Kultur

Aldous Huxley testade knark – men lärde han sig något?

Den brittiske författaren Aldous Huxley (1894–1963) är mest känd som upphovsman till dystopiklassikern Du sköna nya värld från 1932. FOTO: CECIL BEATON.

Aldous Huxleys berömda tripprapport från 1954 har tappat i kvalitet men vunnit i aktualitet och relevans.
Kultur

Just nu pågår vad man kommit att kalla för en psykedelisk renässans. De forskningsresultat man kom fram till innan förbudsvågen på 1970-talet kring psykedeliska droger har åter börjat användas och förvaltas vidare. Inte minst har forskningen kring så kallad psykedelia-assisterad psykoterapi, det vill säga psykoterapi kombinerat med intagande av psykedeliska substanser, fått mycket uppmärksamhet.

Är det på grund av denna pågående psykedeliska renässans vi nu ser en nyutgivning av Aldous Huxleys klassiska essä En port till andra världen? Svaret på den frågan vill jag låta vara osagt, men under läsningen av essän kan jag inte annat än att hela tiden dra paralleller till vad jag läst i olika forskningsrapporter kring just psykedelia-assisterad psykoterapi.

Essän är en skildring av ett meskalinrus som Huxley låter sig undergå våren 1953 hemma i Los Angeles. Vad Huxley omgående landar i gällande meskalinets sinnesutvidgande återverkningar är att perception är något långt mer komplicerat än vad vi i vanliga fall annars uppfattar. Huxley tar sig här inte an meskalinruset enbart som en rekreation, utan anammar möjligheten till personliga och universella insikter som den psykedeliska erfarenheten kan skänka. På detta vis står Porten till andra världen i samklang med den rådande psykedeliaassisterad psykoterapiforskningen. Huxley ställe sig frågande till 1960-talets vilda motkultur, men den psykedeliska renässans som nu råder hade han nog välkomnat helhjärtat.

Att Huxley var en historiskt avgörande pionjär inom det moderna utforskandet av den psykedeliska erfarenheten behöver man knappast ha några tvivel om. En port till andra världen är dock inte så mycket ett psykologiskt verk som ett försök till en filosofisk betraktelse och till sitt innehåll inte lika mycket av intellektuellt och kulturellt sprängstoff som det en gång var. Sedan de nästan 70 år som passerat sedan Huxleys essä först gavs ut har en strid ström av böcker som mer upplysande och komplext behandlar psykoaktiva ämnen kommit ut. Huxleys transcendentala utläggningar i essän, hans beskrivningar av andra världar och betraktande av tinget i sig skänker en i ärlighetens namn inte värst mycket insikt. Under läsningen letar jag febrilt efter någon form av slutsatser kring hans filosoferande, men det blir mest tomt pladdrigt och intetsägande.

Huxleys förmåga som författare och stilist snarare än insiktsgivande filosof lyser starkast i essän, hans fyra tiondels gram meskalin till trots. Låt dock detta sagda inte avskräcka från läsning av hans betydligt mer originella och ofta lysande romaner.

  • brave new world
  • du sköna nya värld
  • huxley
  • meskalin
  • narkotika

Kultur