Kultur/Nyheter 16 november, 2017

Anledning att gå och jobba

 

När jag jobbade inom en av våra många välsorterade bensin- och snabbmatsbutiker hade vi i personalen olika knep för att få tiden att gå. Framför allt handlade det om att ständigt finna nya sätt att roa sig på chefers och gnälliga kunders bekostnad. Vi kunde uppfinna nya talfel och tvinga varandra att använda oss av dem den kommande timmen utan att bryta ihop. Vi vårdade i skift så kallade ”stafettpinnar”, det vill säga korvar som får ligga kvar pass efter pass på grillen i väntan på en riktigt jobbig kund att servera den till. Vi ansträngde oss för att uppfinna nya sätt att göra narr av poänglösa direktiv ovanifrån och komma på finurligare öknamn på de som stod i vår gemensamma väg mot en behagligare arbetsmiljö.

Andreas Svanberg är fabriksarbetare, driver ett antikvariat i Örkelljunga och författare. Henrik Johansson är kock och skriver arbetarlitteratur – samt är kontinuerligt medverkande i Flamman – och tillsammans ger de ut en tidskrift om arbetsplatshumor: Halvfart, och om man beställer den får man även den absurdistiska komplementstidsskriften Ögonlögner som Svanberg gör tillsammans med Tony Bergvall.

Där kan läsaren bland annat ta del av McDonald’s Workers Resistances – ”en lös sammanslutning anställda från McDonalds undervegetation som ansåg att det var både trist och olönsamt att jobba där och därför gjorde sitt bästa för att förbättra sin situation” – bästa tips på hur den håglöse fast food-arbetaren kan underlätta sin tillvaro. Lek kurragömma och hitta på sanslösa ursäkter när chefen väl upptäcker dig! Spela ”brick-roulette” med vansinniga uppgifter – till exempel att anlägga ett så dumt ansiktsuttryck som möjligt till nästa kund – gömda bland brickorna till varandra. Därtill kommer även en hel del korta berättelser om den flytande gränsen mellan arbetsplatskamp och larv man kan ägna sig åt när alienationen bränner inombords.

Halvfart är ”en tidning för reflektion och återhämtning… en anledning att gå till jobbet”. Den som känner igen sig myser i läsningen och den som upprördes över när Johan Jönsson lät sitt diktarhantverkar-jag dra sin ”herpesbubblande kuk” över ROT-avdragsfamiljernas badrumshanddukar blir, om möjligt, än mer indignerad.

Inrikes 05 april, 2025

Modemagasinet Bon återlanseras – ägs av antiwoke-miljardär

Saga Cavallin blir ny chefredaktör för tidningen Bon. Foto: Anders Wiklund/TT.

Det klassiska modemagasinet Bon återstartas med Saga Cavallin som chefredaktör, som utlovar ett fokus på det smala och initierade. Högst upp i ägarkedjan finns Saeid Esmaeilzadeh, som i höstas drev en högerlutande ”svartklubb” på Östermalm.

”Vi vill erbjuda något som fattas inom svensk kulturjournalistik: välskrivna texter med en internationell utblick som tar det nischade på allvar.”

Så inleder modemagasinet Bon sin återlansering.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 05 april, 2025

Mina drömmars fristad

Författaren och konstnären Sam Hultin på gården utanför Nederländska ambassaden. Foto: Paulina Sokolow.

I Eva-Lisa Bengtsons arkiv finns allt från festannonser i porrtidningar till strikta mötesprotokoll. Konstnären Sam Hultin har gjort transpionjärens liv till en stadsvandring – och nu en roman.

En fyraåring som kallas lillebror och ibland ett pojknamn står framför spegeln och har på sig storasysters klänning. Det är 1930-tal, och barnet testar för sitt inre namnet Eva-Lisa. Det känns vackert och självklart.

Klipp till 1965. Den vuxna Eva-Lisa syns på ett foto iklädd en djupblå sammetsklänning. Hon lutar sig ömsint mot en annan dam i rosa sidenhatt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 04 april, 2025

Snart är bara lobbyisterna kvar i L

Johan Pehrson, Romina Pourmokhtari och Simona Mohamssom. Foto: Adam Ihse / TT.

En lobbyist tar över som partisekreterare i det krisande Liberalerna. Partiets marsch mot undergången går snabbt nu.

I dag tar Simona Mohamsson över som partisekreterare i Liberalerna.

Hon sitter sedan 2021 i partistyrelsen, och i december kunde Flamman visa att hon vid sidan av politiken blev kommunikationskonsult för pr-byrån Narva Communications. 

Bland kunderna finns bjässar som Academedia, Volvo och SEB, företag som Liberalerna är med att stifta lagar om. Men också ett okänt antal kunder, som byrån medvetet håller hemliga. Vilka Mohamsson arbetat för under sin tid på pr-byrån kommer vi troligtvis aldrig att få veta.

Inte nog med att lobbyism inte är ett hinder för att sitta i partiets styrelse – det framstår nu som rena karriärvägen

”Jag kommer hjälpa myndigheter, företag och organisationer inom civilsamhället med allt ifrån budskap till hur de ska bygga trovärdighet kring sitt varumärke”, sade hon till oss. Men när vi frågar om samröret med Sveriges största skolkoncern avslutar hon snabbt intervjun: ”Det är inget jag kan kommentera.” 

Den lilla trovärdighet som partiet byggt upp i skolfrågan under det senaste året är snabbt på väg bort igen. Inte nog med att lobbyism inte är ett hinder för att sitta i partiets styrelse – det framstår nu som rena karriärvägen.

Annars sägs det ofta att pr-branschen är ett skafferi där partierna kan ställa in politiker de inte har omedelbar användning för, för att ta tillbaka dem när det behövs. Men Liberalerna verkar fungera tvärtom: ett slutet Almedalsmingel för lobbyister, som hoppar in ett tag för att rösta ned ett par regleringar.

Nu är medlemmarna i chock över alla tunga avhopp. I måndags avgick partisekreterare Jacob Olofsgård och jämställdhetsminister Paulina Brandberg inom en halvtimme, och samma dag även kanslichef Oscar Wåglund Söderström. Olofsgård har nu dessutom sjukskrivit sig.

Vilka kommer ens att bli kvar?

I en desperat räddningsaktion för att göra partiet attraktivt igen har de precis lanserat ”Vision Selma”, med hänvisning till medgrundaren Selma Lagerlöf, som en ”ny liberal vision för Sverige”. Även detta har gett upphov till interna splittringar, trots att ingen har lyckats förklara vad projektet innebär.

”Selma skulle vända sig i graven”, konstaterar i alla fall en partimedlem i en sluten grupp.

Med blågula färger och ett löfte om att lyssna till samtalen vid ”köksborden” anar man ännu ett närmande till Sverigedemokraterna. Jan Jönsson nämner specifikt klimatet som ett område där vanligt folk inte hänger med.

Det folk talar om vid köksbordet är nog snarare hur usla Liberalerna är numera, om de alls pratar om dem

Att Liberalerna är för offensiva i klimatfrågan låter som ett skämt. I januari rapporterade SCB om en ”unik ökning” av utsläppen, och frågan har blivit så pinsam att klimatminister Romina Pourmokhtari inte vågade visa sig när Klimatpolitiska rådet presenterade årets rapport.

Och så var det frågan om köksborden. Vad säger folk egentligen där?

Enligt en underlagsrapport till Klimatpolitiska rådet, som bygger på SOM-undersökningar från 2021 och 2022, stödjer tvärtom en majoritet av svenskarna en rad klimatåtgärder – som höjda utsläppsskatter, bygga ut kollektivtrafiken och cykelvägarna med skattemedel och förbjuda korta inrikesflyg.

Det folk talar om vid köksbordet är nog snarare hur usla Liberalerna är numera, om de alls pratar om dem. I den senaste mätningen av SVT/Verian får de endast 2,5 procent.

Trots att hon fått en grundlig kurs i krishantering under sin pr-karriär har alltså Simona Mohamsson har en tuff uppgift framför sig. Och inte ens glavprundringen av Selma Lagerlöf kommer att hjälpa.

Kommentar/Kultur 04 april, 2025

Konstnären Kjartan Slettemark klädde 1975 ut sig i sin pudelkostym utanför konsthallen i Malmö som protest mot konstbranschens flathet. Foto: Johan Nilsson/TT.

Regeringen har hittat ett perfekt läge för sin diskreta palatskupp på den svenska konstscenen.

Regeringen har utrett en sammanslagning av Moderna museet, design- och arkitekturcentrum Arkdes, och vill även passa på att integrera Statens konstråd under namnet ”Moderna – en ny myndighet för modern konst, arkitektur och design”. Förslaget har skakat branschen – men vad betyder det för alla andra, vad är problemet? Ganska många. 

En sammanslagning ”bör ske skyndsamt” står det i hastverket till utredning som bland annat föreslår en styrelse bestående av upp till nio ledamöter tillsammans med ordförande, vice och överintendent som samtliga ska utses av regeringen. Behöver jag vara övertydlig med hur nära politiken kommer innehållet? 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 04 april, 2025

”Var och varannan dåre har sin egen valuta”

Tone Schunnesson och Karin Pettersson lanserar sin egen kryptovaluta. Foto: Emi Gunér.

Hej Karin! Grattis till lanseringen av din och Tone Schunnessons kryptovaluta Bambino.

Hur mycket har du investerat själv?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 04 april, 2025

Efter avhoppen: lobbyist får tung post i Liberalerna

Simona Mohamsson blir ny partisekreterare i Liberalerna, med ansvar för hela organisationen. Dit kommer hon direkt från att ha arbetat med påverkan – för hemliga uppdragsgivare.

– Det är dags att växla upp kampanjandet och visa vad vi går för, säger Simona Mohamsson, ny partisekreterare för Liberalerna.

30-åringen efterträder Jakob Olofsgård, som avgick i förra veckan. Samtidigt lämnade även jämställdhetsminister Paulina Brandberg och partiets kanslichef Oscar Wåglund Söderström sina uppdrag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 04 april, 2025

Storebror har blivit Techbrorsa

Foto: Sören Vilks.

Skönheten är upprorets oväntade vapen i ett Orwells ”1984” på Kulturhuset Stadsteatern. Men den politiska sprängkraften slarvas bort.

Något drömskt vilar över Stockholms Stadsteaters uppsättning av George Orwells dystopiklassiker 1984. Scenrummet är kalt, svart och ödsligt. Inga monument eller jättebilder av diktatorn. Ingenting av totalitarismens traditionella parafernalia. Det är uppfriskande. Statstjänstemannen Winston, spelad av Pekka Strang, står övergiven och talar till oss som från botten av en brunn dit endast enstaka ljuspelare hittar ned. Ibland pratar han om ett bord och ett bord materialiserar sig på scenen, som framkallat ur hans medvetande. Från sitt källarhål berättar han historien om hur han tillsammans med sin förbjudna kärlek Julia (Matilda Ragnerstam) började viska förbjudna tankar om uppror.

Det drömska förstärks av att skådespelarna talar till publiken genom hörlurar som delats ut till oss på väg in i salongen. De viskar rakt in i våra hörselgångar och replikerna blandas med ljudkulisser, musik och inlästa röster från Winstons parti(o)kamrater. Winston pratar med någon vars röst vi hör men som inte finns där. I nästa stund befinner vi oss i ljudet av en uppeldad folkmassa, men när jag ser mig omkring sitter publiken stilla och uppmärksam. Ljud och bild dissocieras och skapar distans. Snarare än känslan av akut närvarande förtryck, är det som att föreställningen frammanar ett avlägset minne av ett tyranni som inte längre är vårt. Trots uppenbara paralleller i samtiden är det publiken upplever inte 1984 som omedelbar bild av den tid vi befinner oss i. I stället ger pjäsen en inblick i en annan tids totalitära mardröm. Avsiktlig eller inte är det en fin effekt. Orwell skräddarsydde sin dystopi enligt stalinismens mått, och även om likheter finns, ska vi inte inbilla oss att vi är kvar i hans värld: Storebror har blivit tech-brorsor och algoritmer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 03 april, 2025

USA:s president Donald Trump håller upp en tavla med de nya tullarna under sitt tal utanför Vita huset den 2 april. Foto: Mark Schiefelbein/AP.

Donald Trumps fäbless för handelstullar framstår lätt som irrationell. Men strategin grundar sig i en logik som ekar av 1930-talet. Då ledde den till katastrof.

Den 17 juni 1930. Nästan ett år efter att börskraschen på Wall Street har utlöst den värsta ekonomiska krisen någonsin ställer sig USA:s republikanske president Herbert Hoover i talarstolen i kongressen.

Talet han håller är ett klassiskt försvar av protektionistisk handelspolitik: ”Jag tror [...] att förslaget kommer att ge skydd åt jordbrukets försäljning av sina produkter och till alla de industrier som är i behov av skydd för sina arbetares löner; att med en återgång till normala förhållanden kommer vår utlandshandel att fortsätta växa.”

Lagförslaget i fråga var den så kallade Smoot-Hawley-lagen, en av de största tullhöjningarna i USA:s historia. Förslaget hade debatterats och antagits av Republikanerna redan 1928 som ett sätt att stödja den inhemska jordbrukssektorn i den turbulenta världsekonomin. När finanskrisen bröt ut ett år senare blev det ännu viktigare för regeringspartiet att skydda en av sina trognaste väljargrupper.

Den 2 april 2025. Inför nio stora amerikanska flaggor och till högstämd marschmusik går Donald Trump upp på ett podium utanför Vita huset och utropar landets ”frigörelsedag”: ”Detta är en av de viktigaste dagarna, anser jag, i USA:s historia”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 03 april, 2025

Klart Vänsterpartiet ska träffa Wallenberg

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Vänsterpartiets regeringsskola, med inbjudna talare som Anders Borg och Jacob Wallenberg, har utlöst en smärre storm på sociala medier. Kritiska V-röster hörs, trollkonton går varma och motståndare gjuter olja på vågorna. 

Själv är jag mest förvånad, över kritiken och över den bild av politiskt arbete som framtonar. 

Vi som haft ledande uppdrag, lokalt, nationellt och i EU, har aldrig isolerat oss. Vi har ständigt träffat människor vars åsikter vi inte delar. Som makthavare uppvaktas man och man initierar själv möten med aktörer med andra agendor, ingångar och värderingar. De egna målen och den ideologiska ryggraden bär man med sig. Man är väl förankrad internt, om man gör som man ska. 

Jag skulle gladeligen lyssna intresserat, uppmärksamt och nyfiket på såväl Borg som Wallenberg och har svårt att förstå upprördheten. Det är ju inte en ideologisk grundkurs de medverkar i, utan en regeringsskola. 

Jag har i mina uppdrag vallats runt av skogsägare och skogsindustrilobby, dialogat med ledande företag, träffat näringslivsorganisationer, jordbrukssektorn, energiproducenter med flera. Jag har avvärjt mutförsök från detaljhandeln, tackat nej till en ihärdig väglobby, sprungits på av handelskamrar och en arg oljeintressent och byggt förtroende med fack, miljöorganisationer, solidaritetsrörelser, småföretag och andra. Det var vardag för oss alla redan då och gjorde oss nog inte till sämre socialister och feminister. Vi hade ju den egna politiken i ryggen.  

Visst har vi under åren sett enstaka vänsterpartister bli så maktberusade av att ens släppas in i ministrars eller näringslivspampars rum, att de tappat kompassen där inne och kommit ut med mygelblicken på, duperade och desorienterade. Det har skapat problem, som i grunden bottnat i intern splittring. Men det numera mognare, förhandlingsskickliga, mer samlade och regeringsfähiga Vänsterpartiet kan väl bättre än så? Hur som helst måste politisk isolering vara det sämsta av botemedel.  

Människor påverkar på gott och ont varandra – det gör oss till just människor. Förtroendevalda blir inte starkare av att överlämna dialog, kunskapsinhämtning och nätverksbyggande med andra aktörer åt andra. Styrka är att med vår ideologi och politik i ryggen ständigt lyssna och samtala, utan att glömma vårt eget mandat.  

Vänsterpartiet är det enda parti i en tänkbar koalition som aldrig regerat. Det behöver rättas till. Hantverket måste läras in. Tidigare departementstjänstemäns och riksdagsledamöters kunskap räcker inte. Jag hade i den kontexten gärna lyssnat på både Borg och Wallenberg som två kvalificerade, framgångsrika, intressanta personer. Det skulle varken göra mig till högerspöke eller kapitalist.  

Och jag har fullt förtroende för att de våra inte tappar sin politiska kompass därinne.

Utrikes 03 april, 2025

Berlins dödsmässa vägrar låta känslorna begravas

På Death Festival i Berlin kan man testa hur man passar i en kista – eller rentav låta sig begravas levande. Foto: Filip Sandström Beijer.

På Death Festival i Berlin får besökarna komma i kontakt med sitt inre lik. Flamman deltar i erotiska sörjceremonier, lyssnar till zombiehymner och jordfäster en man.

Jag är för lång för kistan. Den äldre mannen framför mig är det inte.

Han tar av sig skorna, viker ihop sina glasögon och lägger sig till rätta. Jag står bredvid, osäker på om jag borde ingripa, men han möter min blick och ler.

– Kan du hjälpa mig? frågar han.

Dödgrävarna har rast, och han har inte lust att vänta.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr