Kultur

Allas nödvändiga lidande

Ellen Greider. Foto: Vera Lasthein.

Ellen Greider vågar sätta något på spel i en begåvad, självbiografisk serieromandebut som berättas i dialog med ”Satans Superstjärna” Marilyn Manson.

Kultur

 

Lunchbox

Ellen Greider.
Galago.

Ellen Greider är född 1995 och kommer från Årsta, söder om Stockholm. I det självbiografiska seriealbumet Lunchbox ska Ellen just börja sjuan och lever i symbios med Marilyn Manson. Själv är jag tio år äldre, växte upp i en annan Stockholmsförort och hade Courtney Love som idol, men annars upplever jag – och gissningsvis många andra med och utan bakgrund i någon sorts alternativsammanhang – hög igenkänning i den här serieromanen. Det handlar om att vara obekväm i matsalen, om att snatta handla på Punktshop vid Plattan, om otrygga hemmafestsituationer, paranoida fantasier och skolkdagar med mackor och eftermiddagsrepriser av 7th Heaven. En viktig roll i boken spelar även det sociala internetlandskapet. Det må i Lunchbox bestå av post-facebookdöda sajter som ”Bilddagboken”, men upplevs ändå som konstant med sina vänlistor och fejkprofiler och sexchattar som blir spelplats för grooming och utpressning.

Lunchbox berättas delvis genom sociala medier, men även genom den pågående dialogen mellan Ellen och hennes fantasikompis i gestalt av Marilyn Manson (som omväxlande ger goda råd, peppar, lånar ut sina platåskor och till och med dansar till the Ark). Genom expressiva och surrealistiska rutor låter Ellen Greider berättelsen flyta ut i ögonblick av förhöjd verklighet, där tonåringens känslor av ångest, stress, skam och upprymdhet verkligen går fram till läsaren.

008
Likt Sara Hanssons skildring av vänskap och Spice Girls i Vi håller på med en viktig grej från 2011 skildrar Greider allmänna erfarenheter i en generationsspecifik ram. I övergripande tematik liksom i enstaka scener ekar Lunchbox även av serieromanklassiker som Daniel Clowes Ghost World och Phoebe Glockners Diary of a Teenage Girl. Samtidigt är det en personlig berättelse som vågar sätta något på spel. Inte bara för att den rymmer en autofiktiv erfarenhet av sexuella övergrepp på nätet, men också för att det finns en dimension av berättelsen som nog undgår ganska få vänsterläsare, och som följer på att huvudpersonens och författarens pappa i verkligheten är Göran Greider. Även om han mest är indirekt omnämnd (”Min pappa vill bara att jag ska lyssna på Bob Dylan”) skulle jag inte säga att han blir helt oviktig i helhetstolkningen av Lunchbox.

Det handlar om att vara obekväm i matsalen, om att snatta handla på Punktshop vid Plattan, om otrygga hemmafestsituationer, paranoida fantasier och skolkdagar med mackor och eftermiddagsrepriser av 7th Heaven

I den här i övrigt imponerande debuten finns det ett möjligen svårsmält val, och det är bimboförklaringen av klassens dunjackeklädda, rökande, skittaskiga mascaratjejer. Självklart är den både realistisk och begriplig  – även en feministiskt motiverad dyrkan av till exempel Courtney Love handlar delvis om en distansering från den typ av tjej som man inte vill (eller kan) vara. Samtidigt för serieromanfiguren Ellens kombinerade rädsla och förakt för bimbotjejerna, i kombination med den position som man som läsare tillskriver Ellen Greider genom hennes namn, ofrånkomligt tankarna till en annan modern serieklassiker. Jag tänker på Liv Strömquists Nörd-serie från albumet Ja till liv. Den beskriver arbetarklassungarna som visserligen är populära på högstadiet men som därefter kan se fram emot ett brutalt arbetsliv och kortare livslängd, och deras laddade relation till de kulturella medelklassbarn som upplever sig osäkra och utstötta i skolan, finner tröst i någon nördig subkultur – för att så småningom kunna casha in på sitt medfödda kulturella kapital och bygga en karriär på att söka upprättelse för de där 1–3 terminerna i högstadiet ”då man inte fick ligga med någon som heter Tindra”.

Varken högstadiets Tindror eller dess andra typer får särskilt mycket kontur i Lunchbox, men samtidigt är inzoomningen på figuren Ellen och hennes upplevelser ett grepp som fungerar mycket bra för att visa hur det formativa lidandet på väg mot vuxenblivandet kan vara en allmän upplevelse som går bortom tidsspecifika subkulturer, artister, internetcommunitys och kulturell bakgrund. Känsligt och uttrycksfullt illustrerar Ellen Greider hur det som är botten i dig också är botten i andra.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • Ellen Greider
  • Lunchbox

Kultur