Medierna upprörs nu över ett fall i Eskilstuna där en kvinna gjort abort efter att fått veta att hon var gravid med ett flickebarn. Är det verkligen rimligt att det är tillåtet att avbryta en graviditet för att fostret är av fel kön?
Ja, faktiskt.

Kvinnan ifråga gör givetvis fel och är för övrigt direkt olämplig som förälder. Men har man fri abort så har man. En rättighet gäller för alla, även för puckon. Man kan till exempel inte avskaffa den allmänna rösträtten bara för att ett fåtal människor missbrukar den genom att rösta på kristdemokraterna. Och hela poängen med att ha fri abort är att kvinnor ska kunna göra abort utan att behöva svara på frågor. Kan du verkligen inte behålla barnet? Har du verkligen blivit våldtagen?
Egentligen är frågan mycket enkel.
Abort finns och kommer att fortsätta finnas. Detta oavsett om den är laglig eller olaglig. Den som på allvar ville minska antalet aborter skulle givetvis kunna propagera för förbättrad tillgång till preventivmedel och anständiga villkor för ensamstående mödrar. Men det gör aldrig abortmotståndarna. Tvärtom är det just i de länder där abort är förbjudet som det är absolut vanligast att kvinnor blir oönskat gravida. Och tvingas göra abort.

I Argentina (med 39 miljoner invånare) genomförs till exempel, enligt landets egna hälsomyndigheter, ungefär 800.000 aborter varje år. Trots att abort är förbjudet. Detta kan man jämföra med Sverige (med nio miljoner invånare) där cirka 36.000 aborter genomförs varje år.
Men de som kallar sig abortmotståndare är förstås inte ute efter att värna ”de ofödda barnen”. Vad de framför allt är ute efter är att skambelägga kvinnor som blivit gravida utan att vara gifta. Straffa dem genom att låta dem lida och dö. För abortmotstånd dödar. Lågt räknat dör 68.000 kvinnor varje år i sviterna efter illegala aborter. Mångdubbelt fler får allvarliga skador.
Det tråkiga är att den feministiska rörelsen i Sverige verkar vara helt oförberedd på att försvara abort­rätten. Kanske har man trott att den är säkrad bara för att vi slutat diskutera den.

Men i Sverige har vi bara haft fri abort sedan 1975. Innan dess kunde man bara få abort av speciella skäl – efter godkännande av läkare. Det vill säga det rådde ett sådant tillstånd som vissa debattörer verkar vilja att vi ska återvända till nu. Vad svarar feministerna? Ingenting alls verkar det som.