I Flamman skriver före detta riksdagsledamoten Jens Holm den 27 oktober 2022 om dödshjälp. Han menar att läkare som hjälper någon att avsluta sitt liv, i strid med lagen, gör en god och självuppoffrande gärning.

Men läkaren Staffan Bergström, som hjälpte Björn Natthiko att begå självmord, var knappast opartisk i sammanhanget, eftersom han är grundare till en organisation för dödshjälp, Rätten till en värdig död (RTVD).

ALS är en hemsk sjukdom. Men bilden av den plågsamma kvävningsdöden sprids framför allt av dem som förespråkar dödshjälp. En studie som KS Huddinge gjort på ALS-patienter visar att de allra flesta dör stillsamt i sömnen. Alla patienter har även möjlighet att tacka nej till livsuppehållande behandling.

Ångest och smärta anges inte ens bland de tre främsta skälen till att personer begär dödshjälp, i de länder som har sådan. I stället anges rädslan att tappa kroppsfunktioner, vara anhöriga till last eller minskat självbestämmande. Detta enligt en kunskapssammanställning från Statens medicinsk-etiska råd, Smer, 2017.

Patienter, som av depression eller annan orsak har nedsatt beslutskompetens, får inte beviljas dödshjälp i de amerikanska delstaterna Oregon och Washington. Smer skriver dock att det inte gått att hitta uppgifter som belyser hur pass väl man lyckas säkerställa detta, men att andelen patienter som genomgår en psykiatrisk eller psykologisk bedömning vid begäran om dödshjälp minskar och numera endast är 4–5 procent.

Självmord begås oftare på grund av psykisk ohälsa än av fysiskt lidande. Stora resurser satsas i dag på att motverka självmord. Suicide zero, Självmordslinjen, Spes med flera arbetar aktivt mot självmord. Varför ska dödshjälp ses som en rättighet för personer med svår sjukdom, när vi betraktar vård som en rättighet för den med depression?

DHR befarar att det kan påverka tilliten till vården om läkare generellt börjar hjälpa människor att dö, i stället för att leva så smärtfritt som möjligt.

Belgien började 2014 bevilja dödshjälp för barn. Alltså omyndiga, som annars inte juridiskt får fatta ens små beslut över sin egen tillvaro.

Vi oroas också över att det kan börja dyka upp andra argument än den egna individens önskemål. Tänk till exempel:

Individen ifråga kan inte själv avgöra om livet är värt att leva.

Individen ifråga vill troligen dö, även om hen inte kan kommunicera just detta.

Individen kostar väldigt mycket pengar – har vi verkligen råd att låta alla sjuka stackare leva vidare?

Det finns många berättelser från människor som velat avsluta sina liv, men som i dag lever lyckliga och vill fortsätta med det. Men ett självmord är väldigt definitivt. Vi kan inte fråga den som fått dödshjälp om hen ångrar sig i efterhand.
Vi håller med Jens Holm om att vi behöver prata mer om döden. Vi vill nyansera synen på funktionsnedsättning, sjukdom och vårdbehovet. Ofta framställs sjukdomstillståndet eller döende som något ovärdigt. Det andas ett förakt för dem som är sjuka eller behöver mycket vård.

DHR vill inte döma eller moralisera över människor som valt självmord. Men i stället för att debattera rätten till en värdig död måste samhället garantera rätten till ett värdigt liv.

Åsa Strahlemo är förbundsordförande i DHR – Delaktighet handlingskraft rörelsefrihet

Jens Holm svarar direkt:

Att det lidande som orsakas av sjukdomen ALS skulle vara uppblåst av dödshjälpsförespråkare tycker jag är ett befängt argument av Åsa Strahlemo, som svarat på min krönika om ämnet. Likaså insinuationen om att läkaren Staffan Bergström skulle ha hjälpt en i ALS svårt plågad patient att dö som en del i en kampanj för dödshjälp.

Kanske har Strahlemo en poäng i att Belgien har gått för långt i att tillåta dödshjälp under 18 års ålder. Men hennes beskrivning om att andra skulle fatta beslutet över individens huvud är felaktigt. Jag anser inte heller att det finns grund för hennes fortsatta resonemang om att dödshjälp skulle leda till press på den enskilde individen. En grundbult i alla länder med dödshjälp är att den ska vara frivillig och baserad på individens eget beslut utan påtryckningar. Olika länder har olika system för att säkerställa frivilligheten, men det skulle förstås vara en viktig komponent i ett framtida system med dödshjälp i Sverige.

Man ska komma ihåg att i länder som tillåter dödshjälp är det fortfarande endast en försvinnande liten del av medborgarna som utnyttjar den möjligheten, men för den minoriteten är det viktigt att den möjligheten finns.

Varför förvägra en svårt sjuk och plågad individ rätten att själv få bestämma hur denne ska få avsluta sitt liv? Det är frågan Åsa Strahlemo och andra dödshjälpsmotståndare måste kunna svara på. Precis som Strahlemo skriver har patienten rätt att kräva att livsuppehållande insatser ska avslutas. Varför då inte ge individen rätt att bestämma hur denne ska dö i en annars ångestfull och plågsam situation?