Avtalsförhandlingarna mellan Kommunal och SKR fick nationell uppmärksamhet med anledning av vårdpersonalens insatser under coronavåren. Efter intensiva nattmanglingar kallade parterna till gemensam presskonferens, där Kommunals ordförande Tobias Baudin kallade slutprodukten ”ett riktigt jäkla bra kollektivavtal”. Det innehåller bland annat arbetstidsförkortning för nattarbetare, 5,4 procents löneökning över 29 månader med extra påslag för yrkesutbildade och en engångssumma på 5 500 kronor som kompensation för utebliven retroaktiv löneökning.
Mikaela Forss, undersköterska i hemtjänsten i Falkenbergs kommun och arbetsplatsombud för Kommunal, säger till Flamman att avtalet är en vinst.
– I och med att arbetsgivarna lade nollbud så tycker jag det är en seger. Jag är jättestolt. Över löneökningarna framför allt, men också över extra-ersättningen för den som tar semester utanför sommarmånaderna. Det är vad man har pratat mest om på min arbetsplats.
SKR:s förhandlingsbud om noll löneökning, kombinerat med att förhandlingarna drog ut på tiden, gjorde enligt Mikaela Forss att medlemmar började förbereda sig för strejk.
– Vi hade pratat om det allihop, och nästan räknat med det.
Undersköterskan Sofia Krieg som jobbar på en vårdcentral i Rissne, nordväst om Stockholm, håller med om att avtalet är en framgång.
I en drömvärld skulle vi väl kunnat få både retroaktiv lön och engångsbonusen. Jag är lite pengafixerad nu när min undersköterskelön försörjer tre personer.
– Jag var jätteorolig för retroaktiviteten, så när den här engångssumman kom så blev jag glad. Även om den inte riktigt är samma sak så är den välkommen. Och det känns det som att de har en stadig plan framåt för löneökningarna också.
Så det blev mer än applåder till slut, tycker du?
– Ja. Men i en drömvärld skulle vi väl kunnat få både retroaktiv lön och engångsbonusen. Jag är lite pengafixerad nu när min undersköterskelön försörjer tre personer.
Sofia Krieg säger samtidigt att den ytterligare löneökningen på 0,6 procent för yrkesutbildade personer, som Kommunals ledning har beskrivit som ett viktigt krav, kan ses på två vis.
– En del har ju jobbat i många år och är lika duktiga som de utbildade och de erfarenheterna ska också räknas. Det får inte bli olika läger på arbetsplatserna. Men om de extra pengarna kan peppa folk att utbilda sig är det ju samtidigt bra.
Kommunalmedlemmarna Sofia Krieg, Mia Christensson och Mikaela Forss. Foto: Privat.
Mia Christensson, nattjobbande undersköterska inom hemtjänsten i Svedala kommun, är mer missnöjd med avtalet.
– Jag vill inte nedvärdera Kommunals insats, de har gjort vad de har kunnat. Men vi är fortfarande väldigt underbetalda. Jag kommer fortfarande bli fattigpensionär. Så jag är inte nöjd, åtminstone inte vad gäller lönebiten.
Hon säger att hon och många kollegor är beroende av lönen från en trygg och pålitlig partner för att känna sig lugna inför framtiden.
– Jag har blivit kontaktad av en del andra undersköterskor som är tvungna att leva kvar i destruktiva förhållanden enbart för att de inte har ekonomiska möjligheter att lämna. Så långt har ”feminismen” kommit år 2020.
Sådana strukturella problem får ingen lösning i det här avtalet, säger hon. Hon påtalar också att välfärden står inför ”en katastrof” om låga löner fortsätter göra det svårt för äldreboenden, sjukhus och andra delar av vården att rekrytera tillräckligt mycket personal.
– Arbetsgivarna gräver sin egen grav.
Mia Christensson är också aktiv inom rörelsen Undersköterskeupproret och i Vänsterpartiets lokalavdelning i Skurup. Situationen efter Kommunals nya avtal gör det ännu viktigare för undersköterskor att engagera sig fackligt på lokal nivå och utöva påtryckningar på sina kommunpolitiker, säger hon. På så vis kanske vissa problem, däribland de utbredda timanställningarna, kan lösas i lokala kollektivavtal. Lokalt gräsrotsarbete är också nästa steg för Undersköterskeupproret.
– När jag pratar med alla som klagar brukar jag jämföra facklig aktivitet med idrottande. Om du går med i en ishockeyklubb, förväntar du dig att du ska bli spelare hemma i soffan eller går du till träningen? Det är inte så att man betalar medlemsavgiften och så löser någon annan problemen.
På detaljnivå har det också debatterats om de ordinarie löneökningarna i Kommunalavtalet och Industriavtalet – som båda landade på 5,4 procent fram till våren 2023, trots att Kommunal i år lämnade den förhandlingsordning där industrins avtal sätter normen för alla andra – ens matchar inflationen. Vissa LO-förbund, däribland Byggnads, hävdar att man bör sätta Industriavtalets faktiska startdatum till den 1 april och jämföra den årliga löneökningstakten (1,8 procent, med det räknesättet) med Riksbankens inflationsmål (2 procent). Då blir det på pappret en reallönesänkning.
Parterna i industrin hävdar i stället att avtalets värde ska räknas från den 1 november och jämföras med de prognoser som finns för den faktiska inflationen. Då ställs i stället en årlig löneökning på 2,23 procent mot en inflation på omkring 1,5 procent.
Medan den diskussionen fortgår börjar det på andra håll i avtalsrörelsen dra ihop sig till strejk. Både Handels och Hotell- och restaurangfacket har varslat om konfliktåtgärder eftersom de anser att arbetsgivarorganisationerna inte vill följa Industriavtalets norm för löneökningar. I Handels fall handlar det specifikt om en låglönesatsning som ska ge extra påslag för dem som i dag tjänar mindre än 26 100 kronor.
