Inför söndagens riksdagsval domineras valsedlarna av titlar som lärare, student och pensionär. Allra högst upp på listorna trängs proffspolitiker.
Förutom de som redan är riksdagsledamöter återfinns också kommunalråd och regionråd ofta på en plats där de har goda chanser att bli att ta plats högre upp i det parlamentariska systemet.
Att politiker dominerar överst på valsedlarna är inte konstigt. På förstaplats placeras partiernas toppnamn, som ofta redan är etablerade politiker. Klassiska LO-yrken, däremot är ytterligt vanliga på förstaplatserna. Av 58 förstaplaceringar inför höstens riksdagsval har bara två personer för vardera parti angett ett arbetaryrke. Vänsterpartiets Kaj Raving, som står som etta på Vänsterpartiets riksdagslista från Kalmar län står dessutom som metallarbetare/politisk sekreterare.
Överst på listan för Socialdemokraterna i Jämtland står Anna-Caren Sätherberg, bartender. Hon har suttit i riksdagen sedan 2014.
Jessica Wetterling, stödassistent från Mölndal kommer med stor sannolikhet att ta plats för Vänsterpartiet på mandat från Västra Götalands län västra. Hon är en av bara fyra ledamöter som har angett LO-yrken och hamnat överst på valsedlarna.
Isak From är skriven som industriarbetare. Men de senaste åtta åren har han jobbat som riksdagsledamot.
I den absoluta toppen av Socialdemokraternas listor är det vanligare att man är ombud inom LO än att man jobbar med ett annat LO-yrke.

Kommunal till hård attack

I våras gick LO-förbundet Kommunal till hård attack mot Socialdemokraterna. Antalet fackligt aktiva på valsedlarna var orimligt få, menade kommunals förbundsordförande Thomas Baudin.
I traditionellt röda Norrbotten är det ingen arbetare som tar plats på Socialdemokraternas lista. Detta fick även den lokala LO-föreningen att gå i taket. I en gemensam debattartikel frågade man sig om S glömt sin fackliga förankring, och krävde en ny lista.
På den socialdemokratiska valsedeln för Norrbotten saknas i dag helt titlar på företrädarna.
Utslaget över alla placeringar på riksdagslistorna för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är de vanligaste titlarna lärare, pensionär, student/studerande och undersköterska.
Det är alltså ett LO-yrke, undersköterska, som finns med bland de vanligaste titlarna, men bland de 36 undersköterskorna på arbetarpartiernas listor står bara en handfull på valbar plats.
En granskning från tidningen Kommunalarbetaren, som publicerades tidigare i år, visar att 35 av Socialdemokraternas 135 riksdagsledamöter hade LO-anknytning efter förra valet.
På lokal nivå är opinionsundersökningarna ofta ännu mer osäkra än på nationell nivå. Att avgöra exakt vem som hamnar på valbar plats och inte är därför svårt. I korthet kan man konstatera att det är ganska stora förändringar som krävs för att något parti ska få eller bli av med ett mandat.
Utgår man från förra årets valresultat, kan man konstatera att det i stort saknas personer som titulerar sig med arbetaryrken på valbar plats. Flammans granskning visar också att arbetare utgör en liten del av den totala yrkesfördelningen på valsedlarna.

Minskat under flera mandatperioder

För Therese Guovelin, vice ordförande för LO, är det ytterligare ett tecken på en trend med allt sämre representation för LO-yrken som hon iakttagit länge.
– Det har minskat under flera mandatperioder, tyvärr. Jag hoppas att om du skulle fråga både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna så tycker de att det är ett dåligt betyg för oss att vi inte har fler med arbetarbakgrund i de beslutande organen, säger hon till Flamman.
Problemet, menar hon, finns också hos LO, och samhället i stort. De senaste decennierna har antalet positioner för fritidspolitiker minskat markant, vilket leder till att färre får en första ingång i politiken. Therese Guovelin är också självkritisk, och menar att LO:s utbildningar inte varit tillräckligt tillgängliga, vilket lett till att färre fackligt anslutna ser kopplingen mellan medlemskap och partipolitik och tar nästa steg.
– Det är otroligt viktigt att arbetarna kan identifiera sig med dem som sitter i riksdagen, med riksdagsledamöterna, säger hon.

”Undersköterska, det är min identitet”

Paula Holmqvist är undersköterska och riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Det är hon stolt över.
– Jag tycker att det är jätteviktigt att det finns det typen av representation. Undersköterska, det är min identitet, det är mitt jobb och mitt yrke. Och jag tror att det är viktigt att kunna identifiera sig med väljarna, säger hon till Flamman.
Paula Holmqvist kommer troligen att få förnyat förtroende som riksdagsledamot. Sedan hon tog plats i riksdagen i början på förra mandatperioden berättar hon att hon bland annat har kunnat lyfta undersköterskornas perspektiv i försvarsberedningens arbete med krisberedskap. Men hon oroar sig för att andelen arbetare i riksdagen kommer att fortsätta minska även i det kommande valet.
– Det är en farhåga jag har, för jag ser också på listorna att vi kommer att tappa LO-medlemmar på i riksdagen.
Vad händer då, om arbetarpartierna fortsätter att i allt mindre grad representeras av arbetare?
– Ja det är en väldigt bra fråga. Jag tror att det kan vara en risk att man förlorar kontakten med ett antal väljare. Det här med att man förstår hur det här att jobba inom äldreomsorgen eller förstå hur det är när man jobbar inom barnomsorgen, kost eller inom fastighetsskötsel, säger hon, och fortsätter:
– Om vi tappar den förankringen så tappar vi ganska mycket tror jag.

”Har satt fällben för mig själv”

Jessica Wetterling är stödassistent och kommer, som hon själv beskriver det, från golvet. Nu ser hon ut att ta plats i riksdagen på mandat från Vänsterpartiet. Hon är en del av en krympande skara arbetare i riksdagen.
– Rent generellt pratar vi ganska ofta om att det ändå är viktigt med med representation, och LO-kollektivet är också så stort så att man verkligen tycker att det borde kunna finnas fler som representerar dem i riksdagen, säger hon till Flamman.
Själv säger hon att hon alltid har upplevt stöd från partiet, och säger att problemet snarare är självbilden.
– Jag vill inte prata för alla, men jag kan känna att jag nog mer har satt fällben för mig själv. Att jag själv har känt att jag inte duger riktigt för att jag inte har läst en massa högskolepoäng och sådär.
En riksdag med få arbetare är möjligen, till och med, lite odemokratiskt.
– Det är väl just det som är tanken: att riksdagen och även våra andra parlament ska representera folket och det är en jättestor del av folket som inte har läst på högskolan, och deras erfarenheter och deras röster behöver också höras. Och det skulle vara väldigt fel om de inte fick det.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

Tor Gasslander

Redaktionschef 2017-2023.