Hur kommer det sig egentligen att ingenting bankerna gör lyckas väcka några bestående känslor som kan omvandlas till politik eller motstånd mot systemet som bankerna verkar i?
Fuskar någon med assistansersättningen blir det rikslarm. Är det någon som invandrat och fått uppehållstillstånd exploderar internet. Om någon skulle få för sig att sms:a när de kör bil blir det förstasidesnyhet. Men om det är banker som gör vad fan som helst – som dessutom medför enorma kostnader för samhället – blir det ”jahaja” och sen ingenting mer. Nu senast är det stora härvor av penningtvätt i Baltikum och omfattande skattefifflerier som har lurat bland annat tyska staten på miljarder kronor.
I veckan presenteras storbankernas kvartalsrapporter – och som vanligt förväntas det gå skamligt bra. Först ut var Swedbank under tisdagsförmiddagen. Rörelsevinsten steg till drygt sju miljarder kronor, från 6,2 miljarder kronor samma period i fjol. Stora vinster på framförallt bolån – en marknad som är en bluff i sig. På den här ledarsidan har vi skrivit ett otal gånger om hur vi kommer närmre och närmre en bostadsbubbla samtidigt som bankerna tillåts ha ett så litet eget kapital att de max skulle klara sig något år eller två om krisen verkligen kom.
För att citera LO-ekonomen Torbjörn Hållö som intervjuas i veckans nummer av Flamman: ”Jag blir så jävla provocerad”. Finanskrisen 2008 är det närmaste en systemkollaps vi kommit, men ändå väcks varken ilska eller engagemang för bankernas riskfyllda verksamhet som för andra frågor. Varför?
Den rådande historieskrivningen om finanskrisen är att Sverige klarade sig relativt bra genom den. Vilket i jämförelse med många andra länder också är sant. Som ett litet exportland i Norden påverkades naturligtvis vanliga löntagare av färre ordrar, färre kunder, skakiga valutor och så vidare. Jobb försvann och arbetsmarknaden stöptes om. Till skillnad från i många andra länder så fanns det efter finanskrisen på 90-talet omställningsfonder och andra verktyg att ta till mellan parterna på arbetsmarknaden.
Vi som bor och verkar i det här ekonomiska systemet är slavar under bankernas nycker och risker
Det som sällan talas om är dock att de svenska bankerna betedde sig minst lika vårdslöst som Lehman Brothers och de andra amerikanska drakarna vilkas kollaps var startskottet för krisen. Före 2008 hade de svenska bankerna expanderat vilt i samma slags högriskprojekt som Lehman Brothers, fast i Baltikum. Att banker som Swedbank, som nu gör miljardvinster, klarade sig genom krisen beror enbart på de statliga räddningsinstanserna.
Vem är det som i själva verket betalar när staten räddar banker? Skattebetalarna. De räddade banker ur de värsta kriserna och gick därmed miste om satsningar på välfärden, som pengarna egentligen skulle gå till. Resultatet är: underfinansierad vård, skola och omsorg. Personal som går på knäna och långa, långa köer för att få vård. Lägg sedan till privatiseringarna som utarmat kommunernas ekonomier.
Att den här historien inte överensstämmer med hur finanskrisens konsekvenser omskrivs, det är ett enormt misslyckande för vänstern eller en framgång för högern. Eller både och.
Såhär tio år senare, ser verkligheten inte så mycket bättre ut. Många stater (dock inte Sverige) och hushåll runt om i världen är belånade upp över öronen. Det egna kapitalet inom finanssektorn är litet, precis som hos de svenska bankerna, och det gör att den globala ekonomin fortsatt är enormt känslig för en ny börskrasch. Det vill säga, vi som bor och verkar i det här ekonomiska systemet är slavar under bankernas nycker och risker.
Det är lätt att tro att alla politiska företrädare tycker likadant om bankerna när man lyssnar till reaktionerna på de senaste veckornas uppdagade skandaler. Så är det naturligtvis inte. Väldigt få partier, egentligen bara ett, är beredda att göra något åt storbankernas totala dominans – nämligen Vänsterpartiet. När krisen kommer – för det gör den förr eller senare – är det viktigt att hålla i frågan, elda på den och lägga skulden där den hör hemma. Innan krisen kommer gäller det att reglera bankerna hårdare. Det går att bestämma hur mycket eget kapital bankerna ska ha, gör det! Det går att införa en bankskatt, gör det! Det går att täppa igen hålen för skatteplanering som undanhåller staten miljarder, gör det!
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
