Varje år tror du att du har glömt mors dag och du ringer din mamma och ber om ursäkt och säger förlåt. Men du är alltid många dagar för tidig. Det kanske beror på månen eller USA eller kapitalismen eller nåt, vad vet du. Herregud alltså.
Snart är det sommar och mellan häggarna och syrenerna tänker du på alla mammorna. De är så många. Du tänker på liljekonvaljerna och matsäckarna och de smuliga golven. Du tänker på alla växter som ska planteras om och alla barn som ska lära sig att simma i sommar. Du tänker på alla borttappade SL-kort och cyklar med punka. Du tänker på drömmar om att ge sina barn sommarlov, med skogar, hav och resor till hemlandet. Du tänker på pengarna och de växande biblioteksskulderna. Du tänker på fiffiga lösningar och billiga grillfester. Alla mammorna som jobbar på kontor och sjukhus och på golvet. Alla mammorna som inte har något jobb. Alla tunga matpåsar och cigaretter som röks lite här och var. Alla mammors mammor som kanske försvunnit eller inte backat upp eller dött ut.
Alla de där mammorna som gillar att gå på fest och förvarar sina sminkpennor i frysarna, de som flätar hår, de som lagar och tröstar, de som glömmer matsäckar och gympakläder och de som kommer ihåg. De som köper presenter till lärare och bakar kladdkakor i långpannor. De som mest måste vila. De som planerar mycket men som liksom inte riktigt blir av. De som väntar vid köksbordet på sina tonårsbarn. De som oroar sig. De som misslyckas. De tålmodiga och de otåliga. De stressade mammorna som tjuvkollar mejl på mobilen när de tror att ingen ser. Alla mammorna som tar sig ett glas och de som inte gör det. De mammorna som inte kan språket som talas i skolan och måste be sina barn översätta på utvecklingssamtalen. De där mammorna i finkan. Alla de som kommer i tid till förskolorna. Alla de där som jobbar på förskolorna. Alla försenade mammor. Alla de pinsamma mammorna som säger fel sak vid fel tillfälle.
Nästan alla mammor försöker på sina sätt att vara bra mammor, tänker du. En del sätt är faktiskt riktigt dåliga men de flesta försöker jättemycket. Sen tänker du på hur de här försöken analyseras, och petas i, tas för givna och anklagas. På alla skämt och icke-skämt om terapikostnader och vad skönt det skulle vara om ansvaret för sommarlov och barnliv oftare delades med någon.
Nu tänker du på alla de där mammorna och på hur deras ögon ser ut när de kollar på sina barn. Nu önskar du att de får en ok sommar.