Bildts fulspel i ett söndrat Sudan

Utrikes

Khartoum breder ut sig just där den blå och vita Nilen förenar sig. Nu växer nya modernistiska skyskrapor upp i det av hettan och sanden plågade landskapet. Oljan har skapat stora rikedomar och nyrikedomen visar övermodigt upp sina nya kläder bland ett i övrigt fattigt och ödmjukt folk.
Sudan är en kolonial konstruktion, fyra gånger så stort som Sverige och med fyra gånger så många invånare.

Norra delen av landet är arabiskt och muslimskt, södra delen mer kristet och mer tydligt afrikanskt.
Men delningen är ännu mer komplicerad än så, här finns Darfur i väst med sina blodiga konflikter och ett öst som mer drar åt Eritrea.
Carl Bildts Lundin-affär handlar om konflikten med den södra delen av landet där det länge pågått ett befrielsekrig lett av Sudan People’s Liberation Movement (SPLM). Folkgrupperna i västra Sudan hade också känt sig förfördelade av regimen i norr och inlett en väpnad konflikt. Centralregeringen använde sig utöver sig egen arme av arabiska folkgrupper som förespeglades mark, de försågs med vapen och det grymma kriget utökades. Salih Osman är människorättsadvokat från Darfur och försöker sammanfatta vad som hänt.
 – Regeringen har förstört 2 000 byar. Fyra miljoner människor har fördrivits från sina hem, tre miljoner lever fortfarande i flyktingläger. Enligt folkrättsdomstolen i Haag är detta allvarliga brott mot mänskliga rättigheter.

Åtalet mot president Omar al Bashir har i dagarna uppgraderats till att även gälla folkmord. Den humanitära situationen är fortfarande katastrofal sedan många hjälporganisationer tvingats lämna landet. Fortfarande är det bara de tre provinshuvudstäderna som är någorlunda säkra, utanför stadsgränserna är det mycket osäkert.
Konflikten i södra Sudan där Carl Bildts Lundin Oil är inblandat följer samma mönster men är äldre och mer omfattande. Här finns en fredsöverenskommelse från 2005 som bland annat stipulerar en folkomröstning kring eventuell självständighet för södra Sudan. Avtalet innehåller också ett antal andra punkter som legaliserande av de politiska partierna i Sudan, som varit en diktatur efter al Bashirs muslimskt inspirerade militärkupp 1989.
Det var när konsortiet som leds av Lundin Oil började borra efter olja i det block som kallas 5A som striderna koncentrerades dit. Enligt den rapport som nyligen släpptes av European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) dödades 20 000 människor i block 5A mellan 1997 och 2003, så många som 160 000 personer tvingades lämna sina hem. Det beräknas att 80 procent av jordbruksmarken i området övergivits.

Carl Bildt har själv erkänt att han använt sina förbindelser som etablerad internationell politiker för att underlätta Lundin Oil:s verksamhet i Sudan. När Lundin Oil började sin verksamhet kontrollerade inte regimen området. Även här använde regeringen olika paramilitära grupper i kriget mot lokalbefolkningen.
ECOS rapport framför ett antal allvarliga anklagelser mot företaget. Under kriget arbetade konsortiet tillsammans med en regim som var skyldig till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Dess infrastruktur underlättade för att andra brott kunde utföras. Lundinkonsortiet borde ha varit medvetna om de övergrepp som begicks av de styrkor som delvis svarade för dess säkerhet. Fördrivandet av den bofasta befolkningen underlättade tydligt sökandet efter olja.

Lundin Oil sålde senare sina rättigheter och rapporten från ECOS uppger att den vinst man gjorde var på drygt 90 miljoner dollar.
– De som bodde nära oljefyndigheterna drevs ut från sina områden utan några kompensationer. Oljan kom från de fattiga människornas blod, säger Kemel Karrer.
Han är biträdande chefredaktör för den sudanesiska tidningen Al-midan. Liksom många av sina landsmän är han upprörd och förbryllad över Lundin Oil:s agerande och den svenska regeringens hållning.
– Det sudanesiska folket är förvånat över att ett demokratiskt land som Sverige genom sitt handlande kan delta i sådana affärer. Detta har bidragit till att den diktatoriska regimen kan få resurser till att sitta kvar vid makten och bedriva sitt krig mot befolkningen.

Al Sadig Al Mahdi var den liberalt inriktade premiärminister som störtades av Al Bashir och som ledde till att det nuvarande regeringspartiet National Congress Party (NCP) kom till makten. Hans farfar var en förgrundsfigur i Sudans befrielsekamp mot kolonialismen. Han tar emot i något som kan beskrivas som ett ytterst sofistikerat tält på en av familjens egendomar. Den i Sudan mycket ansedde politikern har inga illusioner om Lundin Oil:s agerande i Sudan.

– Den som sover med NPC sover med djävulen, säger han lakoniskt.
När han av Flamman ombeds kommentera fallet är han starkt kritisk till Lundin Oil.
– Det finns saker de döljer och som de borde berätta. Utan tvekan har människor dödats och fördrivits.
Liksom många andra i Sudan är han mycket bekymrad över landets framtid och kritisk till avtalet som ledde till den omröstning som skall genomföras i januari 2011. Folket i söder skall rösta för eller emot självständighet.
– Vem vill rösta emot självständighet, det är klart att alla vill vara självständiga om frågan ställs så. I avtalet stipulerades också att hälften av Söderns oljeinkomster skall gå till Norr. Det är självklart att folk i Söder nu vill ha allt.

Al Sadig Al Mahdi menar att det var omvärldens inblandning som ledde till det farliga avtalet. Det borde istället varit en affär för sudaneserna själva. Nu är det omöjligt för SPLM som ledde motståndskriget i Syd verka för ett fortsatt enat Sudan.
– USA stödjer mycket tydligt södern och får dem att känna fiendskap mot oss, många arabländer stöder Norr och får Syds krav att verka illegitima och det skapar fiendskap.
Regimen Lundin Oil samarbetade med har infört sharialagar och skapat något som liknar en muslimsk diktatur medan Al Sadig Al Mahdis regering stod för en liberal islam

– Vi har mycket stor respekt för de nordiska länderna och deras välfärdssamhällen. Jag menar att det man utfört där är verklig islam, Det som de kallar för islam här är mot islam, det är fascism. Förut var Sudan en välfärdsstat, det är det inte längre.
Samtidigt med denna anti-västliga politik har al Bashirs regering drivit en utpräglat nyliberal politik, man har till och med gått fram snabbare än IMF krävt. Detta har skapat ännu större sociala skillnader, en liten elit har blivit allt rikare.
– Tyvärr skedde detta samtidigt med att vi fick inkomsterna från oljan.  Det betydde inte bara att de rikare blev rikare. Dessa pengar kom också förtryckarapparaten till del, till polis och militär som är överfinansierade. Vi ser nu en i flera betydelser brutal kapitalism ta över landet.

Den progressiva opinionen i Sudan vill helst se att landet hålls ihop, kanske genom någon slags federation. En delning av landet i en rent muslimsk stat i norr och en kristen i söder riskerar att skapa en starkt fundamentalistisk stat i norr. Niemat Kuku Mohamed från den sudanska kvinnounionen är bekymrad.
– Vi vet att regeringen förbereder ännu mer strikta islamiska lagar för kvinnor om landet splittras, därför är det viktigt att behålla enheten. Vi lever i en farlig tid och har stort behov av solidaritet från kvinnogrupper i andra länder.

Carl Bildts och Lundin Oil:s affärer med den våldsbenägna islamistiska regimen i Khartoum ser mot bakgrund av situationen i Sudan ut som en riktigt smutsig byk som inte bara borde tvättas i den rättsprocess som nu inletts. Huvudfrågan borde vara i vilken utsträckning politiker får använda sitt förtroende och sina kontakter för att medverka i mycket tvivelaktiga affärer, och sedan som Carl Bildt återvända till rikets viktigaste poster, utan några som helst betänkligheter. Jämfört med alla andra skandaler kring regeringen Reinfeldt är fallet Bildt mycket mer allvarligt, ändå sitter han kvar.