När Flamman når Marie Wiberg, grundare till Undersköterskeupproret på telefon, har hon andan i halsen.
– Jag blir så glad, svarar hon på utmärkelsen som grundare av Undersköterskeupproret, den rörelse som utsetts till årets flamma. Hon jobbar med demenssjuka i Västerås, och har precis tagit sin eftermiddagspaus.
– Nu när det är pollen, med alla munskydd och visir, så blir det jobbigt att andas och det tar ett tag att gå tillbaka till normal andning, fortsätter hon.
Marie Wiberg har jobbat som undersköterska i nästan 30 år på så väl långvård och servicevård som inom hemtjänsten och med demenssjuka. Hon är vänsterpartist och fackligt förtroendevald för Kommunal, och tycker om sitt jobb. Det trots de brister i arbetsvillkor som präglar många undersköterskors tillvaro och de sparkrav som hela tiden riktas mot den kommunala äldreomsorgen. När regeringen förra våren presenterade sin budget, med 110 miljoner i sparkrav, så rann bägaren över.
– Jag tänkte att nu får det fan vara nog! Och att man kanske ska starta ett upprop, berättar Marie Wiberg. Hon ville kämpa för bättre arbetsvillkor, en bra arbetsmiljö, och få bort de delade turerna med högre bemanning. Och så blev det också.
Hon och undersköterskekollegan Jenny Klingstam, som båda två var skyddsombud och arbetsplatsombud, kontaktade Kommunal i Bergslagen och frågade hur man kunde gå tillväga.
– De hjälpte oss med FB-gruppen, men vi har drivit det här själva i övrigt. Vi vill vara tydliga med att vi gör det här som undersköterskor, oavsett politiskt parti och fackförbund. Men nu är det en del av den fackliga kampen, säger hon.
Genomslaget har varit stort. I augusti lämnade de över uppropet till socialminister Lena Hallengren med 14 500 namnunderskrifter och krav om mer pengar till äldreomsorgen och bättre arbetsvillkor. De har synts från norr till söder på gatorna, i nyhetsrapporteringen och på sociala medier. I dag har deras Facebookgrupp över 22 000 medlemmar.
– Äntligen syns vi undersköterskor, äntligen pratar man om oss. Det är ju någonting som har gjort att vi fångat allmänhetens intresse, eftersom det fortfarande pratas om det här. Nu kanske mer än någonsin.
Coronapandemin har verkligen riktat ljuset mot så väl vård- som omsorgsarbetare. Marie Wiberg berättar om oroande rapporter från undersköterskor runt om i landet.
– Många kollegor har inte haft tillräcklig skyddsutrustning, hemtjänsten har varit väldigt utsatt. På vissa ställen har man inte ens ordentliga arbetskläder. Det är bra att Kommunal har klivit in och ställt krav, men egentligen borde det inte behövas, det borde vara självklart.
Marie Wiberg menar att det finns en skevhet i synen på undersköterskor och omsorgspersonal, vilket blir tydligt nu under pandemin.
– Byggarbetare skulle aldrig få klättra upp på ett tak eller arbeta med asbest utan skyddsutrustning, så varför ska vi jobba med en farlig smitta utan tillräckligt skydd? Då blir jag upprörd, säger hon.
Rapporter berättar om otillräcklig skyddsutrustning och smittospridning på äldreboenden, liksom att sämre arbetsvillkor inom äldreomsorgen faktiskt kan vara en av de bakomliggande orsakerna till Sveriges relativt höga dödstal. Nu hoppas Marie Wiberg och Undersköterskeupproret på att den stora uppbackning som vård- och omsorgspersonalen fått under coronakrisen hittills ska hålla i sig även när krisen lagt sig.
– Det är grupper som applåderar oss och insamlingar som startas, man hyllar oss otroligt nu. Men då får man också stå bakom oss och våra villkor när det lagt sig och det är dags för avtalsrörelsen. Att man förstår vad vi gör, att det är ett väldigt krävande, men otroligt givande, jobb. Det är inget kall, det är vårt fantastiska yrke.
