Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
I den gamla vanliga diskussionen om fördelningen mellan parlamentariskt och utomparlamentariskt arbete dyker frågan om regeringsmedverkan upp. Det är naturligtvis positivt att frågan om Vänsterpartiet i regeringen blir aktuell över huvud taget. Det har inte varit aktuellt sedan partiet bildades. Men det finns folk i Vänstern som inte kan tänka sig att sitta i samma regering som ”marknadsfanatiker” och folk i C och L som inte kan sitta i regering tillsammans med ”ytterkantspartier”.
Centern och Vänstern har samarbetat med framgång. Mellan 1994 och 2006 var det ett mycket förtroligt samarbete i energifrågan inkluderande nedläggningen av kärnkraftverken i Barsebäck! Samarbetet mellan S, C, V i energifrågorna blev en viktig del av riksdagens arbete också i andra frågor.
Det är förstås lätt att hitta fel i varandras politik men i ett parlamentariskt läge efter valet 2022 – eller ett plötsligt extraval – som liknar dagens, måste både Centern och Vänstern orka med att kompromissa. Gammal misstro mot varandras politik måste bearbetas och all kraft läggas på de frågor där vi är överens!
Det är inte endast i energifrågorna Centern och Vänstern är överens. Det är mycket tydligt att partierna drar åt samma håll i flykting- och integrationsfrågorna. På den punkten måste vi ge Centern en stor eloge för att de så tydligt intar en humanistisk grundsyn till skillnad mot andra ”allianspartier”! Även i landsbygdsfrågorna är det naturligt för de båda partierna att samarbeta. I den helt avgörande klimatfrågan torde det inte finnas några stora motsättningar. Båda partierna är folkrörelsepartier och uppmuntrar sina medlemmar att engagera sig i lokala frågor som integration, handla i den lokala butiken, lokala miljöfrågor och upprustning av folkets park och medborgarhus.
Centerpartiets vurm för marknadslösningar på arbetsmarknaden och i bostadspolitiken har redan stött på problem och det är förstås inte omöjligt att Vänsterns notoriska skräck för ”marknaden” kan förändras. Vi kanske hamnar i en ny situation i en helt ny teknikstyrd värld, där marknadssocialism är det enda realistiska.