Inför primärvalet i Michigan (8/3) kunde man i amerikanska medier läsa spekulationer om huruvida statens ”vita arbetarklass” skulle stödja Donald Trump, och om de kanske skulle blåsa nytt liv i Bernie Sanders kampanj. Det kan tyckas befriande att den amerikanska valbevakningen pratar öppet om klass. Men det är någonting lurt med alltihop.
När det skrivs om arbetarklassen, är den alltid vit. Svarta eller latinamerikaner däremot beskrivs sällan utifrån sin position i arbetslivet – trots att de i många fall arbetar sida vid sida med de som tillhör ”den vita arbetarklassen”. Det är förstås orimligt att alltid räkna bort den erfarenheten. Men så gör man i USA.
När man på det sättet skalar bort den del av arbetarklassen som traditionellt har sympatier för demokraterna, blir den återstående delen – den vita, som nu får representera hela arbetarklassen – plötsligt mer konservativ och främlingsfientlig. Begrepp som ”arga unga vita män” kan då spridas som en slags synonym till hela arbetarklassen. ”Väljarkårens mest bigotta och okunniga segment”, som Per T Ohlsson vräkte ur sig om Trumps väljarbas i Sydsvenskan (6/3). Kvinnorna osynliggörs också på vägen. Kvar blir en beskrivning av arbetarklassen som är lika mycket politisk som social. En arbetare är en bitter, fördomsfull man som röstar på populister. Vem vill då kalla sig arbetare, och vem vill då stödja en jämlikhetspolitik för att förbättra arbetarklassens villkor? Det är de långsiktiga konsekvenserna om vänstern inte vinner striden om en rättvis beskrivning av arbetarklassen.
Samma sätt att prata om ”vit arbetarklass” har importerats också till svensk debatt. Här dyker begreppet oftast upp när man ska beskriva SD-väljarna. Det är en bitter ironi för alla som längtat efter att höra fler prata klass. När de så äntligen gör det, är det bara för att beskriva en väljare som röstar rasistiskt, en grupp som det plötsligt är okej att ha en helt oförsonlig attityd till. I populärkulturen är arbetarklassen en man på landsbygden, på väg att utrotas. Att hundratusentals nyanlända svenskar gått upp i arbetarklassen de senaste åren osynliggörs. Det är viktigare än någonsin att vänstern bidrar till att bredda och färgsätta arbetarklassen. Innan ordet bara betyder allt dåligt man kan tänka sig.