Ledare

Asylrätten måste stå i främsta rummet

I den svenska debatten låter det ofta som om vi aldrig haft en så generös flyktingpolitik som nu. I själva verket så har den successivt blivit stramare.

Ledare

Som ett resultat av normaliseringen av rasism och rasistiska frågeställningar i debatten, vars antal har eskalerat efter SD:s valframgångar, så har många högerdebattörer under den senaste månaden lyft en diskussion om att minska flyktingmottagandet. Man motiverar ”minskade volymer” med att ”Sverige inte kan ta hela ansvaret” och att ”vi har inte resurser att ta emot fler”. Diskussionen om asylpolitik bör föras, men inte utifrån ”om” vi ska ta emot flyktingar, utan snarare ”hur” vi ska ta emot dem.

Utgångspunkten i debatten är ofta att vi aldrig haft en mer generös flyktingpolitik än nu. Det är inte sant. Under flera decennier har det förts en politik som gjort det svårare att komma till Sverige som flykting. Under 90-talet skärptes lagstiftningen genom att begränsa skälen för vilka man kunde söka asyl, till exempel genom att ta bort krigsvägran som asylskäl. 1997 togs även det som kallas för ”sista länken”, det vill säga att äldre personer med hela släkten i Sverige kan få stanna här, bort.  På den tiden var det Socialdemokraterna och Moderaterna som utgjorde ondskans axelmakter i asylpolitiken. Man får hoppas att S nu mjukats upp av miljöpartisterna i den nya regeringen. 

2006 tog Alliansen över och Tobias Billström iklädde sig ledartröjan. 2006 skärptes kraven för rätten till asyl från ”humanitära skäl” mot ”synnerligen ömmande omständigheter”. Miljöpartiets uppgörelse med Alliansen innebar ytskiktsförändringar men i praktiken var det samma verksamhet och praxis som gällde. Sverige har kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr hela 20 gånger för sin bristande rättssäkerhet i asylprocessen och för att man skickar tillbaka människor till tortyr i sina hemländer – en mycket oroväckande volym, om något. 

Om du kommer som flykting till Sverige i dag, och tar dig igenom nålsögat och får ett uppehållstillstånd, tar det upp till ett år innan du får tillgång till en bostad som inte är en flyktingförläggning. För att lära dig språket i ditt nya land måste du genomgå en SFI-kurs. Men eftersom det är sådan brist på SFI-lärare kan det bli så att du får stå i kö för att ens få delta i undervisningen. Valideringen av din utländska yrkesexamen hade kunnat fungera mycket smidigare om det satsades tillräckligt med resurser i kommuner och landsting. Men istället för att jobba som läkare får du nu jobba som taxichaufför eller städare. 

Det som den nya regeringen nu måste göra är att inte ge efter för den här vågen av ifrågasättande av asylrätten. Asylpolitiken måste göras mer generös och rättssäker och flyktingmottagandet måste göras mer värdigt. Listan på vad den nya regeringen borde fokusera på är lång. Med hjälp av ett starkare folkligt tryck i frågorna från ”rätt håll” kan man säkert få med sig både Folkpartiet och Centerpartiet på reformer som gör asylprocessen mer rättssäker, mer öppen och som gör det lättare att lagligt ta sig till Sverige. 

De människor som nu flyr från krigshärjade länder som Syrien, Somalia och Ukraina ska få utnyttja sin universella asylrätt i vårt land. De ska få ett värdigt bemötande och möjligheten att bygga en ny tillvaro här. Det är det som måste stå i främsta rummet i den här debatten. 

  • asyl
  • asylpolitik
  • flyktingar
  • migration
  • migrationspolitik
  • rasism
  • Tobias Billström

Ledare