Högern och arbetsgivarparten bedriver en häxjakt mot Hamnarbetarförbundet. Det är häpnadsväckande med vilken kraft som rena felaktigheter och lögner kan slå igenom. När konflikten om rätten att teckna kollektivavtal blossar upp igen är det viktigt att avslöja dem.
Häxjakten bedrivs mot ett fackförbund som kräver samma rättigheter som andra aktörer på arbetsmarknaden. Det är en Davids kamp mot Goliat som pågår just nu. Inte minst genom den massiva propagandakampanj som Svensk näringslivs medlemsorganisationer bedriver.
Felaktigheterna som sprids om konflikten i hamnarna är många. I en debattartikel i Göteborgs-Posten påstods det att Hamnarbetarförbundets konfliktåtgärder 2017 kostade samhället 4,5 miljarder. Vad de glömde att nämna är att facket strejkade sammanlagt 8 timmar under konflikten, men arbetsgivaren APMT utestängde facken från arbetet i 371 timmar. Det var alltså arbetsgivaren som stod för nästan all arbetsnedläggelse under konflikten i Containerterminalen 2017.
Arbetsgivarföreträdarna försöker nu göra precis samma manöver. Under strejkens första dag den 23 januari utlyste Hamnarbetarförbundet korta, nästan symboliska, punktstrejker på några enstaka timmar. Svaret blev omfattande lockouter som stänger ner vissa hamnar hela dagen och allvarligt påverkar företagen. I Söderhamn valde arbetsgivaren att svara på en två timmars punktstrejk på morgonen med att utestänga arbetarna hela dagen. Runt om i landet är situationen densamma, arbetsgivaren svarar genom att trappa upp konflikten.
Häxjakten bedrivs mot ett fackförbund som kräver samma rättigheter som andra aktörer på arbetsmarknaden. Det är en Davids kamp mot Goliat som pågår just nu.
Hamnarbetarförbundet vill sluta kollektivavtal för sina medlemmar. Arbetsgivarföreträdarna försöker då sprida bilden av att ett så kallat hängavtal ger samma rättigheter som ett kollektivavtal och att det inte kan finnas två kollektivavtalsbundna fackförbund i samma bransch. Båda argumenten är uppenbara lögner.
Ett hängavtal betyder att parterna kommer följa gällande avtal och ger Hamnarbetarförbundet vissa rättigheter att företräda sina medlemmar i arbetsmiljöfrågor. Det ger dock ingen möjlighet att påverka innehållet i avtalet eller sluta lokala avtal.
Arbetsgivaren påstår att det utgör ett hot mot den svenska modellen att ha två kollektivavtalsbärande fack. Men det är ett felaktigt påstående. Tvärtom är det vanligt bland tjänstemannayrken, det största exemplet utgörs av Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet.
Den borgerliga debattören Csaba Perlenberg i GT (23/1, 2019) tar ställning i konflikten. Enligt honom var det rimligt av arbetsgivaren att stänga ner hamnarna hela dagen som svar på tvåtimmarstrejken – det var ju trots allt hamnarbetarna som började. Sandlådeargumenten är inget de räds. Han ställer också hamnarbetarna till svars för de 70 000 extra ton koldioxid som alla omlastningar från konflikten 2017 orsakat. Han glömmer dock nämna att 98 procent av den summan orsakades av arbetsgivaren genom sin lockout på 371 timmar.
Om vi nyktert granskar arbetsgivarnas agerande kan vi konstatera att deras huvudargument om att konflikten utgör ett hot mot svensk ekonomi är korrekt. Hotet består av en oansvarig arbetsgivarorganisation som hårdnackat trappat upp konflikten istället för att följa den svenska modellen med kollektivavtal.
Vår sida har inga möjligheter att lägga miljoner på propaganda eller skicka talepunkter till ett stort antal proffstyckare på högerkanten. Vi har varandra och våra gemensamma intressen. Tillsammans kan vi motarbeta den lögnaktiga kampanj som bedrivs och understödja Hamnarbetarnas kamp för att upprätthålla den svenska modellen.