Utrikes

Brasilianska forskaren i Flammans podd: ”Vi måste våga bli mer radikala”

Vi har haft regelbundna demonstrationer i flera månader, som krävt Bolsonaros avgång och att han ställs inför riksrätt. De hade säkert varit större om det inte vore för pandemin, säger den brasilianska den marxistiska sociologen Sabrina Fernandes i Flammans podd Norrskenet.

I lördags demonstrerade hundra­tusentals brasilianer mot den impopulära presidenten Jair Bolsonaros katastrofala hantering av pandemin. Leonidas Aretakis intervjuar den marxistiska sociologen Sabrina Fernandes till Flammans podd ”Norrskenet” om den upphetsade stämningen i landet ett år före valet.

Utrikes

Leonidas Aretakis: Kan du säga något om lördagens demonstrationer mot Jair Bolsonaro?

Sabrina Fernandes: Vi har haft regelbundna demonstrationer i flera månader, som krävt hans avgång och att han ställs inför riksrätt. De hade säkert varit större om det inte vore för pandemin, som har drabbat Brasilien hårt. Även om det nu finns vacciner har människor börjat förstå korruptionen inom hälsomyndigheterna, det är ekonomisk kris, människor är hungriga och arbetslösheten är hög. Så det finns mycket att protestera mot.

LA: Vad kan man säga om Bolsonaros hantering av covid-19?

SF: Det är en katastrof. En kombination av förnekande och förespråkande av ineffektiva mediciner i samarbete med läkemedelsbolagen. Senaten har nu tagit initiativ till en utredning och en hel del korruption har uppdagats, bland annat kring det stora vårdbolaget Prevent Senior, där de främjade principen att ”om någon dör så frigörs en säng”. Så patienter försummades och fick undermålig vård så att vårdföretaget kunde spara in pengar. Det är nog det mest upprörande som har kommit fram.

LA: Samtidigt har införandet av ett krisstöd på motsvarande 100–200 dollar i månaden varit populärt.

SF: Ja, men först var Bolsonaro emot stödet. Efter att ha förlorat striden mot kongressen låtsades han att det var hans idé, och skröt till och med om det i FN.

LA: Den evangeliska kyrkan är på väg att bli större än den katolska i hela Sydamerika. Vilken betydelse har det?

SF: De fundamentalistiska evangeliska kyrkorna har spelat en stor roll. Brasilien är ett ojämlikt land, och de har spritt ett framgångsteologiskt budskap om att fattiga kan bli förmögna bara de går i kyrkan och betalar kollekt. Men det handlar egentligen mindre om tro än om infrastruktur. Mest känd är [grundaren av Universalkyrkan av Guds rike] Edir Macedo, som äger ett stort nätverk av tv- och radio­kanaler. I stora delar av landet saknas oppositionella röster, medan kyrkan finns överallt.

LA: Kan du säga något om Bolsonaros katastrofala klimatpolitik?

SF: Det är hemskt. Så snart han tillträdde tillsatte han en dömd klimatförbrytare som miljöminister, Ricardo Salles. Han följdes av en ny förbrytare, men som var mindre känd. Bolsonaro ser klimatförändringarna som en bluff och har minskat klimatbudgeten med 95 procent, monterat ned infrastrukturen för att motverka avskogning, och skapat en mängd andra byråkratiska hinder. Så vad gör han när internationella organisationer ställer frågor? Han ljuger. Allt för att låta jordbruksföretagen och gruvexploateringen fortsätta växa, gärna medan allt privatiseras på vägen.

LA: Hur påverkar klimatförändringarna Brasilien i detta nu?

SF: Avskogningen har lett till förändringar i landets regnmönster, vilket har lett till längre perioder av torka. Vintrarna är kallare och våra redan varma somrar har blivit ännu hetare. Det påverkar i sin tur matproduktionen. Det har blivit mer lönsamt att odla sojabönor, som exporteras som djurfoder i stället för att odla grödor som vi kan äta här. Dessutom är städerna inte byggda för att hantera stigande havsnivåer, så de allt häftigare svängningarna i nederbörd gör att kuststäder har börjat svämma över.

LA: Vad är ekosocialism och varför tycker du att klimatkampen måste vara antikapitalistisk?

SF: Det kapitalistiska systemet är till sitt väsen skadligt mot naturen. Vi kan inte behålla ett system som bygger på konstant kapitalackumulation, medan vi plundrar naturens resurser. Men det räcker inte heller med att ersätta kapitalismen med socialism, om vi inte förstår att detta socialistiska system också måste vara ekologiskt. Vad är socialismen värd på en planet av torka, översvämningar och höjda havs­nivåer? Hur ska vi skapa ett bra, fritt liv utan de materiella resurserna till det?

LA: I Sydamerika har ju många socialistiska regeringar nationaliserat tillgångarna och använt dem för folkets bästa, i stället för att utländska företag flyttar vinsterna ur landet. Du kallar båda ”extraktivism”, men är inte det två i grunden olika saker?

SF: Det är klart det är en stor skillnad. MAS [Bolivias styrande vänsterparti] lyfte många ur fattigdom genom att investera i stora infrastrukturprojekt och låta gruvföretagen exploatera delar av landet. Men det varar inte för alltid. Vad händer när resurserna tar slut? Då är det för sent att ställa om. Om vi inte fattar de svåra besluten nu så kommer framtiden att fatta dem åt oss. Visst måste vi ha utveckling, men den måste främja livskvalitet i balans med naturen. Vi måste våga bli mer radikala. Omställningen är egentligen ett bra tillfälle för socialister att använda vår fantasi, och föreställa oss alternativa sätt att ordna ekonomin och mer givande sätt att leva våra liv.


Texten är ett redigerat utdrag ur Flammans idépodd ”Norr­skenet”. Lyssna på hela avsnittet ovan eller prenumerera där poddar finns. 

  • Brasilien
  • Jair Bolsonaro
  • podcast
  • podd

Utrikes