Opinion 14 juni, 2018

Annie Lööf skriver om Centerns historia

Att Centerpartiet alltid har varit ett liberalt parti är helt onödig historieförfalskning. Per Sundgren har läst Annie Lööfs självbiografi.

Vad gör ett parti när dess historia inte stämmer överens med den nuvarande ideologiska ståndpunkten? Jo, man skriver om historien. Det gjorde Moderaterna med sitt idéprogram från 2011. Helt plötsligt var Moderaterna ett parti som gått i spetsen för kampen mot apartheid och för kvinnlig rösträtt. Partiet hade sina ideologiska rötter i upplysningen påstods det också. För inte så länge sedan påstod den nyvalde moderatledaren Ulf Kristersson att det var den moderata politiken som lagt grunden till den svenska välfärdsmodellen. Här kan man verkligen tala om historieförfalskning.

Nu är det Annie Lööfs tur att skriva om Centerpartiets historia. Centerpartiet har enligt vad hon säger i sin nyutkomna självbiografi, Sanningens ögonblick (Ekerlids förlag, 2018), alltid varit ett liberalt parti. Nu ska sägas att historieskrivningen utgör en liten del av biografin, men inte desto mindre betydelsefull. Med upplysningen tillfördes nya idéer. Det var i själva verket de självägande bönderna som, med sin positiva syn på företagande, ”tog till sig de liberala tankarna på djupet” enligt Annie Lööf. De brann för ”budskapet om fri- och rättigheter”. Nog är det märkligt att det ska ta hundra år innan denna liberalism slås fast i idéprogrammet från 2013? Nej, det Bondeförbund som bildades 1913 var snarare konservativt än liberalt. Att bilda ett parti för en viss begränsad samhällsgrupp strider i själva verket mot den universalism som är central i liberalismen. I ett liberalt parti ska självklart alla, oavsett samhällsklass, vara välkomna som ansluter sig till liberala idéer.

Att bilda ett parti för en viss begränsad samhällsgrupp strider i själva verket mot den universalism som är central i liberalismen

 

Viktiga liberala principer borde väl också vara allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Men i sitt valprogram hösten 1917 motsätter sig Bondeförbundet både att den 40-gradiga skalan avskaffas och att kvinnor ska få rösträtt. Det nybildade Bondeförbundet utgjorde en del av den höger som motsatte sig den allmänna och lika rösträtten för män och kvinnor. Detta är något som Annie Lööf glömt bort i sin historieskrivning. Dock nämner hon partiets rasistiska förflutna, men vill se det som en del av en tidsanda som präglade också andra partier. Det är riktigt att rasistiskt och antisemitiskt tankegods var allmänt förekommande, men det var inom Bondeförbundet som detta tankegods hade ett av sina starkaste politiska fästen.

Det är slående hur lite av ideologiska resonemang som ryms i denna biografi på nästan 300 sidor. Att det parti som bildades för hundra år sedan som ett intresseparti för bönderna har genomgått stora förändringar är ju inget konstigt. Det hade onekligen varit intressant att få veta hur partiledaren Annie Lööf ser på denna omvandling av ett folkrörelseparti med sina rötter i Bondesverige till vårt kanske mest liberala parti. Det vi nu bjuds är i stället en helt onödig historieförfalskning. För det vet ju alla politiskt intresserade att inte var det liberala principer som vägledde det Bondeförbund som bildades 1913.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

Inrikes 30 mars, 2025

Dalarna ryter ifrån när staten backar

Vart fjärde servicekontor, som erbjuder lokal kontakt med statliga myndigheter, stänger igen när regeringen skär ner i budgeten med hundratals miljoner. I Dalarna har politikerna krokat arm i protest, över både orts- och blockgränser.

– Det är så oerhört tondövt från regeringen att öppna ett kontor i Ludvika, lova att man ska behålla det, och sedan ändå lägga ned det, säger Mats Nilsson (S), kommunalråd i Säter.

I närbelägna Ludvika planerar energijätten Hitachi Energy, som redan har över 4 000 anställda på orten, att expandera med ett ”gigantiskt logistikcenter”. Bolaget har sedan i höstas tagit emot personal som sagts upp från det krisande Northvolt – varav en stor del är utländska arbetare – och säger sig ha öppningar för minst 800 jobb framöver.

– De är snart uppe i 300 miljarders orderingång på ett och ett halvt år, anställer tre personer om dagen, och tar in folk från 80 olika länder. Är det någonstans vi behöver ett servicekontor är det i Ludvika, menar Mats Nilsson (bilden).

Ändå är Ludvika en av de orter, tillsammans med bland annat Piteå och Tranås, som drabbats av massnedläggningen av statliga servicekontor – de lokala samlingsplatser där flera olika myndigheter ryms under samma tak, bland annat Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten.

Tillsammans med kommunalråd från både C, S och M på 15 orter är Mats Nilsson nu på krigsstigen mot nedläggningsplanerna, i vad Altinget kallar ett ”blocköverskridande daluppror”. Regeringen har beslutat att minska finansieringen till Statens servicecenter, myndigheten som driver kontoren, med 50 miljoner om året från och med nu i vår.

”I takt med att antal servicekontor har byggts ut har inte antal besökare ökat i samma utsträckning, bland annat tack vare att fler använder myndigheters digitala tjänster”, skriver civilminister Erik Slottners (KD) pressekreterare i ett mejl till Flamman.

Det finns stora konfliktytor mellan nationell och kommunal nivå, och en bristande förståelse för vad som får vilka effekter i kommun och region.

De 143 servicekontoren runt om i landet tog sammanlagt emot 2,8 miljoner besökare 2024.

I slutet av året meddelade man att ”nästan samtliga” som svarat på en besökarundersökning var nöjda – 95 procent med bemötandet, och 97 procent med hjälpen de fått. Flest behövde hjälp med ärenden hos Skatteverket, och mer än var tredje hade kommit dit för att de ville prata med en fysisk person.

– Vår uppgift är att använda skattemedlen så klokt som möjligt och leverera på våra uppdrag utifrån de förutsättningar som ges. Våra nöjdhetssiffror är inte något vi lyft i den här processen, säger Johan Eriksson, kommunikatör på Statens servicecenter.

I stället berättar han att man har fokuserat på sådant som besökstryck, hyresavtal och pendlingsmöjligheter.

– När det kommer hit många samtidigt från andra länder, som nu i Ludvika, finns ju ett ännu större, samordnat behov av myndighetskontakt, säger Anna Hed (bilden), kommunalråd för Centerpartiet i Mora.

– Det är märkligt var man menar att kontoren inte behövs. Jag saknar en analys bakom, och det bekymrar mig. Vi tappar i flera led, man behöver titta på hur hela Sverige ska hålla ihop på ett bredare plan. Detta känns som en förhastad pappersprodukt.

”Nu får Sverige 28 nya servicekontor”, basunerade hennes parti ut så sent som 2021. Att etablera mer statlig närvaro på landsbygden kallade Peter Helander (C) då ”fundamentalt för att hela landet ska leva”. Nu ska sex av kontoren som öppnade 2021 – Filipstad, Lysekil, Nordmaling, Norrköping, Växjö och Östhammar – stänga igen, antingen i år eller 2026.

– Jag har skrivit under mot sådant Centerpartiet var med och föreslog i Alliansen också, säger Anna Hed, som ”bråkat ganska mycket” med statliga myndigheter om liknande nedläggningar av lokala kontor.

Både i fallet med Skatteverket och Kronofogden lovade man att de skulle ersättas med de kontakter som erbjuds på just servicekontoren.

– Det finns stora konfliktytor mellan nationell och kommunal nivå, och en bristande förståelse för vad som får vilka effekter i kommun och region. Stad- och land-problematiken är frustrerande, säger hon till Flamman.

Mats Nilsson i Säter är inte främmande för att samarbeta över partigränserna lokalt, och detta är inte det första initiativet där Dalarnas kommunalråd enats över känslan av ”så här kan vi fasiken inte ha det”. Men sett till politiken som just nu förs på regeringsnivå ”skulle han absolut vara orolig” om han var lokal moderat.

Läs mer

– Man försämrar för dem som har det sämst, och jag som kommunalråd får tusen kronor i månaden lite då och då när de sänker min skatt, säger han, och fortsätter:

– Det är en omfördelning de inte kommer kunna försvara i slutändan, när de gick till val på att göra det billigare och bättre för allmänheten.

Kultur 29 mars, 2025

Kapitalism blir inte bättre av feminism

Den feministiska bästsäljaren ”Underskott” gör allt för att undvika att skriva ut namnet som börjar på K och slutar på X. Har författaren missat 200 års teoribildning?

Jan Björklunds skeva leende, orden ”Feminism utan socialism”. Så valde dåvarande Folkpartiet att marknadsföra sig i valrörelsen 2014, som en reaktion på de rosa vindar som då blåste hårt genom politiken och kulturen. Lite drygt tio år senare kan man konstatera att andra brisar fläktar.

Men inte i Danmark! Där skulle forna FP:s slogan tvärtom kunna vara den, måhända oavsiktliga, undertiteln på en bok som förra året gjorde stor succé i landet. Nu utkommer den feministiska föredragshållaren Emma Holtens debutbok Underskott, med – den faktiska – undertiteln omsorgens ekonomiska värde, på svenska på Albert Bonniers förlag (2025).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Nyheter 28 mars, 2025

Journalisten Joakim Medin gripen i Turkiet

Joakim Medin. Foto: Sabri Omar.

Joakim Medin, utrikeskorrespondent på Dagens ETC, plockades in på förhör på Istanbuls flygplats vid lunch i torsdags. Sedan dess har hans kollegor inte hört något från honom.

”De plockar in mig på förhör nu”.

Så skrev journalisten Joakim Medin till sina kollegor på Dagens ETC klockan 12:02 i går. Sedan dess har det varit knäpptyst från reportern, som i går anlände till Istanbul för att bevaka massprotesterna mot landets auktoritära president Erdogan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 28 mars, 2025

Är filmskapare legitima måltavlor enligt Sveriges utrikesminister?

Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard. Foto: Viktoria Bank/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Som kollegor, filmskapare och konstnärer fördömer vi överfallet och den efterföljande kidnappningen av den Oscarsbelönade regissören av dokumentären No other land, Hamdan Ballal.

Den 24 mars 2025 överfölls Hamdan Ballal i sitt hem i den palestinska byn Susiya i området Masafer Yatta på ockuperade Västbanken. Enligt vittnesmål från Center for Jewish non violence attackerades området av dussintals bosättare, en vanligt förekommande händelse som även skildras i  dokumentärfilmen No other land.

Detta är en indikation på att alla kritiskt undersökande filmskapare är potentiella måltavlor

Regissören fick föras till sjukhus i ambulans då hans skador krävde omedelbar behandling. Trots det kritiska tillståndet greps han och fördes bort av den israeliska armén.  Han frigavs senare, men orsakerna till misshandeln och bortförandet är fortfarande oklara. Händelsen har inte kommenterats av den svenska regeringen – trots att utrikesminister Maria Malmer Stenergard samtidigt var på statsbesök i Israel, och måste ha nåtts av nyheten.

Vi finner det ytterst oroande att mycket tyder på att attackerna verkar vara en följd av det internationella erkännande som filmen har fått. Basel Adra, medregissör med palestinskt ursprung samt vittne till den grova attacken, sade att ”vi kom tillbaka från Oscarsgalan och varje dag sedan dess utförs en attack mot oss (…) kan det här vara deras hämnd på oss för att vi gjorde filmen. Det känns som ett straff.”

Detta är en indikation på att alla kritiskt undersökande filmskapare är potentiella måltavlor: som filmregissörer och konstnärliga forskare menar vi att händelsen utgör ett allvarligt prejudikat, och vi känner ett ansvar att fördöma överfallet och bortförandet.

Vi uppmanar Sveriges regering att avbryta alla ekonomiska band med Israel, särskilt de som involverar vapenhandel

Vi menar också att detta inte är en isolerad händelse, utan en del av det som ICC hävdar bör utredas som ett folkmord som begås mot den palestinska befolkningen av staten Israel. Utan att bortse från Hamas fruktansvärda attack den 7 oktober 2023 vill vi understryka att det som skett är en del av de attacker och trakasserier som pågått länge mot den palestinska befolkningen och som skildras i No other land: att den israeliska statens ockupation och expansionism är ett projekt som inte bara dödat palestinier utan journalister, läkare och hjälparbetare från hela världen. 

Vi kan inte vara tysta inför denna mardrömslika verklighet. Därför uppmanar vi nu EU att omedelbart införa sanktioner mot ockupationsmakten och Sveriges regering att avbryta alla ekonomiska band med Israel, särskilt de som involverar vapenhandel, och att regeringen i stället för hemliga besök och artiga samtal kräver ett omedelbart slut på attackerna och det urskillningslösa dödandet av oskyldiga, kvinnor och barn.

Paola Torres Nuñez del Prado, Erik Gandini, Ylva Gustavsson, Savas Boyraz, Carolina Jinde, Jörgen Bergmark, Lina Persson, Anders Bohman

Filmare och forskare vid Stockholms konstnärliga högskola.

Inrikes 28 mars, 2025

Utvisning av bröder kritiseras: ”Gangsterfasoner”

Bland verkstäder och åkerier i ett av Märstas industriområden ligger Migrationsverkets förvar. Foto: Anders Wiklund/TT.

Samma vecka som familjen Umar skulle få söka asyl på nytt utvisades Adan, 18, och Falak, 17 – utan föräldrar eller lillebror. Nu vill regeringen ytterligare förlänga tiden innan Migrationsverkets beslut kan omprövas.

– Ge mig fem minuter? Tre, okej.

Romila Khan blir avbruten av personal som informerar henne om att besökare inte får vara där hon ringer från. Hon går till ett annat rum på Danderyds sjukhus, dit hon åkt raka vägen från Arlanda flygplats.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 28 mars, 2025

Populisterna har tappat folkets stöd

En demonstrant räcker fram ett paket cigaretter till en kravallpolis under förra helgens demonstrationer i Belgrad.

Världen över växer protesterna mot 2000-talets autokrater. Kan den folkliga resningen vända utvecklingen?

15 minuter. Så länge planerade demonstranterna att stå knäpptysta på gatan i Belgrad. En minut för varje dödsoffer då taket på järnvägsstationen i landets näst största stad Novi Sad rasade in i november förra året.

Renoveringen av stationen blev klar hösten 2024. Det blev en dyr affär, som landade på nästan 720 miljoner kronor. När taket rasade in ett år senare var det få som såg det som en ”tragisk olyckshändelse”. Desto fler undrade vad pengarna egentligen gått till. Under tystnaden i folksamlingen kokade det.

Efter 13 minuter avbröts lugnet av ett högt ljud, som att ett flygplan störtade rakt mot deltagarna. Samlingen splittrades i panik. Människor föll över varandra. En deltagares pacemaker stannade.

Några dagar senare läckte bilder ut från baksidan av parlamentet. Där syns poliser med jättelika sköldar och kravallhjälmar – och bakom dem en jeep med en ljudkanon.

Det senaste årtiondet av framgångar för högerpopulister runt om i världen har beskrivits som en tredje våg av autokratisering, där en växande skara regeringar tillbringat sin tid vid makten med att sakta men säkert montera ned demokratiska institutioner.

Om någon gör så här mot människor i Serbien i dag, så kan det hända i en annan nation i morgon.

Samtidigt har man undvikit alltför diktaturdoftande åtgärder. Många länder beskrivs i stället som ”illiberala demokratier”, där spelet är riggat till förmån för maktpartiet. Ofta rättfärdigar man det genom att beskriva sig som representanter för folket.

I många fall har processen liknat metaforen om den kokta grodan. Drar du upp värmen för snabbt hoppar grodan ur kastrullen, men ökar du temperaturen sakta tycker grodan att det är skönt och märker inte att den pocheras. Sakta har det oacceptabla blivit acceptabelt.

Många av de nya ledarna tycks ha tolkat Trumps seger i USA, komplett med en heilande, antifacklig miljardär, som ett klartecken på att det är dags att vrida upp plattan till nian.

Men nu verkar flera grytor vara på väg att koka över. Bara den senaste veckan har farmödrar och fotbollsfans rest sig mot Javier Milei i Buenos Aires, medan ungrare tagit till gatorna i protest mot Viktor Orbáns förbud mot Pride och tal om att städa ut ”ohyran”. Recep Tayyip Erdoğans fängslande av motkandidaten Ekrem Imamoglu har återigen fått ut Istanbuls befolkning på torgen.

Och så var det Serbien, där uppemot 300 000 människor demonstrerade i helgen. Och ljudkanonen har inte tystat dem. Tvärtom. Nu har dubbelt så många – motsvarande en tiondel av landets befolkning – skrivit under ett upprop som kräver att FN utreder användandet av olagliga vapen mot demonstranterna i Belgrad.

I alla fyra exemplen sammanfaller protesterna med fallande stöd för högerregeringarna. Även i Sverige ligger regeringen knapert till.

Läs mer

I alla fallen är det välförtjänt. I veckan kom nämligen en tjock rapport från organisationen Liberties, som gått igenom samtliga europeiska länder. Läget är dystert – i merparten av länderna befinner sig demokratin på reträtt. Även i Sverige, som backar både vad gäller mänskliga rättigheter och i fråga om de kontrollerande och balanserande funktioner som säkrar demokratins överlevnad.

Vi vet ännu inte hur länge massprotesterna kommer hålla på, eller om de kommer att lyckas vända trenden. Men nog är det dags att vi börjar dra lärdomar av vad som pågår utomlands. Av den dystra utvecklingen, men också av det gryende motståndet.

För som Savo Manojlovic, en av initiativtagarna till uppropet mot den serbiska regeringen, sade till mig över telefon:

”Om någon gör så här mot människor i Serbien i dag, så kan det hända i en annan nation i morgon.”

Inrikes/Nyheter 27 mars, 2025

Kajsa Ekis Ekman nekas halv miljon: ”Inga vinnare”

Kajsa Ekis Ekman, tidigare chefredaktör på Arbetaren. Foto: Andrew Medichini/AP.

Den kortvariga chefredaktören på Arbetaren tillerkänns 15 000 kronor för brott mot LAS. SAC:s generalsekreterare Gabriel Kuhn är lättad – men beskriver rättsprocessen som ”ett nederlag för rörelsen”.

Den infekterade striden runt tidningen Arbetaren, där Kajsa Ekis Ekman avsattes som chefredaktör under olagliga former sommaren 2022, verkar nu närma sig sitt slut.

Ekman har yrkat att det bolag som äger Arbetaren skulle betala ett skadestånd på sammanlagt 574 456 kronor, samt ersätta hennes rättegångskostnader. Detta då hon menat att den tidigare domen inte efterlevts av tidningen, och att hon haft rätt att återfå sin anställning som chefredaktör under den kvarvarande avtalade perioden.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 27 mars, 2025

Bra att Sunna sliter av sårskorpan

Ett av Anders Sunnas verk, där Länsstyrelsen i Norrbotten porträtteras som nazister. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

I den samiska konstnären Anders Sunnas mest omtalade verk (omskrivet i Flamman nr. 12/2025) ser man Eva Kvist, verksamhetschef i Svenska tornedalingars riksförbund, som sitter gränsle över en ren som kan vara död. Sunna säger att han ser omvårdnad vid renmärkning. Kvist anser att hans verk framställer det som att hon plågar renen.

Nu har Kvist anmält Sunna för hets mot folkgrupp, och konflikten har återigen blossat upp mellan Sveriges två nordligaste nationella minoriteter.

Anders Sunna försvarar sig med att detta inte är ett verk som ska tolkas på egen hand, utan att man måste se resten av utställningen. Men i de andra verken ser man hur Länsstyrelsen framställs som nazister, på ett sätt som i alla fall jag tycker blir nästan komiskt.

Det tycker inte Kvist och jag förstår henne. När jag själv som någon sorts tornedaling tittar på verket ser jag vad hon ser, men också hans högst förståeliga smärta och ilska.

Konst går att tolka på många sätt. Det jag kan bidra med är en förståelse för konfliktens komplexitet som sällan intresserar utomstående. Konflikterna är mellan samer och samer, samer och tornedalingar/kväner/lantalaiset (bara tornedalingar, på grund av teckenbegränsning), samer och svenska staten, tornedalingar och svenska staten, tornedalingar och andra tornedalingar samt inom och mellan familjer (hoppas att jag inte missade någon konflikt nu, och gör någon arg).

Kan man läka genom att riva upp sår, peta i dem och hänvisa till yttrandefriheten som Sunna gör?

I grunden bygger konflikterna på en strid om historieskrivningen kring den svenska statens kolonialism i norr. Så här ser den förenklade bilden ut: en gång i tiden fanns ett urfolk som heter samer, och de koloniserades på olika sätt av svenska staten. Det är inte fel, men det är ofullständigt när vi ska hitta lösningar.

För det finns en grupp finnar som levt på vissa platser, vid vissa tillfällen som brukade marken på ett visst inom det område som samerna kallar Sápmi. Det var ibland långt innan svenska staten kom dit. När staten väl hittade dit inlemmades den bofasta finsktalande befolkningen mer i statens institutioner än samerna. Det var lättare att ta kontrollen över en bofast befolkning än de som kan flytta runt.

Betyder det att denna minoritet, som på vissa platser till och med kan räknas som en ursprungsbefolkning, ska ses som kolonisatörer? Tornedalingarna utsattes också för rasbiologi, assimilering och fråntagande av traditionella näringar, däribland att ha renar. Många vet i dag att samer tvångsförflyttades, men få vet hur tornedalingar förlorade mark till svenska staten. Efter att Finland förlorades till Ryssland 1809 fick många välja vilket land man skulle bo i. Min familj hade mark som delades av gränsen, och valde Sverige.

Inget av detta är enkelt eller bekvämt. Särskilt när så många samer och tornedalingar är en del av bägge grupperna samtidigt. Det blir så när två grupper levt i symbios i hundratals, och på vissa platser i över tusen, år.

Det är här Sunna, som är både samisk och tornedaling, sätter en knytnäve i såret och rör om. Han är mer intresserad av sin egen ilska, som kommer från att hans familj förlorade sitt renmärke, och svingar mot allt och alla.

Sunna går in i en tradition där samer och tornedaligar pekar ut varandra som statens förlängda arm. Fast han pekat ut bägge sidor. I vanliga fall är det samer som tycker att tornedalingar stoppar dem från jakt, fiske och renskötsel genom Länsstyrelsen och tvärtom. Sunna svingar i sitt verk mot både Sametinget, Länsstyrelsen och inte minst mot Eva Kvist som jobbar på den pyttelilla organisationen STR-T, med två anställda som arbetar för tornedalingars intressen.

Läs mer

Kan man läka genom att riva upp sår, peta i dem och hänvisa till yttrandefriheten som Sunna gör? Kanske inte, men Sunna har visat upp konflikten för en stor publik.

Nu handlar det inte längre om honom, utan om oss och vad vi gör med verken och kunskapen. Kanske kan vi tillsammans komma längre än Sunnas svingar och Kvists kränkthet och STR-T:s anmälan om hets mot folkgrupp?

Essä 27 mars, 2025

Traumakulturen gör oss alla till offer

En välformulerad motgång kan bli biljetten till ett bokkontrakt eller ett sommarprat. Men traumatävlandet får oss inte bara att må sämre – det tar också fokus från kampen för en bättre värld.

Är du rädd för att bli traumatiserad? Då borde du sluta läsa här. Numera räcker det nämligen med att höra talas om någon annans trauma för att riskera att bli traumatiserad själv – åtminstone enligt Region Värmlands satsning Traumapodden.

Men troligen är det redan för sent. Du har kanske upplevt otrohet, uppsägning eller en sjukhusvistelse, eller så har du haft en jobbig förlossning eller blivit tagen för snatteri.

När posttraumatiskt stressyndrom infördes i diagnosmanualen DSM 1980 definierades trauma som något ”utanför intervallet för vanliga mänskliga erfarenheter”. I dag verkar det finnas överallt. Om jag hade fått en gratis psykologsession varje gång en vän hade berättat om ett trauma för mig hade jag kunnat gå i terapi resten av livet. Jag har själv pratat om saker i mitt eget liv som traumatiska. Snabb googling: har det varit berättigat?

Enligt organisationen Mind kan trauma skapas när man känt sig ”skrämd, hotad, förödmjukad, avvisad, övergiven, invaliderad, otrygg, utan stöd, fångad, skamsen eller maktlös”. Jo, så har jag väl känt mig. Så har nog alla människor känt sig.

Men de här känslorna verkar ha tagit över våra liv. Som Virginia Woolf beskriver sin traumatiserade veteran efter första världskriget: ”Septimus Warren Smith […] hade nötbruna ögon med den glimt av rädsla i som gör obekanta förbipasserande också rädda. Världen har höjt sin piska – var ska den slå till?”

I dag verkar de flesta lika uppskrämda som en granatchockad soldat. Hundratusentals barn går på psykofarmaka, sjukskrivningarna för psykisk ohälsa har aldrig varit högre och kulturen svämmar över av traumahistorier.

Världen har höjt sin piska. Hur gick det till? Och vilken sorts människor blir vi av traumakulturen?


1978 började psykiatrikern Bessel van der Kolk arbeta med veteraner från Vietnamkriget, och försökte förstå deras lidanden. Var de schizofrena? Alkoholiserade? Eller bara deprimerade?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Nyheter/Utrikes 26 mars, 2025

Medieprofilen om misshandlade regissören: ”Inget ovanligt”

Hamdan Ballal släpptes från polisstationen i bosättningen Kiryat Arba på tisdagsmorgonen. Foto: Leo Correa/AP.

Samtidigt som Sveriges utrikesminister avlade statsbesök i Israel angreps den Oscarsvinnande regissören Hamdan Ballal av extremistiska bosättare. Haggai Matar, chef på den israelisk-palestinska tidningen +972, menar att Maria Malmer Stenergard borde ha besökt honom på sjukhuset.

Det var under måndagskvällen som den palestinska journalisten Hamdan Ballal, regissör till Oscarsprisade No other land, angreps av israeliska bosättare i det ockuperade området Masafer Yatta på Västbanken. 

– Det var en hård attack och deras mål var att döda, sade Ballal till nyhetsbyrån AFP under onsdagen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr