En våldsdömd högerextremist har presskort till riksdagen, kan Flamman avslöja.
Kortet gäller fram till strax före höstens riksdagsval, och ger 27-åringen tillgång till stora delar av riksdagens lokaler under ordinarie arbetstid – från plenisalen till kaféer och restauranger.
I samma lokaler strosar riksdagsledamöter runt mellan mötena, dricker kaffe och äter lunch. Ofta helt utan personskydd.
– Det känns obehagligt, säger Samuel Gonzalez Westling (V) (bilden).
Som gruppledare för Vänsterpartiet leder han det dagliga arbetet bland partiets riksdagsledamöter. Han blir överraskad när han får höra Flammans uppgifter om en våldsdömd journalist i riksdagen.
– Nu är det här visserligen inga medier som vi har kontakt med. Det här exemplet visar ju varför, säger han, och fortsätter:
– Samtidigt bör man fundera på hur man ger ut pressackreditering, och under vilka kriterier. Fri och granskande journalistik är viktig, men det får inte vara på bekostnad av säkerheten. Nu har journalister ganska fritt tillträde, men skulle det visa sig att det inte fungerar får man fundera på hur journalister kan röra sig i riksdagen.
Den 27-årige mannen dömdes 2021 för våld mot tjänsteman och ringa misshandel, efter att ha misshandlat två socialsekreterare. Upprinnelsen var ett vräkningsärende mot en närstående, där mannen under ett samtal gick till angrepp mot de två kvinnorna med knytnävarna.
Flera av våra ledamöter har förföljts och filmats av individer som utgett sig för att vara oberoende journalister.
En av socialsekreterarna beskrev hur saliv ”bubblade kring munnen på honom” under misshandeln. Enligt domen har hon ”aldrig tidigare varit med om en situation där hoten har riktats direkt mot henne”.
27-åringen hävdade själv att åtalet var del av en politisk förföljelse mot honom, men dömdes av tingsrätten till villkorlig dom motsvarande en månad i fängelse. Han överklagade domen till hovrätten, som dock gjorde samma bedömning.
Flamman har via mejl fått kontakt med mannen. Där beskriver han misshandeln 2021 som en ”tidigare bagatelldom”, och undviker att besvara frågorna om hur hans närvaro påverkar tryggheten för de folkvalda i riksdagen.
Mannen har en politisk bakgrund inom Sverigedemokraterna, men lämnade partiet 2019. Efter att ha startat ett kortlivat lokalparti är han i dag kyrkopolitiker för Alternativ för Sverige på regional nivå.
Samtidigt har han enligt handlingar som Flamman tagit del av arbetat heltid för Nya Tider, som bildades ur spillrorna av Nationaldemokraternas partitidning Nationell Idag. Tidningen är ansluten till det medieetiska systemet, men publicerar samtidigt rasistiskt och stundtals antisemitiskt innehåll.
Det är via den anställningen som 27-åringen fick sin ackreditering till riksdagen hösten 2024 – tre år efter misshandelsdomen. Kortet gör att mannen kan passera ut och in genom riksdagens portar utan att registrera sina besök, vilket övriga som inte arbetar heltid i riksdagen måste göra.
I mejlet skriver han att han varken vill lämna ut information om ifall han fortfarande arbetar på Nya Tider eller hur ofta han besöker riksdagen. Flamman har dock kunnat bekräfta att hans presskort fortfarande är aktivt. Enligt mannen själv har han åtminstone tidigare arbetat regelbundet i riksdagen, och skrev för ett år sedan en artikel i Nya Tider om hur han ”motarbetas” i sitt arbete där – dock utan att nämna sin egen våldsdom.
Han hävdar också att han anmälts till riksdagens säkerhetsavdelning, som dock nekar till att en sådan handling lämnats in.
I höstas anhölls mannen än en gång, denna gång för grovt vapeninnehav och olaga hot, men friades senare från misstankarna. 27-åringen har självmant gått ut med sin version av händelsen, som han beskriver som ”förföljelser” från statens sida. Till Flamman säger han att han fick utrustning beslagtagen av polisen som han fortfarande inte fått tillbaka.
Men även under tiden han misstänktes för brotten fortsatte han att ha tillgång till riksdagen. Något beslut om att spärra presskortet finns inte i riksdagsförvaltningens arkiv.
Politikers säkerhet och trygghet har diskuterats återkommande under de senaste åren. Förra året avgick Centerpartiets ledare Anna-Karin Hatt och motiverade det med hatkampanjer, dock utan mer ingående detaljer.
Enligt Samuel Gonzalez Westling är inte heller Vänsterpartiets riksdagsledamöter förskonade.
– Flera av våra ledamöter har förföljts och filmats av individer som utgett sig för att vara oberoende journalister. Inte bara utanför riksdagen, utan även på hemorten.
Känner du dig säker i riksdagen?
– Jag har inte personligen känt mig otrygg i riksdagens lokaler. Men när sådana här uppgifter dyker upp så förstår jag att folk kan uppleva obehag, säger han till Flamman.
– Där behöver riksdagsdirektören ta ansvar och fundera på hur det här ser ut. Jag hoppas att det här är något han tar på största allvar.
Även Miljöpartiets gruppledare Annika Hirvonen (bilden) skriver att tryggheten i riksdagen är viktig, men att hon litar på riksdagens säkerhetsarbete. Det gör även Daniel Bäckström, gruppledare för Centerpartiet:
”Självklart behöver säkerhetsrutiner och säkerhetsarbete kontinuerligt följas upp och utvärderas, precis som annat arbete, och det förväntar vi oss att förvaltningen gör”, skriver han i en kommentar.
Inte heller Lena Hallengren (bilden), gruppledare för Socialdemokraterna, vill gå in på hur brottsdomen påverkar tryggheten i riksdagen. Hon är desto mer kritisk mot att journalister med politisk agenda vistas i riksdagen.
– Det är inget vi brukar kommentera i detalj. Vi går till riksdagen varje dag och gör vårt jobb, med goda förutsättningar.
– Samtidigt pekar det på ett problem. Det är inte första gången det dyker upp så kallade journalister som stör presskonferenser, eller som har kopplingar som man i oppositionen eller vänsterpolitiken inte är så bekväm med. Förvaltningen behöver tänka annorlunda när medielandskapet inte ser ut som förr.
Ulrika Hyllert (bilden), ordförande i Journalistförbundet, säger att hon värnar öppenheten.
– Jag är för ett samhälle där den som avtjänat sitt straff får vara fri. Om du är dömd men har tagit ditt straff så ska du få jobba, oavsett vem du är.
– Sedan är det så klart rimligt att personer som är dömda för exempelvis terrorbrott inte kommer in där.
Där tänker jag att det kanske finns en typ av kontroll som man ska göra.
Samtidigt menar hon att det är otydligt med dagens system vilka krav som faktiskt gäller:
– Nekas någon i dagsläget så går det inte att granska varför. Där tycker jag att det borde finnas uppställda krav, så att det inte blir godtyckligt.
Nyligen kunde Dagens ETC visa hur aktivisten Christian Peterson utnyttjat sin journalistroll för att kartlägga och trakassera vänsteraktivister. Även Lena Hallengren menar att journalisttiteln kan missbrukas:
– Väldigt många upplever att en journalist är någon som inte bara kan skriva, utan som har ett ärligt förhållningssätt till det man granskar. Men i dag ser vi journalister med andra intressen, som skapar oerhört vinklad media.
Angående mannens våldsamma historia säger att hon utgår från att riksdagsförvaltningen har rutiner för brottsdömda, och att hon skulle bli överraskad om de inte följts.
Men när Flamman kontaktar riksdagsförvaltningen meddelar de att inga bakgrundskontroller av journalister görs innan en ackreditering godkänns.
”Angående din fråga om det görs en kontroll av brottsregister innan en pressackreditering till riksdagen godkänns är svaret nej”, skriver de i ett mejl.
27-åringen är inte heller den enda med våldshistorik som ansökt om presskort till riksdagen. Flamman har också tagit del av en ansökan om pressackreditering från en man i 50-årsåldern som avtjänat straff för flera mord. I hans fall nekades dock ansökan – med motiveringen att han inte har journalistiken som ”huvudsaklig sysselsättning”.
Det står i skarp kontrast mot reglerna för andra som arbetar i riksdagen. Flamman har pratat med flera politiska tjänstemän, som alla ger en samstämmig bild av hårda säkerhetskrav. Det bekräftas också av riksdagsförvaltningen.
För journalister ser det dock annorlunda ut. Där är det enda kravet att man ”i huvudsak har journalistiska arbetsuppgifter för massmedieföretags räkning”.
Läs mer
”Utifrån regelverket krävs det synnerliga skäl för att avslå en ansökan om pressackreditering för en person som i övrigt uppfyller kraven”, skriver förvaltningen i ett mejl till Flamman.
Sådana skäl kan bland annat utgöras av ”risker motiverade utifrån ett säkerhetsperspektiv”, fortsätter de.
Men om ni inte gör en säkerhetsutredning, hur vet ni att sådana skäl föreligger?
”Orsaker som gör att det inte går att bevilja en ansökan om pressackreditering till riksdagen kan framkomma i handläggning av ansökan och i kontakten med den sökandes uppdragsgivare”, skriver de.
Flamman har sökt Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk.
