renrakade finans-brorsor är i slagsmål om en mystisk konstnär som ska ha uppfunnit den abstrakta konsten. I potten ligger några miljoner hit och dit, rättigheter att sälja NFT:er (nej, jag kommer inte heller ihåg vad det var för något) och lyxiga mattor knutna under oklara omständigheter i Indien. Men framför allt utlovas inträde till en extremt nischad och hednisk kult: Hilma af Klint-religionen. Sensationseffekt: 3 av 10. 

Erkänn, även du har bläddrat förbi Dagens Nyheters gräv om den antroposofiska konstnären vars enorma dukar gjort flera ärevarv runt jorden och förutom ändlösa tramsprylar även inspirerat till en rad mediokra romaner, en immersiv totalupplevelsemiljö och åtminstone en kalkonfilm. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Nyheter/Utrikes 12 mars, 2025

De vill återuppbygga Gaza: ”Bottenlösa behov”

Clean Shelter har precis börjat på ett stort vattenledningsprojekt i Khan Yunis, som kan ge tjänligt vatten åt över 100 000 människor. Foto: Mohammed Hajjar/AP.

Israel har skurit av både elektricitet och nödleveranser till Gaza. Flamman talar med hjälporganisationen Clean Shelter, som hjälper palestinier på marken – och vänsterpartisten Hanna Gedin, som menar att EU och Sverige har ett ansvar att finansiera återuppbyggnaden.

– Behoven var, och är, bottenlösa. Man måste bara välja någon ände att börja i, säger Tom Kellner.

Den tillfälliga vapenvilan i Gaza har brutits gång på gång. Ambulanser och civila beskjuts även på Västbanken, och Israel beslutade nyligen att återigen vägra släppa in humanitär hjälp i Gaza, vilket enligt FN är ett solklart brott mot mänskligheten. I söndags stängde man av strömmen till de sista byggnaderna som fortfarande gick på israelisk el.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 12 mars, 2025

Unga och ”antistatliga” i fokus för Säpos arbete

Till höger: anhängare till terrorklassade The Base som poserar i en svensk skog. Till vänster: bild upplagd på nätet av gärningsmannen vid knivdådet mot en kvinna i Borås. Foto: Flamman.

I Säkerhetspolisens nya rapport riktas ljuset mot aktörer som vill underminera statens legitimitet – såväl som unga som radikaliseras med våldet som drivkraft. Men i båda fallen är det fortfarande högerextrema och islamister som står i centrum, menar Säpo själva.

”Säkerhetspolisen hanterar ärenden med barn som inte ens nått tonåren.”

Det står att läsa i den senaste årliga lägesrapporten från Säpo. Där varnar myndigheten bland annat för att terrorgrupper utnyttjar digitala plattformar och gejmingmiljöer för att nå yngre målgrupper.

– Våldet blir en drivkraft i sig, som inte minst unga attraheras av. Det kan till och med vara den enskilt största drivkraften, säger Gabriel Wernstedt, presstalesperson på Säpo.

När man är i den åldern är man självklart mer mottaglig för mer extrema budskap.

Han menar samtidigt att de traditionella miljöer som Säpo tidigare tittat på, med tydliga organisationer och föreningar, är på tillbakagång – särskilt bland de högerextrema. I rapporten beskrivs i stället extremistiska rörelser som ”drivs av utvecklingen i omvärlden eller fascineras av våld”.

– Vad vi ser är att många, inte minst ensamagerande, väldigt snabbt kan skapa en avsikt, en förmåga och en radikalisering, vilket kan gå väldigt snabbt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Reportage 12 mars, 2025

Stjärnmarxisten: ”Omställningen är inte lönsam”

Extinction rebellion protesterar i New York, den 5 mars 2025. Enligt Brett Christophers står hoppet till den klimatengagerade ungdomen. Foto: Michael Nigro/Pacific Press/Zuma Press Wire/TT.

Brett Christophers gav upp livet som finansvalp för Ekonomikum i Uppsala. Nu väcker hans böcker allt större uppmärksamhet – åtminstone i utlandet. Flamman träffar honom för att fråga varför marknaden står i vägen för omställningen, och varför han har svårt för Norge.

En måndag i slutet av februari lyser solen över Uppsala. Det är som vanligt – kala träd, tjocka mammakorvar och grusig asfalt. Men något stämmer inte. Brist på nederbörd är inte ovanligt i februari, men med tolv grader ligger våren i luften. I Dalarna körs Vasaloppet på utlagd snö. Något är fel.

Få är mer lämpade att förklara förändringen än Brett Christophers. Han var intill nyligen en ganska okänd professor i geografi vid Uppsala universitet, men de senaste åren har han fått allt större internationell uppmärksamhet för sina böcker om finansmarknaden. I sitt senaste verk, The price is wrong: Why capitalism won’t save the planet, tar han sig an klimatfrågan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 11 mars, 2025

Den pistagegröna dubaichokladen väller in över Istanbul. Foto: Adobe Stock.

En grön gegga väller ut när jag tar en tugga av chokladen. De finkrossade pistagenötterna, uppblandade med knaprig kadayıf, smälter i munnen. Smaken påminner om nougat, och jag biter snabbt av ett stycke till.

Dubaichoklad, som sötsaken kallas, har tagit över Turkiet. Vart man än går i Istanbul ser man annonserna, utanför traditionella bagerier och i tunnelbanan. Ändå märker jag, när jag köper några paket på ett konditori, att försäljaren blir beklämd. Egentligen är det inte så konstigt – i stället för hans egenbakade baklava köper jag färdigproducerad choklad, inte annorlunda från en Snickers på närmaste Migros-butik.

När jag frågar om chokladens plötsliga popularitet muttrar han något om kidsen på Tiktok till svar. Och ja, visst brukar chokladsortens globala uppsving förklaras med att influerare spred dess evangelium efter besök hos en chokladmakare i Dubai. Men på gatorna i Istanbul ryktas det också om en annan, mörkare anledning till den plötsliga pistagepsykosen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 10 mars, 2025

Det här är Mildef – ministerns försvarsfavorit

Stridsfordon 90 på försvarsföretaget BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik. Foto: Jessica Gow / TT.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard har KU-anmälts efter att ha investerat pengar i Mildef, ett försvarsföretag vars aktie gynnats av politiska beslut det senaste året. Men vilka är Mildef, och vad gör de?

I början av 2024 påbörjar Sverige och Danmark upphandlingen av en gemensam beställning pansarvagnar av modellen Stridsfordon 90. De tillverkas av BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik, men använder sig också av teknik från svenska Mildef, som levererar ”stryktåliga” IT-lösningar för användning i ”extrema miljöer”. 50 av fordonen ska till Sverige, 115 till Danmark, och 40 till Ukraina.

– Det är en milstolpe för oss. Vi håller på att bygga upp vår brigad för att möta Natos krav och där är det här kontraktet helt avgörande, säger Danmarks arméchef Peter Boysen när affären offentliggörs i sin helhet i december 2024.

Den 29 maj samma år köper Maria Malmer Stenergard, som då är migrationsminister, aktier i Mildef för 10 000 kronor. I december 2024, när affären går i lås, har värdet på aktierna tredubblats.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr