Okategoriserade 23 maj, 2012

Bobby Seale talade för Göteborgs pantrar

Flamman var på plats när den legendariska aktivisten från USA landade i Hammarkullen.

Inne i Göteborg flödar vårsolen, på gatukaféerna läppjat innerstadsungdomarna lättjefullt på sin latte. Spårvagn fyra som verkar vara rejält nedsliten kör skruttande norrut, flera kilometer med järnvägen på ena sidan och industriområden på den andra. Till slut bär det in i berget, till Göteborgs enda underjordiska spårvagnsstation, med råkall luft och svag belysning. Det som en gång var Sveriges längsta rulltrappa för upp till Hammarkullen, som verkar utslängt på måfå. Här finns en kiosk och en pizzeria och Folkets hus och det är här Bobby Seale skall tala.
Den 75-årige svarta panterledaren är inbjuden av Göteborgs Pantrar för att tala om sina erfarenheter från 1960-talet. Vad kan han lära svenska förortsungdomar snart 50 år senare? Samlingssalen är förväntansfullt överfull när Bobby Seale släntrar upp i talarstolen.
– Jag älskar att det nu finns mångkulturella pantrar i Sverige. Systrarna och bröderna i Sverige är fantastiska, svarar Bobby Seale på den varma välkomstapplåden.

Han börjar med att berätta om sin yrkesbakgrund från ett stort företag inom flygmaskinsindustrin. Han fick sparken när han reagerade på den rasism han mötte där.
– Jag hade inga teorier om rasism, det var bara en spontan reaktion.
Det var då han började höra talas om begreppet afro-amerikan. Han visste mycket lite om deras historia, Afrika var nästan okänt för honom. När han var liten hade han istället lekt indian. Nu reagerade han starkt när den svarte ledaren Malcolm X mördades, tog sitt gevär, gick upp i bergen och stannade där i några dagar.
– Jag kände jag måste göra något, så när jag kom tillbaka dedikerade jag mig till kampen för mänskliga rättigheter.
Han började studera antropologi på universitet. Vid ett tillfälle läste han ett poem han hittat som protesterade mot kriget i Vietnam. Hans vänner uppmanade honom att läsa det på UCLA där han studerade.
– Fuck you motherfuckers, I won’t serve you. Jag reciterade och folk älskade det, men en civilklädd snut kom fram och arresterade mig. ”Du använder ett obscent språk.”
När han släpptes var det första han gjorde att snabbt skriva ihop de första tio punkterna i ett politiskt program för självförsvar för de svarta. Han menade att det var bråttom för de skulle snart arresteras igen. Detta hände 1966 men det var först när Martin Luther King dödades 1968 som organisationen snabbt växte från 400 till 5 000 medlemmar runt hela landet.

Bobby Seale passar på att punktera några fördomar om pantrarna. De var inte motståndare till Martin Luther King, de samarbetade med honom. De var heller inte rasister, de samarbetade med alla radikala grupper över rasgränserna. Deras viktigaste uppgift var att försvara de bostadsområden där de svarta bodde från polisbrutalitet och därför bar de vapen, men det var legala vapen.
– De svarta behövde försvaras, de angreps av både rasister och poliser, fredliga manifestationer.
FBI- chefen J Edgar Hoover betecknade 1967 pantrarna som ”det största hotet mot landets inre säkerhet” och drev en intensiv kampanj mot dem. Efterhand blev partiet mindre militant, stor vikt lades vid ”Överlevnadsprogram” i de svarta lokalsamhällen som inkluderade fri läkarvård och gratis skolluncher. När han får frågan om vilka organisatoriska erfarenheter han skulle vilja dela med sig till sina svenska vänner berättar han entusiastiskt om en matutdelning.
– Vid ett tillfälle delade vi ut 10 000 matkorgar. Det var ett avancerat arbete att dela ut maten rättvist. När vi lyfte bort ridån från scenen där maten stod och cellofanen över korgarna glittrade i strålkastarna var det en fantastisk syn. Men vi fick 5 000 att registrera sig för att rösta och medan vi väntade på korgarna var det flera olika vänsterpolitiker som fick tala till dem som väntade.

Pantrarna var en socialistisk organisation, som upplöstes 1982. Bobby Seale kaller sig i dag demokratisk socialist och tål inte talet om proletariatets diktatur. Han menar att det trots allt gått framåt i USA. När han började arbeta fanns det högst 50 folkvalda färgade runt USA, nu finns det 10 000-tals. Men han anser att kampen mellan de reaktionära och progressiva krafterna hårdnar i USA och han försvarar Obama.
– Inte för att han är svart utan för att han är progressiv. Jag kan inte sitta och titta på när dessa reaktionära republikaner försöker förstöra det som är progressivt i USA.
Ett exempel han lyfter fram är försöken att privatisera det amerikanska postväsendet. Men det som ligger honom närmast nu är den typ av projekt han arbetar med.
– De handlar om att ge lokalsamhällena tillbaka makten över ekonomin. Jag tror att det behövs många arbetarstyrda kooperativ, det är det som är vägen framåt. Det skulle kunna gå att skapa tio miljoner gröna jobb i USA.

Biskopsgården ligger inte lika isolerat som Hammarkullen, innan spårvagnen når dit passerar den villaområden och radhus. Det kompakta centrumet vid Vårväderstorget innehåller flera olika affärer och ett kafé där Bobby Seale just intervjuas av Kulturnytt. Men Muhammed Hällgren och Majsa Allelin pekar på allt som saknas.
– Förut fanns här åtta olika verksamheter för ungdomar, nu finns bara en halva veckan för yngre ungdomar. En skola skall också stängas.
De som har det lite bättre söker sig in till skolor ine i staden. Här ute blir det bara värre, ont om lärare. Man har skurit ner på skolmaten, skall man verkligen gå hunrig i skolan frågar de.
– Det går bra för Sverige säger man, konstaterar Majsa Allelin. Men vilka går det bra för? För dem som staratar friskolor och tjänar pengar på dem. Man privatiserar allting.
Därför bildades Pantrarna – för upprustning av förorten. De började just med att kräva av de lokala politikerna att det skulle öpnnas en ungdomsgård. Under ett år har de kämpat, legat på politikerna, gjort manifestationer. En enorm byråkrati tycker de, men  kanske kommer  det att gå vägen efter sommaren. Men är verkligen en fritidsgård lösningen på alla problem här ute?
– Det är bara ett första steg, säger Majsa. Men lyckas man med det ger det lite hopp, något kan förändras.
– Jag har bara sett dörrar stängas, fortsätter Muhammed Hällgren som varit arbetslös i ett år. Med föreningen har folks sätt att tänka ändras. Förut tänkte alla bara på att lösa sina egna problem.
Förutom kampen för fritidsgården arbetar Pantrarna också med sociala aktviteter som en skidresa och en fotbollsturnering. Ett av lagen kallades för Petson United.
– För det var en svensk med i laget, skrattar Muhammed.
Vad har då att lyssna till Bobby Seales gett, det är ju ganska långt till USA? Majsa tänker efter och svarar.
– Vi lever i samma strukturer som de arbetade med under 1960-talet. Det är många invandrare i förorterna, vi möter en rasism och ett klassamhälle och det är svårt att skilja det ena från det andra. Hans sätt att tänka var intressant, hur de bemötte de krafter som försökte förtrycka dem
Muhammed menar att han är mycket lik de andra unga där ute, han tänker och känner på samma sätt som dem. Han förstår dem som bränner bilar eller kastar stenar, känner deras frustration. Det är också en slags politisk handling, även om den inte är så lyckad och det är den de vill kanalisera på ett positivt sätt. Arbetslösheten bland ungdomar här är 40 procent, 35 procent går ut med godkända betyg från nian.
– De satsar ingenting. Varför skall jag då gå i skolan, varför skall jag öppna boken? De skiter de bara i det.

Det viktigaste av allt för honom är att få ett jobb. Det står högst upp på listan. Jobb för ungdomar borde vara nästa steg för politikerna. Men hur kan de lösa det om de inte ens lyckas  få loss den lokal för en fritidsgård som ungdomarna hittade själva och som ägs av kommunen. Kanske är det ett sätt att härska?
– Får man folk att känna sig hopplösa blir de antingen passiva eller kastar sten. Då kan man kasta dem i fängelse istället och bli av med dem. Då kan de göra precis som de vill. Det är just därför vi finns. De skall inte få oss dit.
Majsa ser att killar och tjejer reagerar på olika sätt på hopplösheten. Många unga tjejer stannar istället hemma, tar hand om sina småsyskon, känner plikterna medan killar blir mer utåtagerande. Hon har just fått reda på något som hon tycker både vara en stor nyhet.
– En svensk som får jobb får det ofta genom kontakter, en invandrare får oftast jobb genom Arbetsförrmedlingen.
Nu kommer hon på att hon borde ringa till Håkan Persson som är ordförande för stadsdelnämnden på Västra Hisingen. Hon har nämligen läst i tidningen att anslagen till deras verksamhet dragits in. Hon hamnar som vanligt i hans telefonsvarare.
– Han skulle höra av sig för mer än en vecka sedan. Det är kanske dags att knacka på hemma hos honom?

Ove Sernhede är professor i socialt arbete och föreståndare för Centrum för Urbana Studier i Hammarkullen. Han ser en oroande utveckling i Göteborg, allt påtagligare segregation och marginalisering, processer som i botten handlar om en ekonomisk omställningsprocess. Den sker både i Göteborg, Malmö, Norrköping och andra gamla industristäder. Förut kunde man få ett jobb direkt efter skolan på ställen som Kockums. Nu domineras städerna av något som skulle kunna kallas kunskapsindustri.
– Det som försiggår är en skiktningsprocess och de som inte är en del av den nya ekonomin trängs ut från centrum medan andra medan de med utbildning inom high-tech, IT-kommunikation och medier blir vinnarna. Segregationen har sin grund i att ekonomin skiktat och sorterat människor utifrån sina expansionsbehov. Till detta kommer en kolonial föreställningsvärld som prioriterar ”vithet” och som reducerar och diskriminerar de som representerar ”icke-vithet”. Skall vi prata om Göteborgs som kunskapsstad så måste alla invånare räknas in. Här i Hammarkullen bor det 80 nationaliteter och det talas 100 språk, varför ser man inte möjligheter med detta?
Ungdomarna i förorten ser att skolan utövar ett symboliskt våld mot dem när den år efter år tillåter att 50 till 70 procent av de unga här går ut nian utan betyg att ens söka till gymnasiet. De tappar därför förtroendet för skolan på samma sätt som tappat hoppet om att bli insläppt i samhället.
– Man upplever inte att man är den del av samhället. Därför är Pantrarna viktiga, de visar på problemen.

Staden är uppdelad i olika världar, innerstaden, förorterna och villaområdena i väster. Denna uppdelning är något som alla förlorar på, klyftorma ökar.  Människorna i innerstaden blir oroliga. När tryggheten försvinner ropar de på mer poliser och de som skall kontrolleras är förortens människor, fram för allt de unga männen. Detta reagerar Pantrarna starkt på, den ökade övervakningen och kontrollen i förorten.
– Det måste till en mer strategisk och långsiktig idé bland politikerna om hur man bryter dessa mönster. Men man har gjort sig av med många av de verktyg som man tidigare hade för att styra utvecklingen.
Ove Sernhede tar ett exempel.
– Norra Älvstranden skulle bli en blandning av olika boendeformer. Men när byggsubventioner togs bort och eftersom politikerna inte står på sig och finner lösningar för att realisera sina visioner lämnar man över till byggherrarna att bygga det dom finner bäst, vilket i det här fallet blev bostadsrätter.  Skolan är en annan arena där man släppt loss marknaden och det som en gång var en av världens mest likvärdiga skola kämpar nu med stora problem, framför allt i områden som dessa vi är i just nu.

Kultur 06 september, 2025

Hanne Kjöller går på pinnjakt

"Polis: Så funkar det! (inte)" är bitvis intressant, men låter mest som en klagovisa utan vare sig fördjupad problembild eller förslag på lösning.

Sedan Hanne Kjöllers förra bok om missförhållanden och tystnadskultur inom polisen, En svensk tiger (2016), har 21 lokala polismyndigheter slagits ihop till en, i den stora polisreformen 2015. Tanken var att skapa en mer effektiv polis, som bättre kunde hantera den moderna brottsligheten. Hur har det gått? Enligt opinionsbildaren Hanne Kjöller: inte. I Polis: Så funkar det (inte) tecknar hon en bild av en trögrörlig och administrativt baktung polismyndighet, som avskriver brottsanmälningar i onödan och kontrollerar cyklister för att jaga pinnar i statistiken.

Trots att polisen fått både de ökade befogenheter myndigheten önskat, och drastiskt höjda medel – hisnande 100 miljarder under en tioårsperiod – är förmågan att klara upp brott historiskt låg. Denna paradox undersöker Hanne Kjöller, känd som borgerlig ledarskribent på Dagens Nyheter, i sin nya reportagebok Polis: Så funkar det! (inte).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 september, 2025

Kommunal ”skattebroms” kan få oväntad konsekvens

Elisabeth Svantessons drömmar om lägre kommunalskatt kan få oanade konsekvenser. Foto: Oscar Olsson/TT.

Regeringen vill tvinga fram kommunala skattesänkningar. Men den oförutsedda konsekvensen kan bli ”den största återkommunaliseringen på länge”, spår Katalys-ekonomen – åtminstone om fler kommuner väljer att följa Järfälla och Vetlanda, och spola de dyra vårdföretagen.

”Den här regeringen kan hitta på vad som helst.”

Så reagerade Eva Kindstrand Ströberg (S), ordförande i Vimmerby kommunstyrelse, på regeringens nybeställda utredning Incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn, som ska bli klar senast i februari 2026. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 september, 2025

Kautsky hade inte alls rätt

Johan Lönnroth, Vänsterpartiets vice partiordförande 1993–2003, svarar på en ledartext av Leonidas Aretakis, Foto: Wikimedia commons.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman nr. 34 om striden i V: ”Delgado Vars och Riazat kallar nu partiet ’socialdemokratisk’, och det är i grunden korrekt. Efter Sovjetunionens fall accepterade man slutgiltigt den parlamentariska demokratin, och erkände därmed att Karl Kautsky hade rätt och Lenin hade fel.”

Detta är ett tveksamt påstående. Det är bra att den unga vänster, som på 90-talet hyllade Lenin, och som nu har ledande roller i partiet, nu tar avstånd från hans idéer. Men Kautsky trodde på att kapitalismen kunde avskaffas och socialismen införas genom parlamentariska reformer. Och det var också fel.

Läs mer

Hela tanken på att bygga socialism genom staten i ett land hör hemma på historiens sophög. I en parlamentarisk demokrati kan allt förstatligande av privatkapitalistiskt ägda företag, som en vänstermajoritet kan besluta om, återprivatiseras av en högermajoritet.

Om staten ens har makten att förstatliga globalt verkande företag. Vänsterpartiets nya partiprogram har liksom socialdemokratins lämnat tanken på att kapitalismen skall avskaffas. De båda partierna tror inte längre på socialismen, att arbetande människor i god demokratisk ordning kan erövra makten och ägandet från kapitalisterna. Den proklamerade socialismen är för S och V bara en tom fras.

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 05 september, 2025

Grillen #6: Kulturkanon och välfärdsstatens död

I veckans Grillen: Skrattretande, cirkus, dödsruna – de hårda orden har haglat om kulturkanon, men är den så illa?

Grillen gästas av journalisten Karin Pettersson som menar att allt ont började på 1990-talet.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Karin Pettersson

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Carlos Contreras

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 05 september, 2025

En norsk vänster mot radikaliserade laxbaroner

I veckan går Norge till val och frågan är vem som ska få del av rikedomarna. Innsets argument är skarpa – men är de tillräckligt radikala?

Ett angrepp på välfärdsstaten från en McKinsey-chef har blivit en bästsäljare i Norge. Forskaren Ola Innsets genmäle är skarpt, men inte tillräckligt radikalt för det ”svenska tillståndet”, tycker Jonas Elvander.

”Entreprenörerna har en målmedvetenhet och riskvilja som de flesta andra helt enkelt inte är födda med.”

Så lyder en typisk mening i den bok som under det senaste halvåret dominerat debatten i Norge. Landet som blev för rikt, skriven av den tidigare McKinsey-chefen Martin Bech Holte (svensk översättning i januari av Volante), består främst av revisionistisk historieskrivning av den typ som massproduceras av Timbro på denna sida gränsen. Hans grundtes: det var egentligen inte rekordåren som var Norges storhetstid, då tillväxten inte var högre än andra industriländers, utan den högproduktiva ”guldåldern” mellan 1991 och 2013, då de kvävande skatterna hade avskaffats, samhället genomsyrades av en ny entreprenörsanda och Norges oljestinna bruttonationalprodukt växte något snabbare än andras.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 04 september, 2025

Förnybar el har vinden i ryggen

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren. Foto; Johan Nilsson/TT.

De globala utsläppen ökar – men det gör också utvecklingen inom sol och vind. Det finns all anledning att känna hopp, skriver Christian Azar, professor vid Chalmers och tidigare i IPCC, FN:s klimatpanel.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med sju procent. De globala utsläppen ökade också, och jordens medeltemperatur stiger nu i en allt snabbare takt. Det är lätt att misströsta och tänka att ingen gör något.

Men samtidigt är bilden komplex. I Europa och Sverige har utsläppen minskat i decennier och användningen av sol och vindenergi ökar snabbt. Det finns därför anledning att titta närmare på vad som hänt och vad som är på gång i olika delar av världen.

Sverige har över tid gjort stora framsteg. Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med en tredjedel sedan 1990 – och med 60 procent (!) sedan 1970.

Vad är det som gjort att utsläppen minskat? I Sverige spelade expansionen av kärnkraft på 1970- och 80-talen en central roll och därefter fick vi en utbyggnad av fjärrvärme samt biobränslen som ersatte olja, liksom en lång rad åtgärder inom industri och transporter (elbilar, biodrivmedel, effektivisering). Att Sverige införde en koldioxidskatt redan år 1990 har också varit av stor betydelse.

Sverige producerar vidare mest el i världen från vindkraft per person. Finland och Danmark ligger tätt efter. Dessa satsningar på vind har lett till en omfattande elexport från Sverige vilket i sin tur lett till stora minskningar av utsläppen på kontinenten.

Sverige är inte det enda landet som har vidtagit åtgärder. Tittar vi på resten av Europa så ser vi en liknande trend. EU:s utsläpp av växthusgaser har minskat med 37 procent mellan 1990 och 2023. I Storbritannien har utsläppen minskat med hela 54 procent sedan 1990. Även Danmark har gjort liknande framsteg.

Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker visst hopp.

I Europa har expansionen av sol och vind varit betydande för att minska utsläppen. I EU står vindkraften i dag för 17 procent av elförsörjningen och solceller för 11 procent. Kolkraften står för 10 procent. Den har mer än halverats på bara tio år! Sol och vind genererar (var för sig) mer elektricitet än kolkraften! Det är en anmärkningsvärd utveckling som skett på en förhållandevis kort tid.

Det finns enskilda länder där utvecklingen gått ännu snabbare. I Tyskland står vind och sol tillsammans för hela 43 procent av elproduktionen, i Spanien för 42 procent och i Storbritannien för 35 procent

I Storbritannien har kolkraften fasats ut helt. I Spanien är den nästan helt borta.

Ett viktigt skäl till att utsläppen i EU minskat är att ett system med handel med utsläppsrätter har införts (för elsektorn och stora industrier) och att det skärpts successivt över tid. Framöver har man satt ett tak så att utsläppen minskar med fyra procent (linjärt) år för år. EU har också fattat ambitiösa beslut för transportsektorn och uppvärmning, vilket kommer få allt större effekt från 2027 och framåt. Målet är netto nollutsläpp till år 2050.

Stora satsningar på sol och vind sker även utanför Europa. För att få en känsla av hur snabbt det går kan man notera att solceller globalt producerade 100 TWh år 2012. Sedan dröjde det till år 2021 innan världen passerade 1 000 TWh per år. Tre år senare passerade vi 2 000 TWh. Det är dubbelt så mycket som hela Rysslands elkonsumtion. Kina är den stora aktören när det gäller solceller.

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren.

Men det finns en viktig skillnad mellan Europa och världen som helhet. I Europa växer sol och vind så snabbt att kolkraften trängs undan i motsvarande hastighet, men i det globala syd växer elbehoven fortfarande så snabbt att såväl kol som förnybart växer.

Så vilka utmaningar står vi inför i dag? Det är ett välbekant problem att sol och vind är väderberoende tekniker. Detta gör att det behövs olika tekniska lösningar för att hantera solens och vindens variabilitet och kostnaderna för detta måste också beaktas. Snabb och spännande utveckling sker när det gäller batterier och andra lösningar. Men det behövs fortsatt forskning och utveckling. I takt med att sol och vind växer blir detta en allt viktigare fråga.

Läs mer

Det positiva är att kostnaderna för sol- och vindel minskat kraftigt över tid. Kostnaden för solel har exempelvis minskat med 90 procent sedan 2010, kostnaden för vindel har minskat med 70 procent. Den här utvecklingen är kanske det bästa som hänt när det gäller våra möjligheter att lösa klimatproblemet.

Det kommer inte ensamt att lösa klimatproblemet, men det förändrar spelplanen för världens elmarknader. Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker ändå visst hopp.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 september, 2025

Därför får Sverige aldrig nya vänsterpartier

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade nyligen Vänsterpartiet. Det är de långt ifrån ensamma i historien om att ha gjort. Foto: Oscar Olsson/TT.

Den rådande krisen är inte den första splittringen som Vänsterpartiet genomgått. Men i våra skandinaviska grannländer är det så pass vanligt att de båda har dubbla socialistpartier i parlamentet – och i Danmark har den senaste vänstersplittringen redan hunnit splittras igen.

Förra helgen meddelade riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat att de lämnar Vänsterpartiet, för att förekomma en uteslutning. På samma presskonferens berättade de också att de tänker starta en ny rörelse. Huruvida det ska bli ett parti eller något annat är ännu inte klart.

De senaste två åren har även partierna Solidaritet och Vänsterfronten grundats, med sikte på att ställa upp i valet 2026.

Det är dock långt ifrån första gången den svenska vänstern genomgår en partisplittring. Liksom i många andra europeiska länder ledde Sovjetunionens invasion av Ungern 1956 till konflikter och splittring inom svenska vänstern, och på 1960- och 70-talet gjordes utbrytningar, till exempel i form av det maoistiska och antisovjetiska KFML och det prosovjetiska Arbetarpartiet kommunisterna (AKP) som tog över denna tidning, som då fortfarande hette Norrskensflamman. Men till skillnad från i flera grannländer har splittringar i Vänsterpartiet aldrig lett till etableringen av en långvarig konkurrent i riksdagen.

Sist en reell splittring såg ut att vara på gång var när uppropet Vägval vänster lanserades 2004 i protest mot vad man såg som en för dogmatisk partilinje och ”nykommunistiska tendenser” i partiet, enligt Johan Lönnroth, som var vice partiordförande och en av initiativtagarna till uppropet. Han berättar att gruppen hade medlemmar från såväl trotskistiska Socialistiska partiet som socialdemokrater, samt ”två folkpartister”.

Han menar dock att det är en missuppfattning att gruppen ville driva partiet åt höger, och hävdar att Vägval vänster företrädde en frihetlig tendens som är främmande för både kommunismen och socialdemokratin.

Till Flamman säger Johan Lönnroth att det också är en missuppfattning att partiet riskerade att splittras.

Splittrade? Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth startade Vägval vänster tillsammans med bland annat socialdemokrater, trotskister och ”två folkpartister”. Karin Svensson Smith bytte senare till Miljöpartiet, medan Johan Lönnroth stannade kvar i V. Foto: Bertil Ericson/Scanpix/TT.

– Vi vänsterpartister diskuterade frågan men vi hade medlemmar från fem partier. Vår ambition var att organisera partiövergripande samtal underifrån. I flera år hade vi möten i Fagersta på det temat.

Han menar också att Vägval vänster lyckades få partiet att byta linje i och med valet av Jonas Sjöstedt, som hade undertecknat uppropet, till partiledare 2012.


Men om vänstersplittringar inte är något betydande fenomen i den svenska rikspolitiken ser det annorlunda ut i de två skandinaviska grannländerna. Där har utbrytningar lett till etableringen av långvariga konkurrenter på det nationella planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)
Inrikes/Nyheter 03 september, 2025

Högerextremister häktade för misshandel – kopplas till Aktivklubb

Medlemmar i Aktivklubb poserar framför Uppsala domkyrka. Foto: Polisen.

Tre unga män sitter häktade efter att två personer misshandlades i centrala Stockholm i slutet av augusti. Nu berättar åklagaren att man utreder ett hatmotiv.

I slutet av augusti misshandlades två personer på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan, strax efter midnatt i centrala Stockholm. Snart därefter greps två personer, och en tredje några timmar senare.

Nu har tre personer häktats för brotten – varav ett bedöms som grovt. Något som Dagens ETC var först med att rapportera om.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 03 september, 2025

”Gaza är inte en politisk fråga”

Ola Söderholm från svenska Stormens utveckling möter Alex Hochuli från Bungacast i São Paulo. Foto: Privat.

Den brittisk-brasilianska politikpodden Bungacast har passerat 500 avsnitt. Sveriges poddnestor Ola Söderholm träffar Alex Hochuli i São Paulo för att äta matbanan och prata om att vara marxist utan att vara vänster.

– Det är ju bokstavligt talat rösterna i ditt huvud, säger Alex Hochuli.

Jag har på min Stig Helmer-engelska försökt beskriva varför relationen till poddare blir så intim. Även i fallet med Hochulis podd Bungacast, där ingen pratar om sitt äktenskap eller sin semester utan snarare diskuterar den tyska sociologen Wolfgang Streecks senaste bok om eurozonens utveckling.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 03 september, 2025

90-talet var hopp och liberalism

Det räcker inte att låta smart, man måste tro på det också, anser Mattias Svensson om ”Förbannelsen”. Foto: Märta Thisner.

I sin fixering vid marknadiseringen undviker Karin Petterssons decenniets demokrativåg. Mattias Svensson har läst "Förbannelsen".

På ett plan är Karin Petterssons bok Förbannelsen (Albert Bonniers förlag, 2025) en rätt misslyckad bok.

Tesen är att Sverige skulle vara ”fast i 90-talet”. Men mycket av det jag läser om 90-talet känns tvärtom väldigt avlägset, som heilande skinheads som gjorde gatorna osäkra. Eller klimatförnekare inom högern för den delen. De är sällsynta i dag – tro mig, jag var en av dem. Dessutom var tron på framtiden närmast definierande för 1990-talet. Nu dominerar längtan efter det förflutna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)