Opinion

Slutreplik

Antisemitism i vänstern

Flammans Jonas Elvander avslutar debatten med Kajsa Ekis Ekman om antisemitismen inom vänstern och hoppas på en bättre debatt i framtiden.

Opinion

Det är synd att det inte gick att hålla den nivå på debatten som jag hade hoppats på. Vi publicerade texten om antisemitism inom vänstern för att sätta anklagelserna mot Labour i ett större sammanhang som förklarar varför man nu inom det partiet för en debatt om frågan. Ekis Ekman är dock fortfarande inte övertygad och tillbakavisar samtliga exempel som ges (hon har dock fortfarande inte nämnt den målning som var upprinnelsen till texten). Jag skulle kunna fortsätta servera mer eller mindre övertygande exempel som hon sedan kan slå ned och vi skulle kunna fortsätta orda om vad vänstern faktiskt är, men det hade inte varit särskilt intressant för läsarna. Låt mig därför sammanfatta min poäng en sista gång.

Antisemitism inom vänstern är inte ett stort problem. Det är likväl ett problem. Det utgör inte en del av något politiskt program som hos extremhögern, utan är ett särskilt uttryck som kritiken mot kapitalismen och Israel – kritik som är del av ett politiskt vänsterprogram – kan ta sig. Att vänstern är större än de partier och organisationer som utgör dess kärna håller de flesta med om. Att människor inom vänstern stundtals kan ge uttryck för rasism, sexism, homofobi etc., precis som inom vilken politisk rörelse som helst, är nog också de flesta överens om. Givet detta är det inte särskilt konstigt om även antisemitiska tankefigurer, mer eller mindre omedvetet, kan uppträda inom vänstern eller grupper som är den närstående.

Antisemitism inom vänstern är inte ett stort problem. Det är likväl ett problem

Här blir det dock för rörigt för Ekis Ekman. Det blir ”flummigt”, det blir ”postmodernt” (Lyotard vänder sig i sin grav). Men samtiden är tyvärr rörig. Det råder inte vattentäta skott mellan politiska ideologier. Att idégods som historiskt associeras med högern allt oftare uppträder inom delar av vänstern är ett faktum (på franska kallas fenomenet ”rouge-brun”), och som sådant måste det förstås för att kunna bekämpas. Men Ekis Ekman som tydligen rör sig med en helt dualistisk världsbild verkar föredra att förneka det. I stället tar hon i från tårna och skäller för allt hon är värd. I en särskilt osmaklig passage låter hon insinuera att jag skulle förminska det palestinska folkets lidanden på bekostnad av israeliska judar, när min avsikt var att komplettera bilden av Israel för att visa hur rasistiskt det samhället är. Det säger dock mer om Ekis Ekmans debattstil än något annat. Det är förvrängande, det är panikartat, det är tragiskt lågt.

Därför sätter vi nu punkt för den här debatten och jag konstaterar att det i den här frågan finns två läger som tycks mer eller mindre oförmögna att föra en konstruktiv debatt. Det finns de som hävdar att antisemitism inte kan förekomma inom vänstern eftersom personen som uttrycker sådana idéer i en magisk vändning blir extremhöger i samma stund. Sedan finns det de som är förmögna att hålla två tankar i huvudet samtidigt och som kan se verkligheten för vad den är, israeliska smutskastningskampanjer och annan högerpropaganda till trots.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • antisemitism
  • vänstern

Opinion