EU-kommissionens förslag om lagstadgade minimilöner har fått LO att diskutera ett svenskt EU-utträde. Ett alternativ de har föreslagit är en ny handelsunion med bland andra Storbritannien. Men LO:s brittiska motsvarighet ger förslaget kalla handen.
I veckan kastade LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson in en molotovcocktail i den politiska debatten. I en intervju med tidningen Arbetet sade han att Sverige borde fundera på att lämna EU, och i stället försöka sluta andra internationella samarbeten.
Orsaken till utspelet är EU-kommissionens föreslagna direktiv med lagstadgade minimilöner, något som den svenska fackföreningsrörelsen uppfattar som ett närmast existentiellt hot mot den svenska modellen.
– Det här är ett övergrepp på den svenska modellen och vi får inte gehör för våra åsikter någonstans. Därför måste vi diskutera om det finns andra vägar att gå, sade Torbjörn Johansson till Arbetet.
Ett av de länder som Johansson nämnde som en potentiell ny partner är Storbritannien. Sedan landet tidigare i år lämnade EU har dess regering legat i förhandlingar med länder runtom i världen för att ersätta de tidigare EU-baserade handelsavtalen.
Men trots att det står landet fritt att sluta vilka avtal det vill möts den svenska LO-toppens utspel av skepsis i den brittiska fackföreningsrörelsen. Elena Crasta är talesperson i Europafrågor för Storbritanniens största fackliga centralorganisation TUC. Hon menar att LO-förslaget är orealistiskt eftersom det underskattar den brittiska regeringens inställning.
– För det första underskattar detta förslag den sittande brittiska regeringens planer. De har inget intresse av att skapa ett miniblock i utkanten av Europa, just eftersom de vill avlägsna sig från Europa. När Storbritannien lämnade EU förhandlade man fram ett nytt handelsavtal med Norge. Och eftersom de knappt har enats om de nya reglerna är det extremt orealistiskt att de direkt skulle ansluta sig till ett anti-EU block. Jag är också rädd att handeln med Sverige och Norge inte är tillräckligt stor för att det ska vara attraktivt för den brittiska regeringen. De är mer fokuserade på Asien och Stillahavsregionen, säger hon till Flamman.
TUC kampanjade liksom majoriteten av de brittiska facken för att landet skulle stanna i EU inför brexit-omröstningen. Men enligt Elena Crasta fyllde EU-medlemskapet en väldigt annorlunda funktion för Storbritannien än för Sverige.
– Det stämmer att TUC stödde remain-sidan, men jag vill framhäva att det inte var för att vi har en idealiserad syn på EU. Vi kritiserade den riktning som EU har utvecklats i. Men om man väger för- och nackdelarna av ett medlemskap mot varandra ser man att de olika skydden för arbetare som finns i Storbritannien är direkta resultat av EU-lagstiftningen. Det är en situation som förmodligen är unik för Storbritannien. Vi var alltså mer beroende av EU än den svenska fackföreningsrörelsen när det handlar om lagstiftat skydd, säger Elena Crasta.
Detta gör att TUC har en helt annan inställning till det nya EU-direktivet än nordiska fackföreningar som LO.
– Men Storbritannien har aldrig varit ett särskilt arbetarvänligt land, till skillnad från Sverige. Vi tycker inte att lagen ska ersätta fackföreningars roll i att upprätthålla goda villkor och arbetssäkerheten, men vi anser att de två kan gå hand i hand. För det kommer alltid att finnas en del arbetare som väljer att inte vara medlemmar i ett fack.
Ett annat skäl till TUC:s positiva syn på direktivet är att Storbritannien redan har en lagstadgad minimilön. Den bestäms varje år av en oberoende kommission – den enda brittiska institution där arbetsgivare och fackföreningar är representerade – och ska öka i takt med priserna. Enligt Elena Crasta är den brittiska erfarenheten inte att lagstadgade minimilöner bidrar till att sänka de kollektivt förhandlade lönerna – en oro som varit central för svenska LO:s kritik.
– Det vi har sett efter att minimilöner infördes här är inte att det ledde till att kollektivt förhandlade löner sänktes. De är alltid högre än minimilönerna, som är ett skyddsnät för dem som inte täcks av kollektivavtal. På grund av de fragmenterade kollektivavtalsförhandlingarna i Storbritannien baseras de mer på olika företag än att täcka hela sektorer, säger hon.
Elena Crastas råd till den svenska fackföreningsrörelsen är därför att sitta still i båten och försöka påverka i vilken riktning direktivet ska gå, i stället för att föreslå ett utträde – något som hon beskriver som ett ”kärnvapenalternativ”.
– Utifrån detta anser vi att det är bättre att vara medlem och kunna påverka politiken och kanske få till stånd en kompromiss som kan passa ens eget system. Det är för övrigt något som Storbritannien var mycket bra på att göra under tiden som EU-medlem. Att lämna är ”kärnvapenalternativet”. För man vet inte om man kan uppnå det man vill utanför EU heller.
Men hur skulle TUC ställa sig till svenska LO:s förslag om ett nytt handelsblock om en mer arbetarvänlig Labour-ledd regering kom till makten i Storbritannien? Vore det mer intressant då? Eller föredrar ni att återansluta till EU?
– Ärligt talat är det för tidigt att diskutera detta eftersom vi inte tror att det finns någon stark opinion för att ansluta eller återansluta till någonting alls för tillfället, och ett Labour-parti som försöker vinna regeringsmakten kommer att vara väldigt noga med att följa den offentliga opinionen. Jag antar att TUC längre fram skulle vara berett att överväga medlemskap i varje samarbetsorganisation på samma villkor som de vi ställde på EU-medlemskapet och förhandlingarna med EU: skyddar det jobb, arbetares rättigheter och bidrar det till fred på Nordirland?
Även norska LO är i nuläget tveksamt till svenska LO:s förslag. Are Tomasgard, ledamot i norska LO:s styrelse, skriver i ett mejl till Flamman att norska handelsförbindelser med Sverige och resten av EU bör ske genom det nuvarande EES-avtalet.
– LO:s kongresser har ställt sig positiva till EES-avtalet sedan det tecknades 1993. Det har tjänat Norge väl och är viktigt för att hålla kvar norska jobb. Samtidigt har LO tydligt slagit fast att Norge ska använda sitt veto om EES-avtalet innebär kränkta fackliga rättigheter. Vi vet ännu inte om minimilönsdirektivet kommer gälla EES, och därmed inte om det kommer bli aktuellt att använda vetot. Skandinaviska fackföreningar är enade i sitt motstånd till ett sådant direktiv, säger han och tillägger:
– Sverige bestämmer självt sitt förhållande till EU, och relationerna mellan våra länder kommer vara täta och goda oavsett vilket.
