Debatten om Socialdemokraternas valstrategi rasar vidare. Måste arbetarrörelsen återgå till en ”traditionell” restriktiv flyktingpolitik för att vinna tillbaka SD-väljare, eller är anpassningen till högerpopulisternas agenda snarare kontraproduktiv?

Själv har jag alltid trott att SD bara pressas tillbaka när debatten domineras av höger-vänsterfrågor. Det har lett till många tappra försök att argumentera med sympatisörer. Jag har talat om hur välfärden urholkas av skattesänkningar och påmint om hur SD konsekvent röstat för arbetarfientliga förslag i Riksdagen.

Oftast har det varit som att argumentera med en vägg. Sänkta skatter ger mer pengar till välfärden. Problemet är inte brist på resurser utan ineffektivitet och inkompetenta politiker. Vi har redan världens högsta skatter, men – ”vad fan får jag?”

Man kan inte utesluta att jag bara råkat stöta på SD-sympatisörer som alltid varit höger. Därför läste jag med stort intresse en ny analys av forskare vid Institutet för framtidsstudier, som specifikt studerat SD-väljare som tidigare röstat på Socialdemokraterna.
Även denna grupp står ofta närmare Moderaterna i ekonomiska frågor, visar det sig. Till exempel anser 55 procent att skatterna bör sänkas, jämfört med 17 procent bland kvarvarande S-väljare och 73 procent bland M-väljare. De som lämnat S för SD tycker också i betydligt större utsträckning att den offentliga sektorn är för stor.

Siffrorna vänder upp och ner på ett antagande som ofta tas för givet: att många SD-väljare egentligen vill ha vänsterpolitik men motvilligt gått till högerpopulismen – av olika skäl beroende på vem du frågar. I själva verket står relativt få SD-väljare till vänster i ekonomiska frågor. De flesta har troligen inte gått över till SD trots partiets ekonomiska politik, utan delvis på grund av den.

Sverigedemokraterna är något annat – ett högerparti för ”vanligt folk”

Men varför då inte bara rösta på Moderaterna? Regeringen Reinfeldts asylpolitik har uppenbarligen spelat in för många. Men förmodligen också misstro mot det som alltid varit elitens parti. Sverigedemokraterna är något annat – ett högerparti för ”vanligt folk”. Men finns det också andra konfliktytor mellan Moderaternas och Sverigedemokratarnas väljare som vänstern kan utnyttja?

Ja, kanske. SD:s väljare är mest negativa av alla borgerliga väljare till vinster i välfärden, enligt SOM-institutet. Och allra mest negativa är de som tidigare röstat på Socialdemokraterna. De är också i stor utsträckning negativa till utförsäljningar av statliga och kommunala bolag. Högerns privatiseringspolitik förklarar antaligen också en stor del av det minskade stödet för Alliansen under dess åtta år vid makten. Fram till 2006 ökade stödet för privatiseringar stadigt, enligt SOM-institutet. Men därefter vände trenden, särskilt från 2010 när Alliansen förlorade sin majoritet och SD kom in i riksdagen.

När högern nu går till val på ytterligare privatiseringar inom vården på flera håll i landet och utförsäljningar av statliga bolag som SBAB talar alltså mycket för att detta bör göras till valets stora stridsfråga. Men att säga nej till fler privatiseringar räcker inte. Vänstern måste gå på offensiven. Identifiera de senaste årtiondenas mest misslyckade och impopulära privatiseringar och avregleringar – vården, järnvägen, elnätet, posten, allmännyttan – och kräv att de rivs upp.

Så kan också bilden av vänstern breddas. Vänsterpolitik är inte bara höga skatter. Det handlar också om att äga och förvalta våra gemensamma tillgångar och infrastruktur på ett sätt som gynnar allas bästa, snarare än kapitalets vinstintressen och konsultfirmornas bonusar.