Opinion

Brasilien inför avgrunden

Jair Bolsonaro. Foto: Silvia Izquierdo/TT.

Ekonomihistorikern Örjan Appelqvist skrev några dagar inför den avgörande andra omgången i det brasilianska presidentvalet om Jair Bolsonaros väg mot presidentposten i Brasilien. Flamman publicerar här ett omarbetat utdrag ur denna text.

Opinion

Det är nu klart. Jair Bolsonaro har valts till Brasiliens nye president. En högerextremist som ser militärdiktaturens blodiga år som ett föredöme. En president som ser alla reformer för de allra fattigaste i Brasilien som en uppmaning till lättja. En president som sagt sig vilja lämna Parisavtalet och öppna Amazonas för exploatering och folkfördrivning.
Och ändå: för några månader sedan var Arbetarpartiets Lula da Silva, Brasiliens förre president, den som skyhögt ledde i opinionsmätningarna.
Hur har denna omsvängning varit möjlig?

Lulas begränsningar

Den möjliggjordes av grundläggande svagheter i Arbetarpartiets (PT) strategi. Lulas idé var att förbättra för de fattigaste utan att röra eliternas makt, utan att ifrågasätta mediestrukturen eller finansministeriets nyliberala dogmer. Den lyckades delvis. Genom omfattande välfärdsprogram som Fome Zero och Bolsa Familia och genom höjda minimilöner kunde tiotals miljoner brasilianska familjer lyftas ur total fattigdom. De kunde för första gången bli medlemmar i samhället – inte bara namnlösa tusenden, liksom hundarna i favelas. De kunde äntligen tänka på en framtid för sina barn.
Men att aldrig ifrågasätta överklassens mediamonopol var ett misstag av Lula. 8 familjer äger 80 procent av pressen och dominerar tv-utbudet totalt. Det är media som driver trivialiseringen till sin yttersta spets och som med sensationsjournalistik hela tiden angripit alla sociala reformer och drivit krav på frågor som ”lag och ordning” i alla situationer.

De enorma klassklyftorna har i storstädernas favelas funnit en grogrund för en omfattande kriminell ekonomi. Detta i ett politiskt system där korruptionen är allmänt förhärskande och där poliskåren präglas av en otrolig brutalitet. Lag och ordning är naturligtvis viktigt, men när kraven på det lämnas i händerna på en poliskår som hyllar traditionerna från militärdiktaturens dagar och där femton personer om dagen dödas i polisoperationer blir civilbefolkningen knappast beskyddad. De blir snarare offer för uppgörelser mellan olika våldsverkare.

Korruptionen

Arbetarpartiets senaste president, Dilma Rousseff, hade vid sitt tillträde, på grund av fallande råvarupriser, mindre ekonomiska marginaler för en fortsatt reformpolitik. Hon insåg samtidigt behovet av att ta itu med den röta som korruptionen utgjorde, och som spritt sig även till regeringspartiet. Hon tog därför initiativet till krafttag mot korruptionen. Dessa var i början lovande – åklagarämbetet kunde åtala ett stort antal politiker och inleda undersökningar på ännu fler. Ett antal senatorer stod inför hotet av fängelsedomar.

Men det var då det visade sig vilken hydra korruptionen är – och hur dess samspel med ett korrupt medieetablissemang var förödande. Med en oförarglig bokslutsändring som förevändning lyckades högerpartierna starta en process för att avsätta den folkvalda presidenten – och med hjälp av korruptionsanklagade senatorer få en majoritet att avsätta henne. Till bilden hör att såväl senatens dåvarande ordförande som Michael Temer, den vicepresident som ersatte Rousseff, nu står under åtal för korruption. En anklagelse som aldrig riktats mot Dilma Rousseff.

Med Dilma Rousseff ur vägen var vägen fri för högern: en ohämmad nyliberal åtstramnings- och omfördelningspolitik blev följden. Michel Temer blev snabbt en hjärtligt avskydd president – endast 5 procent av väljarna stödde honom enligt de sista opinionsundersökningar. Detta trots att han fått en välvillig behandling i media.

En obefläckad presidentkandidat

Michael Temers korruptionsanklagelser gjorde att medie-etablissemanget behövde söka sig en ny riddare, obefläckad av korruptionsskandaler. Men eftersom alla tillgängliga högerpolitiker varit inblandade i det korrupta systemet fanns det ingen som kom i närheten av Lulas popularitetssiffror.
Det var här Brasiliens avgrundsdjupa klassklyftor åter gjorde sig gällande. Domstolsapparaten är en av de institutioner som helt präglas av den ”djupa statens” klassförakt och som sett Arbetarpartiets maktställning som en förolämpning.
Genom att anklaga Lula för att personligen ha skott sig genom att av ett byggföretag ha fått en lägenhet kunde Lula ställas inför rätta – och dömas. Därigenom kunde den mest folkkäre politikern förhindras att ställa upp i presidentvalet.

De kunde för första gången bli medlemmar i samhället – inte bara namnlösa tusenden, liksom hundarna i favelas. De kunde äntligen tänka på en framtid för sina barn

Medie-etablissemanget fann en ny kandidat att ställa sig bakom: Jair Bolsonaro. Från början var det få som trodde att denne utkantsfigur i brasiliansk politik på allvar skulle kunna göra sig gällande, så extrema var hans åsikter. Att så öppet som han hylla militärdiktaturen, uttrycka sitt förakt för sociala rörelser, förespråka ”hårda tag” mot fattiga bönder och vilja ge storgodsägare och exploatörer i Amazonas fria händer: det var ändå synpunkter som även städernas ”civiliserade” överklass ryggade för.
Men till sitt stöd hade han en mäktig institution: den evangeliska rörelsen. När den kastade in sina pastorer i ett helhjärtat stöd för Bolsonaro steg hans opinionssiffror. För någon månad sedan blev han den ledande kandidaten. Stödet var dock bara drygt 30 procent, alltså långt ifrån majoritetsställning. PT hade under tiden lanserat Fernando Haddad som ersättare för Lula.

Valet såg för en månad sedan ut att bli en öppen affär. Men den sista veckan före den första valomgången hände något: röststödet för Bolsonaro ökade med tio procent. I en diskussion på den franska mediesajten Mediapart pekade historikern Maud Chirio på två faktorer: meddelandeappen WhatsApp och tidningen O Globo.
Eftersom appen WhatsApp är helt gratis är det den mest använda kommunikationskanalen i Brasilien. Med hjälp av all information om kundprofiler har dataföretag kunnat identifiera alla potentiellt övertalningsbara väljare. De översköljdes dagarna innan av miljontals budskap där Haddad och hans vicepresident tillskrevs ett antal lögnaktiga påståenden och utmålades som allmänt depraverade och korrupta.

Meddelanden som inte var allmänt tillgängliga och därför inte kunde bemötas. Men som hade effekt. Eftersom Bolsonaro vägrade att ställa upp i någon debatt som han inte själv kunde styra så fick Haddad aldrig någon möjlighet att bemöta lögnpropagandan och ge väljarna en rimlig bild av skillnaderna mellan de två politiska alternativen.
Valet av Bolsonaro kommer utan tvivel att störta Brasilien ner i en avgrund. Många av dem som lyfts ur fattigdom kommer att återförpassas till samhällets utmarker. De livskraftiga sociala rörelserna bland jordlösa bönder, bostadslösa, fackföreningsaktiva kommer säkert att protestera – men mötas av naket våld. Såväl från ordinarie poliskår som från beväpnade ”medborgargarden”.

Det som är på väg att ske är en tragisk påminnelse om hur tätt förbundna sociala och ekologiska frågor är: med Bolsonaro vid makten är fältet öppet för de krafter som vill jaga bort ursprungsbefolkningen ur Amazonas urskogar och skövla dessa jordens lungor. ”Världssamfundets” ekologiska strävanden står handfallna inför girighetens triumf.
Det är också en plågsam varningsklocka när det gäller våra demokratiska möjligheters skörhet överhuvudtaget. Vi hoppades att internet skulle bereda vägen för ett fördjupad demokratiskt deltagande: nu visar det sig att ”sociala medier” helt överflyglats av krafter som med industriella metoder och sofistikerade algoritmer kan dränka det offentliga samtalet med illvilligt förtal de ömtåliga dagar då medborgarnas röster för en gångs skull har betydelse.

Det råder ingen tvekan om vilka tider som nu stundar för vänstern i Brasilien. Bolsonaros senaste uttalanden lyser av hat: ”Detta gäng – om de vill stanna i Brasilien så får de underkasta sig den lag som var och en av oss upprättar. Annars ska de i fängelse eller ut ur landet. De här röda marginella, de ska bannlysas ur vårt fosterland. Lula, du kommer att ruttna i fängelset! Men oroa dig inte, du kommer snart få sällskap”.
Och som exempel på den rättvisa som ”var och en av oss” ska skipa mördades i fredags Charlione Lessa Albuqerque, en 23-åring som deltog i en demonstration i Pacajus till stöd för Haddad. Attentatsmännen hyllade Bolsonaro efteråt.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • Brasilien
  • Brasilien val
  • Jair Bolsonaro

Opinion