Kultur

Kulturkommentaren

Anja Bergdahl: Så blev också missbruket en del av uppmärksamhetsekonomin

I "Behandlingen" får sex kändisar med beroendeproblematik och psykisk ohälsa på rehab på en idyllisk skärgårdsö. Foto: Discovery+/Flamman.

Realityprogrammet Behandlingen tar frossandet i kändisars känsloliv till en ny nivå.

Kultur

I det första avsnittet av det nya realityprogrammet Behandlingen på Discovery+ får deltagarna så mycket ångest att de rusar ut ur rummen. Konceptet: sex kändisar med beroendeproblematik och psykisk ohälsa på rehab på en idyllisk skärgårdsö. Ett slags Så mycket bättre, fast för missbrukare.

Det är Kleerup, Jackie Ferm, Ola Rapace, Håkan Hellin från dokusåporna Baren och Färjan, Ängie Dehn som har tre miljoner lyssningar på sin låt Smoke weed eat pussy och så är det Lancelot Hedman Graf, en 20-årig kändisson.

De ska få individuellt anpassade medicinska och terapeutiska behandlingar av läkare och terapeuter. Tittarna får alltså direkttillgång till deras innersta, när deltagarna enligt kanalbolaget kommer att ”dela med sig av sina upplevelser av en av vår tids snabbast växande folksjukdomar.”

Det är så rimligt och så mitt i tiden. Marknaden som expanderar och expanderar och söker sig vidare. Det sista kvarvarande tomrummet: vårt inre mörker. Koksare och pillerknaprare behöver inte längre skämmas – beroendet ska ut på marknaden som en ny valuta.

För tio år sedan skulle Kanal 5 ha sänt exakt samma program, men tvingades backa när de kändisar som tillfrågats om att delta blev rasande över att ha fått frågan. Då handlade det om Christer Sjögren, Kikki Danielsson, Johannes Brost och Thorsten Flinck.

Den dåvarande kanalchefen Lars Beckung drog tillbaka programmet för att det inte gick ”att göra på ett värdigt sätt”.

Ett drygt decennium senare har tydligen värdigheten kastats överbord. Insatserna har höjts. Kapitalet har ätit sig längre in i kändisskapets kropp.

Det är en rörelse som syns överallt: Paris Hilton, 00-talets mest kommersiellt gångbara it-girl klädd i mjukrosa velour bärandes på fliptelefoner och chihuahuor, gick från oberört ogenomtränglig till traumatiserad men autentisk kändis i en dokumentär från 2020. Isabella Löwengrips beryktade medverkan i Söndagsintervjun i P1 i fjol om rörelsen från framgång till skam och depression. En influerare som föreläser om influerare, Linda Hörnfeldt, som i en intervju i SvD menar att den som är framgångsrik måste blotta sin själ. Eftersom konceptet går ut på att man ska sälja sitt privatliv hör det till saken att följa uppmärksamhetsekonomins främsta imperativ: ju starkare känsla, desto större avkastning. Listan kan göras lång på influerare som lyft fram sin psykiska ohälsa.

Det som också hänt sedan Behandlingen stoppades på Kanal 5 är att det inte längre bara är producenterna av tv-serierna eller skvallerpressen som äger berättelserna om kändisarna. Det är inte paparazzins utan linsen i den egna kameran som stirrar ut på kändisen som ett ilsket omättligt litet öga. Alla har blivit sin egen mellanchef, som aldrig skulle vägra en order uppifrån.

Och när kändisarna kunde styra vilken information som fansen skulle få kunde det ges mer än någonsin. Känslan är autentisk men också ett verktyg. Gränsen är utsuddad och suddet är lukrativt. Såren ger likes och trauman är bra pengar.

Under en mindfulnessövning ligger alla Behandlingens deltagare på golvet för att ”känna in”. En av deltagarna berättar i en voice-over att övningen får henne att känna sig ”äcklad av att vara människa”. Svagheten, beroendet, självföraktet, sådan är ångesten. Synd bara att den inte får stanna där, på någon härlig ö med en meditationsexpert.

  • dokusåpa
  • reality
  • TV

Kultur