Ledare

Betala för beskydd? – Så jobbar en maffia, inte ett samhälle

Vad innebär det att resursstarka individer och företag kan beställa utredningar, spaningar, övervakning och andra former av kontroll? Och hur ska vi förhålla oss om opinionsbildning och marknadsföring för dessa tjänster riktar in sig på att sprida känslan av otrygghet och skräck i industriell skala, undrar Laila Vianden. Foto: Helena Landstedt, Jessica Gow/TT.

Slopad ”straffrabatt” för unga och tredubblat Rut-avdrag för ”trygghetstjänster” – två kommande reformer som utlovar ökad trygghet. Ämnet väcker starka känslor och är politiskt tacksamt att göra utspel kring, så vad kan möjligen gå fel?

Ledare

Mittenuppgörelsen mellan S, Mp, C och L innebär kraftigt utökat Rut-avdrag, där även området för avdrag utökas till bland annat för tjänster från säkerhetsföretag. Samtidigt föreslår en utredning att ”straffrabatten” ska bort för alla mellan 18 och 20 år. Det ska inte längre krävas särskilda skäl för att dömas till fängelse, och det kommer även vara möjligt att dömas till livstid. Förslaget stöds av KD, M och SD och förväntas röstas igenom i riksdagen för att träda i kraft 2020.

I två nyligen uppmärksammade fall har svenskafrikaner råkat illa ut – dels ett barn som släpades runt på golvet i Kista Galleria, och dels i Stockholms tunnelbana, där en höggravid kvinna trycktes ner mot en bänk med magen först, och väktarknäet i ryggen. Båda fallen involverar privata vaktbolag och är särskilt upprörande mot bakgrund av Kalla Faktas avslöjande om rasprofilering. Det är inte såhär vi vill ha det, samhället ska inte låna sig till övervåld och rasprofilering. Men värst är misstanken om att det här utgör det nya normaltillståndet snarare än olyckliga undantag där man bara råkat arbeta konfrontativt och trappat upp situationer till våldsamma ingripanden.

Den politiska retoriken kring ordning kan tyckas harmlös, en populism som inte utgör något egentligt hot. Men dess kriminalpolitiska konsekvenser är förödande och driver på en destruktiv utveckling med kortsiktighet och ensidigt fokus på ökad kontroll. Genomarbetade sociala reformer med långsiktig och effektiv inverkan omöjliggörs, och fokuset på upplevd otrygghet hos medelklassen bortser från det faktum att utsattheten för brott minskar inom alla samhällsgrupper utom bland de mest socialt utsatta, där den ökar. Undertonen om ökad kontroll och repression mot de mest utsatta grupperna dödar frågan om andra preventiva insatser än de rent polisiära. Välfärden, dess institutioner och arbetssätt nämns knappt, varken som trygghetsskapande eller brottspreventiv. Detta trots att brottslighet utgör en komplex företeelse med komplexa, sociala orsaker, som kräver komplexa insatser. Samtidigt betraktas ett segregerande skolsystem och resursbrist inom välfärden som i sammanhanget oproblematiskt av den politiska högern, välfärdsföretagarna och dess opinionsbildare.

En trubbig signalpolitik som inte riktar in sig på att skärpa straffen för just den gängkriminalitet man säger sig vilja stoppa, riskerar istället att bygga en autobahn mot tyngre sammanhang

Fler vakter/poliser och slopad ”ungdomsrabatt” framstår som kontraproduktivt. Fängelsestraff utgör en språngbräda in i en kriminell karriär. Förutom hänsyn till bristande mognad, verkar ”rabatten” dämpande på rekrytering till tyngre kriminalitet. Samtidigt är majoriteten av de brott som begås av unga ringa i sammanhanget. En trubbig signalpolitik som inte riktar in sig på att skärpa straffen för just den gängkriminalitet man säger sig vilja stoppa, riskerar istället att bygga en autobahn mot tyngre sammanhang.

Hårdare straff, ökad kontroll och privatiseringar utgör en samhälleligt osund cocktail, där privatiseringen av skyddsmakten framför allt tagit fart under 90- och 00-talet och vuxit till en storindustri. Den för med sig ett flertal frågor som borde diskuteras mer ingående; vad innebär privatiseringen av ordningsmakten för statens möjlighet till kontroll och styrning samt för insynen och den demokratiska kontrollen? Vad innebär det att resursstarka individer och företag kan beställa utredningar, spaningar, övervakning och andra former av kontroll? Och hur ska vi förhålla oss om opinionsbildning och marknadsföring för dessa tjänster riktar in sig på att sprida känslan av otrygghet och skräck i industriell skala? Men särskilt intressant är vad som sker när gränsen mellan poliskåren och säkerhetsbranschen suddas ut. Vaktbolagen hjälper dem som betalar för deras tjänster, och om skydd börjar kosta pengar blir trygghet i än högre utsträckning en klassfråga, trots att skyddsmakten bör omfatta alla.
Med tanke på hur rika områden redan överanvänder Rut-avdragen bådar det inte gott. Behåll straffreduceringen och slopa Rut i stället.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • beskydd
  • kontroll
  • Rut-avdraget
  • straff
  • straffrabatt
  • Trygghet
  • vaktbolag

Ledare