”Ert barn utsätts för en långdragen rättsprocess, för att ni två inte kan komma överens och sätta era personliga konflikter åt sidan”. Så öppnar rättens ordförande huvudförhandlingen. Detta barn, som vi kan kalla Linus, har varit föremål för en umgängestvist under hela sitt elvaåriga liv.
Rättens uppdrag är att värna om barnets bästa, och det går väl att anta att den här typen av tvister skadar barnet. Frågan jag ställer mig från åhörarbänken är dock om det verkligen går att helt bortse från föräldrarnas relation när ”barnets bästa” ska bedömas.
Det skulle kunna se ut som att Linus får lida för att hans föräldrar inte kan sätta sig ned och reda ut hur de ska uppfostra sitt gemensamma barn. För Linus mamma, som för många andra kvinnor, betyder det att man ålägger henne uppgiften att ”samarbeta” med en man som slagit henne. Hennes flykt används nu emot henne, för att hon flyttat flera gånger. Skadan han åsamkat henne använder han för att underminera henne som vårdnadshavare.
Även om man tycker att mammans liv och hälsa är helt ovidkommande, så undrar jag hur många barn uppvuxna i misshandelshem som är opåverkade av detta. När pappa slår mamma är det ett trauma för barnet som sätter spår. Vi ska även vara medvetna om att risken för att dessa barn själva utsätts för våld är större än för andra.
I svensk familjerätt framhåller man barns rätt till båda sina föräldrar. I praktiken betyder det att barn till varje pris ska umgås med den förälder den inte bor med, oavsett vad barnet själv uttrycker för vilja. En dålig eller rentav skadlig förälder anses oftast vara bättre än ingen alls. Linus utsätts regelbundet för kränkningar av sin pappa, och det har även förekommit våld. Hur mycket hans mamma än tar hjälp av socialtjänsten och BUP, så har detta barn tagit och fortsätter att ta stor psykisk skada av umgänget med sin pappa.
I dagarna kom domen, som säger att Linus även fortsättningsvis ska bo varannan helg hos sin pappa. Vad som föranlett denna tvist anses av tingsrätten vara föräldrarnas ”kommunikationsproblem”.
Just nu är Linus, hans mamma och resten av familjen på flykt efter inrådan av polisen. Linus pappa anses vara ett så pass allvarligt hot att de behöver gömma sig på obestämd tid. Hotbilden stärks av att han – helt lagligt – äger ett antal skjutvapen. Men det är såklart inte relevant i bedömningen av vem som är en lämplig förälder.