Utrikes

Bistånd i PR-kampanj mot Venezuela

Venezuelanska soldater vaktar den stängda Tienditas-bron vid gränsen mot Colombia. Foto: Fernando Llano/AP/TT.

Efter att USA:s regering skickat bistånd till Venezuela har västerländsk mainstreammedia okritiskt kablat ut Vita Husets bild. Samtidigt blir tecknen på en förestående militär intervention allt fler.

Utrikes

Förra veckan fortsatte uppbyggnaden inför ett regimskifte i Venezuela. I vad som framstår som ännu en noga koordinerad mediekupp av den venezuelanska oppositionen och Vita Huset meddelade USA:s regering förra onsdagen att man har skickat en last med bistånd till Venezuela. Det tog inte lång tid innan samtliga större västerländska nyhetskanaler kablade ut bilden på en motorvägsbro som blockerats av tankbilar och budskapet att Venezuelas president Nicolás Maduro vägrar ta emot ”hjälpen”. Man fick som så ofta söka sig till alternativa mediekanaler för att få en mer nyanserad bild av läget.

Bistånd som spelbricka
I en artikel på portalen FAIR som ägnar sig åt att avslöja partiskhet och ensidig rapportering i nyhetsmedia beskriver Adam Johnson hur vissa essentiella fakta utelämnades i rapporteringen om Maduros påstådda blockad. För det första undvek i princip hela västvärldens samlade presskår att påpeka att både FN och Röda Korset hade avrått Donald Trumps regering från att skicka nödhjälp till Venezuela. Bilden av Maduro som en galen diktator som vägrar låta sitt folk få tillgång till förnödenheter är givetvis bekväm för USA och Venezuelas opposition, men den motsägs av det faktum att ledaren för världssamfundet och världens största biståndsorganisation håller med honom om att biståndet var en dålig idé. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres sade att ”humanitärt bistånd bör aldrig användas som en spelbricka”.

För det andra är fotona på den motorvägsbro som Maduros regering uppges ha stängt en irrelevant fotoploj som Trumps administration låtit sprida. Det stämmer att Venezuelas regering har låtit placera ut en oljetanker och containrar på Tienditas-bron som förbinder den colombianska staden Cúcuta med venezuelanska Uruna. Men det gjordes redan 2016. Bron som byggdes 2015 har i själva verket aldrig använts. Ordföranden för Venezuelas konstituerande församling Diosdado Cabello förklarade i förra veckan att det bolivarianska gardet patrullerar bron som har varit stängd sedan 2016. Samtidigt är andra gränsövergångar som Simon Bolivar och Francisco de Paula Santander öppna som vanligt.

”Trojansk häst”
Den allra viktigaste detaljen i hela historien är dock det faktum att det inte är första gången som USA använder sig av bistånd med dunkelt uppsåt. Den person som Donald Trump nyligen tillsatte som särskilt ansvarig för Venezuela, Elliott Abrams, var den som låg bakom den så kallade ”Iran-Contras-skandalen” på 1980-talet. Han erkände senare i ett kongressförhör att han hade godkänt flygförsändelser med bistånd till Nicaragua som även innehöll vapen åt de så kallade contras-grupperna som då bekämpade Sandinistgerillan. Abrams var även pådrivande i invasionen av Irak 2003. Det faktum att samma person nu organiserar USA:s biståndssändningar till Venezuela borde egentligen väcka större uppseende än det har gjort.

I Venezuela har det dock inte passerat obemärkt förbi. Enligt regeringens talesperson Freddy Bernal är den biståndslast som skickats för att hjälpa 20 000 venezuelaner inget annat än en trojansk häst.
”För oss är humanitärt bistånd en trojansk häst. Det är en trojansk häst som i tysthet försöker invadera Venezuela”, sade han.

Enligt en opinionsundersökning från förra månaden av institutet Hinterlaces är 86 procent av befolkningen mot en militär intervention. 81 procent är dessutom mot USA:s sanktioner

Han har fog för den bilden. Enligt den amerikanska nyhetsbyrån McClatchy hittade venezuelanska myndigheter i förra veckan 19 automatvapen, 118 ammunitionsmagasin och 90 militära radioantenner ombord på ett beslagtaget flygplan i staden Valencia. Planet hade flugit 11 gånger fram och tillbaka mellan Valencia och Miami sedan den 11 januari.
*
”Brott mot mänskligheten”
Samtidigt som det mesta tyder på att uppbyggnaden inför en militär intervention nu är i full gång tycks det venezuelanska folket, oavsett politisk åsikt, vara överens om att de inte vill gå Iraks öde till mötes. Enligt en opinionsundersökning från förra månaden av institutet Hinterlaces är 86 procent av befolkningen mot en militär intervention. 81 procent är dessutom mot USA:s sanktioner.
De amerikanska sanktionerna mot den livsviktiga oljeindustrin har länge uppmuntrats av den venezuelanska oppositionen. Detta trots att USA utgör den klart största exportmarknaden för landets olja. Dessa sanktioner har visserligen inte orsakat valutakrisen med en inflation som närmar sig 400 000 procent, men de bidrar till att kraftigt förvärra en redan katastrofal ekonomisk situation. FN:s förre rapportör för Venezuela, Alfred de Zayas, beskrev dem nyligen som ”ekonomisk krigföring” som kan klassas som ”brott mot mänskligheten”.

Trots det är det lite som tyder på att de kommer att upphöra eller att den USA-stödda oppositionen kommer att försöka söka dialog med regeringen. Den självutropade presidenten Juan Guaidó sade sig nyligen vara öppen för en dialog som skulle medlas av påven, men han tillade att förutsättningen är att Maduro först lämnar ifrån sig makten. I stället har Guaidó fortsatt att försöka locka över högt uppsatta militärer med löften om amnesti om Maduro faller.

Oåterkallelig utveckling
Medan våldet ökar igen – hittills har minst 43 personer dödats i samband med den senaste månadens protester – ser samtliga försök till dialog i och kring Venezuela ut vara dödfödda. Den internationella kontaktgruppen om Venezuela höll ett möte i Uruguay förra torsdagen, dock utan att kunna enas om något gemensamt uttalande. Bolivia, Mexiko och en grupp karibiska länder vägrade bland annat att gå med på kravet på att nya val måste hållas. Samma dag greps ännu en tidigare militärofficer, misstänkt för att ha planlagt ett kuppförsök tillsammans med CIA-agenter i Colombia och den venezuelanska oppositionen.
Samtidigt sade Donald Trumps rådgivare om den västra hemisfären, Mauricio Claver-Carone, att det inte finns ”ett enda scenario” i vilket Nicolás Maduro och hans ”lakejer” kommer att kunna behålla makten i Venezuela.
– Den riktning vi går i är oåterkallelig… Frågan är inte längre om Maduro accepterar detta eller inte, det handlar om hur lång tid det kommer att ta för honom att acceptera det.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • bistånd
  • militär intervention
  • Venezuela

Utrikes