Niklas Altermark skriver i nr. 27 av Flamman att vi bör vara ”pragmatiska” vad gäller Brexitomröstningen, ”frigöra (oss) från den mentala föreställningsvärld som formats av två folkomröstningar” (det vill säga att det finns fler nyanser än för eller emot EU). ”EU är varken ont eller gott”, och ”överstatliga institutioner (som) kan fungera som motvikt mot den globala kapitalismen”. Det är verkligen trist och deprimerande läsning. Altermark anstränger sig verkligen för att försöka ta död på all glädje inför Brexit-utfallet.
Brexit är ett av de mer spännande händelserna, vad gäller EU, som skett på länge. Det var otroligt glädjande och stimulerande. Nej, säger Altermark, besinna er; sitt still i båten. Pinka i stället på Brexit! Låt oss köra med samma vals som Ja-sidan gjorde 1994. Vi går in i styrhytten, och tar över spakarna, och gör EU till ett vänsterprojekt. Låt oss blunda för Maastricht- och Lissabonfördragen; vi talar inte om dem! Bäst så.
På sakliga grunder får Altermark beskrivas som en av den svenska vänsterns dödgrävare. Hans EU-vurm leder honom totalt fel. ”Stora delar av vänstern kampanjade för Remain” skriver han. Är det Labour han avser, eller Left Exit, eller den brittiska arbetarklassen? Det är oprecist, eller för att vara tydlig, flummigt skrivet.
Brexitsidan dominerades av ”högeropportunister och rasister”, påstår Altermark. Vad är det för politisk analys att skriva så? Brexit var en ventil, eller uttryck för en bred social protest. Och den kom underifrån. Det är mycket anmärkningsvärt att Altermark systematiskt förringar både det lönemässiga ”tappet” och nedmonteringen av välfärden i Storbritannien, vilka brittisk arbetarklass har tvingats uppleva. Altermark erkänner att EU har brister, med popordet ”inte hållbart”. Det är att glida undan, att smyga. Om vi ändrar EU så blir det hållbart. Jaha, och?
Flammans läsare bör avvisa Niklas Altermarks antikverade och icke-realistiska EU-vurm. Chefredaktören för Flamman, Anna Herdy, diskuterar i nr. 26 konstruktivt, om än lite vagt, vad som bör belysas i dagsläget, tillexempel alternativa mellanstatliga samarbeten. Eftersom Vänsterpartiet till viss del passat i exitfrågan, utöver tal om omförhandlingar och socialt protokoll, så är Herdys ledare välkommen. Kanske förmår hon driva på det ljumma V-intresset i frågan? Jag hoppas innerligt så.