Sjukskrivningarna ökar igen, och långtidssjukskrivningarna för psykisk ohälsa är fler än någonsin. Detta kostar samhälllet och personerna som drabbas rent ekonomiskt, men det leder även till ett enormt lidande som skulle kunna undvikas. Alliansregeringen prövade metoden att skära i socialförsäkringarna, med det föga överraskande resultatet att människor inte blir friska för att de inte får sjukpenning. Det finns mycket förebyggande arbete som går att göra, både som privatperson och på arbetsplatser, för att minska den psykiska ohälsan. Samtidigt har arbetsmiljölagstiftningen inte följt med den utveckling där en allt större del av befolkningen arbetar med psykiskt betungande uppgifter snarare än fysiska.
Vi sliter ut våra hjärnor så mycket att sjukvården har fått ta fram en (relativt) ny diagnos för det: utmattningssyndrom. Utmattningssyndrom får man när man utsatts för stress under så lång tid att stresstillståndet är kroniskt, och leder till att hjärnbarken på frontalloben tunnas ut. Vi jobbar så mycket och så hårt att våra hjärnor får fysiska skador, skador som ger nedsatt kognitiv förmåga och som man i dagsläget inte har kunnat fastställa huruvida de helt går att repa sig från eller inte.
Det finns många aktörer som försöker lyfta frågan. Ett exempel är den konferens som Nätverket Nationell Samverkan för Psykisk hälsa (NSPH) och Hjärnkoll anordnade i förra veckan, den 10 oktober på World Mental Health day. Samtidigt blir den sortens arbete sällan systemkritiskt. Den rosa elefanten i rummet är ju insikten om att vi har en arbetskultur och en arbetsmarknad som inte är hållbar. Människor går under av sin arbetsbörda, samtidigt som en stor grupp människor får lida av att helt eller delvis stå utanför arbetsmarknaden. Är det inte alldeles uppenbart att vi har enormt mycket att vinna på att fördela den gemensamma arbetsbördan jämnare?
Utmattningssyndrom får man när man utsatts för stress under så lång tid att stresstillståndet är kroniskt
I år är det 97 år sedan Sverige beslutade om åtta timmars arbetsdag. Det är hög tid att återigen förkorta den.