Inrikes

Bortskickade

Stockholmskommuner skickar sina nyanlända till glesbygden. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Plötsligt står en nyanländ familj på tågstationen och väntar. De har kommit från Stockholm och ska nu flytta ut till glesbygden, ofta till orter som är dåligt förberedda när Stockholmskommuner löser sina bostadsproblem genom att skicka nya invånare någon annanstans.

Inrikes

I mars 2018 fick Kai Suurhasko ett mail. Det rörde sig om att en familj från Syrien skulle flytta till Horn, en liten ort i Kinda kommun med drygt 500 invånare. Familjen behövde hjälp för att kunna etablera sig på orten och Kai Suurhasko är kommunens integrationssamordnare.
– Det var en familj som skulle flytta hit och jag la ingen större värdering i det för vi är en liten kommun med ambitionen att växa. Men sedan klarnade det utifrån hur familjen pratade om saken. Det är inget jag vill diskutera i detalj men jag fick ett frågetecken – hur gick det till här? Det väcktes en oro kring att det var social dumpning, berättar Kai Suurhasko.
Mailet kom från företaget Löwenfeldt & Co som anställda av Nacka kommun jobbcoachar bland annat nyanlända för att de ska etablera sig på arbetsmarknaden. Men att Nacka kommun skulle ha någonting att göra med att lotsa ut människor ut ur kommunen via Löwenfeldt & Co avvisar de bestämt.
– Det viktiga är att de inte fått något sådant uppdrag via oss. Vi har en egen verksamhet med bo-söksstöd för att hjälpa nyanlända på bostadsmarknaden i Stockholm. En del av det stödet är att informera om hur man söker bostad i Nacka, Stockholm eller utanför. Sen är det upp till varje individ, säger Pia Stark, enhetschef på etableringsenheten i Nacka.
Löwenfeldt & Co har avböjt att svara på frågor genom att hänvisa till kundernas sekretess,

Tillbaka i Kinda kommun tog Kai Suurhasko för ett år sedan upp frågan om de nyinflyttade familjerna i Östergötlands flyktingnätverk och upptäckte att Kinda inte var de enda som upplevt liknande situationer. Även i närliggande kommuner som Ödeshög hade nyanlända från Stockholm dykt upp.
– Andra hade samma upplevelse, fenomenet förekommer och det är något som sker på det generella planet, det är svårt att sätta stopp för. Rent krasst kan man inte leda något i bevis, men man undrar ju hur det gått till. Sen kan ju folk flytta in via EBO, men inte i ett sånt här förfarande, säger Kai Suurhasko.

EBO, lagen om eget boende, trädde i kraft 1994 och är ett system för flyktingmottagande där asylsökanden själv får välja att ta ansvar för sin boendesituation, om de inte vill bo i anläggningsboende, ABO. EBO har många gånger pekats ut som orsak till ökad trångboddhet, segregation och överbelastning av de kommuner och områden som redan har många nyanlända. I och med 73-punktsuppgörelsen i januariavtalet väntar dessutom förändringar på området. EBO föreslås nu begränsas för specifika områden och kommuner med hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och lågt valdeltagande. Åtgärden som föreslås är att dra in dagersättningen för de asylsökande som genom EBO väljer att bosätta sig i någon av de 32 identifierade områdena.

I och med domen i Lidingö kommer kommuner i ett worst case scenario kunna sortera bort vilka de vill ha kvar och vilka de vill skicka iväg till landsbygden

ABO har också krävt förändringar då den i sin dåvarande form fick kritik för att kommuner kunde tacka nej till att ta emot anvisade nyanlända och att det innebar att rika kommuner kunde välja att inte ta emot några nyanlända, medan fattigare kommuner blev överbelastade. Därför presenterade regeringen den så kallade bosättningslagen 2016 i syfte att göra mottagandet mer proportionerligt sett till kommunernas förutsättningar. Enligt denna lag är kommunen skyldig att efter anvisning av en nyanländ ansvara för bosättning under de två så kallade etableringsåren. Men kraven på detta är inte mer specifikt formulerade än att ”det är upp till kommunen att avgöra hur skyldigheten ska fullgöras”, vilket bland annat beredde mark för att Solna och Lidingö, i enlighet med förvaltningsrättens domar, kunde vräka hyresgäster som anvisats till kommunen efter dessa två år. Det finns, med andra ord, en del kryphål.
– Det är naturligtvis lite konstigt. I och med domen i Lidingö kommer kommuner i ett worst case scenario kunna sortera bort vilka de vill ha kvar och vilka de vill skicka iväg till landsbygden, säger Anders Roth.
Han är tillförordnad enhetschef på integrationsenheten i Ockelbo kommun. Vid ungefär samma tidpunkt som Kai Suurhasko fick mail om nyanlända från Nacka fick Anders Roth ett telefonsamtal om att en nyanländ familj från Stockholm stod på tågstationen och skulle flytta till Lingbo, en mindre ort i kommunen.
– Och sen veckan efter hände det igen. Då pratade jag med bostadsbolaget här som sa att de hade ringt från Stockholm. Jag fick telefonnumret och det var en kvinna som med två andra anställda i Stockholms stad arbetade med att sätta upp folk i köer runt om i landet. Men nu har fenomenet dött ut, berättar Anders Roth.

Den grupp av anställda som Anders Roth nämner finns inte längre kvar, men Anna Mölgård, stadens samordnare av bostäder för nyanlända, berättar att det förutom stadens bostadsresurs stiftelsen SHIS Bostäder är upp till varje stadsdelsförvaltning att stödja nyanlända i att hitta bostäder i Stockholm.
– Alla stadsdelar har ett uppdrag att tillhandahålla bolotsar, att stötta de här personerna i att bland annat söka till universitetet, hitta sjukvård och bankväsen, och söka bostad. Bostadsmarknaden i Stockholm är jättetuff så då kan man få försöka hitta något någon annanstans. Om de till exempel haft sin första tid i Ockelbo försöker man stötta dem att ta sig dit, berättar hon.

”Man kan inte bara peka på en karta (och säga att där finns lediga bostäder)

Andreas Roth berättar att han tillsammans med Stockholm stad samverkande under en kortare period där de utbytte information för att ordna med flytten. I andra fall, som i Kinda eller Ödeshög, där de nyanlända kom från Nacka, har flyttarna snarare präglats av en avsaknad av kontakt med den kommun som de nyanlända flyttar från. Något som blev särskilt tydligt i Ljusdals kommun i norra Hälsingland, när en nyanländ familj flyttade till Ramsjö, en ort med drygt 150 invånare som saknar så väl skola, förskola och bra bussförbindelser.
– Ingen kontaktade oss innan, förutom familjerna, som ringde och sa ”här kan vi inte bo, det finns ingen buss som passar”. Eftersom deras barn går i skolan och förskolan så fick de lite panik när det inte fanns någon där, säger Carina Nilsson-Fredlund, flyktingsamordnare på Ljusdal kommun.
Hon berättar att den plötsliga inflyttningen från Stockholm lugnat ned sig nu, men menar att det finns en risk att det kommer att bli öka igen.

Efter den så kallade flyktingvågen påbörjade många sin etablering 2017, vilket innebär att deras tvååriga etableringsperiod tar slut 2019. I och med förvaltningsrättens domar finns därefter risk att vissa kommuner väljer att kasta ut dem.
– Det är en frustration för man gör inte så här mot människor, man ska ta emot dem så att de känner sig hemma, man kan inte bara peka på en karta och säga att där finns lediga bostäder. Man måste informera människor hur förutsättningarna ser ut, vad det är man flyttar till. Det blir väldigt besvärligt för de här familjerna, säger Carina Nilsson-Fredlund.
Hon har varit i kontakt med både kommuner i Stockholm och volontärer i bland annat Täby för att ordna lösningar som fungerar för de som flyttat till Ljusdal. Flera gånger har det löst sig, men hon berättar också att många som kommit till Ljusdal hellre velat bo kvar i Stockholm.
– De flesta som kom hit hade velat vara kvar i Stockholm. Barnen på förskola hann skaffa sig vänner och de vuxna också. Så rycks de upp från det. När de väl kommer hit är de ofta tacksamma för att vi försökt så gott vi kunnat, men frustrationen över hanteringen har varit kvar, berättar hon.

Det är just kommunikationen som Carina Nilsson-Fredlund hade velat se en förbättring av. Hon menar att man förr kunde ha en dialog mellan kommunerna och prata om familjerna i fråga.
– Det hade varit önskvärt om de ringde och frågade. Jag förstår att det är besvärligt i Stockholm men det är ju bara att ta upp telefonen. Fallet med de vräkta hyresgästerna i Lidingö har skapat en oro kring att fler kommuner ska göra på samma sätt när etableringstiden löper ut, och att det ställer ännu högre krav på hur samverkan ska se ut.
– Det är människor vi jobbar med, inte boskap. Man måste ta emot människor på ett värdigt sätt. Man har ju reagerat på hur de här kommunerna som har det ganska bra är väldigt snabba på att få ut personer därifrån, det är inte direkt de områden som har det sämst ställt. Jag var inte glad när jag såg detta om Lidingö, men vi får se hur det blir.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • glesbygd
  • kommunerna
  • nyanlända
  • Stockholm

Inrikes