Adriana Aires och Nooshi Dadgostars argument mot social housing skriver jag gärna under på. Men förslagen att komma tillrätta med bostadskrisen är inte klara.  AA och ND skriver att ”Byggbranschen har idag enorma vinstmarginaler…” utan att nämna hur stora de är. Stora i förhållande till andra branscher? Eller vilka vinstmarginaler som är rimliga? Och när de nu är så stora, varför då kasta in investeringsmedel för att gynna branschen ännu mer? Och vilka i branschen avses egentligen?
Kostnaden för att bygga huset när grunden står klar står för ungefär halva totalkostnaden, finns det då inte skäl att titta på andra kostnader exempelvis mark och markanvisningar, konsulter, exploateringskostnader med mera? Vilka i branschen är det som ska få investeringsstödet? De som står för byggkostnaderna eller byggherren dvs. bostadsbolaget? Ska investeringsstödet även gå till uppförande av bostadsrätter och villor? Ska investeringsstödet villkoras med någon sorts standard och hur ska då den se ut? AA och ND skriver vidare ”Vi bör ställa krav på byggbranschen – inte på de som vill ha en bostad.” Nog så riktigt. Men vilka är kraven?

För välfärden är bostadspolitiken en av de absolut viktigaste delarna. Ska Vänsterpartiet få gehör av andra partier och en bredare allmänhet måste vi mer noga kunna beskriva hur vi tänker oss att komma till rätta med bostadskrisen på längre och kortare sikt. Att bara hävda att vi ska ställa krav på byggbranschen utan att nämna vilka och att säga att den enormt lönsamma branschen ska ha investeringsstöd utan att nämna till vilka delar i branschen och på vilka villkor duger inte.
Sedan kan man ju grubbla över om det där med investeringsstöd inte är att börja i fel ände.  Vore det kanske inte enklare och bättre med att se över bostadsbidragen i stället?