Inrikes/Nyheter 05 september, 2022

Carl Schlyter: Valrörelsen är ett oförlåtligt svek mot våra barn

Medan klimatkrisen förvärras för var dag som går tävlar riksdagspartierna om vem som kan erbjuda mest destruktiva lösningar. Det är mer av allt det som fört oss till katastrofens rand. Men våra barn kommer inte att förlåta oss denna tillväxthets, skriver Carl Schlyter.

Partier har historiskt blivit framgångsrika när de hade en idé om hur våra liv kunde förändras. Socialdemokratin växte när den hade en dröm om 8-timmarsdagen, som skulle ge människor tid att utvecklas, växa och organisera sig för att göra livet bättre. Liberala idéer om friheter och rättigheter, där kraften hämtades från att människor kunde välja andra liv än de liv de levde. I gamla kolonier, diktaturer och stormakter har styrkan i befrielserörelser kommit ur löftet om att avsluta krig, dominans och förtryck, helt enkelt att livet ska förändras.

Sverige 2022: Här handlar allt om att allt ska bevaras, vi ska köra lika mycket bil (eller mer), jobba lika länge (eller mer), flyga lika mycket (eller mer) vilken sak vi till vardags än håller på med ska det fortsätta (eller göras mer). Det är som att alla partier tror att just nu har vi nått zenit i livets utveckling. Samtidigt handlar valrörelsen om att allt är dåligt, elkris, klimatkris, artkris, gängkriminalitet, krig, till och med regeringspartiet kör med ”Sverige kan bättre”. Men det alla partier drömmer om är den livsstil vi hade, de liv vi hade. Vi ska få rabatt på el, bensin, mat, lån så att vi kan fortsätta skuldsätta oss och ekosystemen.

Nästan 2 000 forskare ropar rakt ut i valrörelsens idéöken på åtgärder för att lösa klimatkrisen och miljökrisen. IPCC varnar i allt starkare ordalag för att klimatkrisen är här nu. Den biologiska mångfaldens motsvarighet till IPCC, IPBES, är mindre känd men slutsatserna är nästan än mer skrämmande: arter dör ut i rekordfart och utvecklingen går åt fel håll.

I Sverige har psykisk ohälsa bland barn fördubblats sedan 80-talet.

Klimatet havererar, ekosystem kollapsar, barnen blir utbrända – det är läge för förändring. Valrörelsen är i full sving, men var är idéerna? Partierna tävlar om att gilla Hybrit, stålet med lägre utsläpp så vi kan gräva, spränga och tömma jordskorpan ännu mer, med gott samvete, under den felaktiga parollen att det skulle vara fossilfritt.

Alla partier gillar bilar, de mer bakåtsträvande subventionerar fossila bränslen, andra subventionerar biobränslen så att vi kan elda upp vår natur eller ibland överblivna slakterirester från köttkonsumtionen. De allra modernaste subventionerar elbilar, åt de som har råd.

Varenda parti röstar för att kalkbrotten ska brytas på, även när företaget gjort en ansökan i strid med lagen. Då ändrar alla så glatt lagen, för inget får stå i vägen för utbyggnaden av precis allt i Sverige.

Inte minst då skattesubventionerade datorhallar åt it-miljardärerna, batterifabriker, ståltillverkning, elektrobränslen, höghastighetståg, elbilar, ja det finns ingen hejd på allt vi kan göra med mer el!

Föga förvånande vill alla partier då också tävla med varandra i att bygga mer elproduktion. Vissa vill ha svindyra kärnkraftverk, andra vill ha vindkraft till havs, åter andra, på land. Några vill ha allt. Men alla vill ha mer!

Samma är det med vägar, järnvägar, byggnader och städer, mer är mottot. Valet präglas av vilken teknik partierna vill ha, inte hur vi kan leva goda liv.

Det finns skillnader mellan partierna, där Miljöpartiet brukar få bäst resultat i miljörörelsens granskningar, följt av vänstern. Miljöpartiet vill i alla fall skydda natur och ställa om teknik snabbt, men vågar inte heller de förklara värdet av att ändra vår livsstil, till det bättre. Det hjälper ej att vara bäst på plan om den håller på att svämma över av stigande havsnivåer. Valrörelsen präglas helt av kortsiktiga ”kissa i byxan”-förslag som för stunden gör livet lite lättare. Till och med rena lögner sprids för att nedgöra motståndaren. Denna valrörelse präglas av högerns gnäll mot att det finns ett miljöparti samt av socialdemkratins fokus på annat än miljö. Inte ett enda parti utgår i sina budgetar från det självklara faktum att vi bara har en planet. Alla partier dukar upp sitt valgodis som ger internettrollen och tandtrollen mättnad för stunden, till priset av vår framtid.

Var är idéerna om ett bättre liv, som samtidigt respekterar naturens gränser, där vi inte bara ställer om tekniken utan även våra liv? När slutade vi drömma om att livet kan bli bättre trots alla kriser? Om frihetskämparna förr kämpade mot kolonialmaktens och elitens dominans, kontroll och förtryck är det vår generations uppgift att kämpa mot dominans, kontroll och förtryck av naturen. Det finns fler människor på jorden och samtidigt måste enormt mycket mer mark och hav skyddas. Mark- och havsresursuttaget måste minska. Samtidigt höjs minimilönerna i Asien. Det betyder att överflödet av billig skit och en och annan nyttighet vi vant oss vid att kunna köpa är över. Det kan ingen politiker ändra på. Att du och jag kunnat köpa så mycket är för att vi kunde få de globala resurserna billigt och framför allt få åtta timmar av en asiats arbetsliv i utbyte mot en av våra, även när vi inte ens jobbade mer effektivt. Denna sista rest av den gamla slaverilogiken – att vi av naturen är mer värda än andra – håller lyckligtvis på att försvinna. Det betyder dock att vår arbetstimme kommer kunna köpa oss färre prylar.

När dagens ekonomiska system växte fram upplevdes naturen som obegränsad, men vår förmåga att omvandla den till bekvämligheter var begränsad. Det gav oss ökat välmående och lycka att kunna tillverka mer och stödja allt som ledde till det. I dag är situationen den omvända, det är naturen som är begränsad, inte vår produktionsförmåga. Då behövs ett nytt ekonomiskt system som respekterar naturens gränser. Men om jobba och shoppa inte längre kan vara måttet på alltings framgång, vad ska vi satsa på?

Lyckoforskningen visar att familj, vänner, fysisk aktivitet – helst i naturen – och även ökad inkomst, till en viss nivå, gör oss lyckliga. Minskade sociala klyftor och ökad tillit ökar lyckan väsentligt. Ändå har nästan allt fokus i politiken legat på att öka inkomsten, även för människor som inte blir märkbart gladare av att ha mer.

Kan den nya tidens politiska vision bli att göra mindre av det vi betalas för och mer av det vi gör för att vi vill?

Ett självklart svar är kortare arbetstid. Det ger oss mer tid över för allt som gör oss lyckligare (utom pengar) och samtidigt är det ett effektivt sätt att minska utsläppen – de minskar i genomsnitt med 0,8 procent för varje 1 procent minskad arbetstid. Ska vi lösa problem på riktigt borde valrörelsen handla om hur vi ökar tilliten, samarbetskraften – inte bara konkurrenskraften.

Dagens finanssystem låter några privatbanker skapa pengar som skuld (banken har inte en miljon när du tar ett banklån, de skapar den oftast). Detta system kollapsar utan tillväxt och det ökar klyftorna varje år då pengarna ansamlas hos de som äger bankerna. Partier som säger sig vilja minska klyftorna i detta system är som att ro motströms mot en flodvåg av ojämlikhet – de har aldrig en chans. Utan ökad jämlikhet kommer det heller aldrig att finnas stöd för en omställning som går snabbt nog.

Tillväxten har inte frikopplats från resursförbrukningen globalt på 50 år, så dagens finanssystem göder en social och ekologisk katastrof. Det finns bra och enkla förslag att ändra på detta men de har du inte hört en enda gång i valrörelsen. Här finns plats för visionerna och lösningarna!

När ska det första partiet våga köra en valrörelse på att vi ska slippa göra saker? Du behöver inte köra, servicen är nära. Du slipper köpa kilowattimmar när du effektiviserar bort dem. Du köpte inte prylen, den fanns till låns. Du slipper gruvan och kön vid vägbygget, de blev onödiga. Ibland är det goda i livet lättare att få gjort, genom att avstå från det som ”måste göras”. Du sparar mycket pengar, miljö, resurser och tid, du slipper jobba lika länge. Det du får mer av är fri tid, och mer plats i ditt förråd och för naturen att återhämta sig. Kanske kan hängmattan till och med uppgraderas från att ses som ett massförstörelsevapen mot arbetslinjen till att bli en plats där vi och naturen får återhämta oss och på allvar fundera på vad som gör oss gott. Men 2022 är det tydligen höjden av bakåtsträvande – så välkommen åter till stressen och pressen att ständigt tillverka, jobba och göra mer, av allt.

Carl Schlyter, kampanjledare för systemförändring och klimat på Greenpeace

Utrikes 05 juni, 2025

Aktivister ska vandra till Gaza

Lastbilar med bistånd väntar vid gränsövergången mellan Egypten och Gaza. Foto: Amr Nabil/AP.

Tusentals aktivister planerar att vandra genom den egyptiska öknen för att nå gränsposteringen i Rafah och tvinga militären att släppa in biståndet. Men först måste de övertyga både egyptiska och israeliska myndigheter. ”Målet är att skapa en politisk kris”, säger aktivisten Kleoniki Alexopoulou.

Den andra maj i år avbröt Greta Thunberg och andra aktivister ett försök att segla från Malta till det blockerade Gaza under banderollen Freedom flotilla efter att fartyget attackerats av israeliska drönare. Nu ska ett nytt försök göras, och enligt planerna ska det ske samtidigt som aktivister gör samma sak till fots. Initiativet March to Gaza har i skrivande stund samlat tusentals aktivister från fler än 30 länder. En av dem är Kleoniki Alexopoulou från den grekiska delegationen.

– Den högsta prioriteten är att stödja och försvara det humanitära biståndet och få de israeliska myndigheterna att ta emot det. Inget bistånd har släppts in i Gaza på över tre månader. Lastbilarna står vid gränsen i Rafah, säger hon (bilden) till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 juni, 2025

Den argentinska drömfabriken

I ett Argentina där 38,1 procent lever i fattigdom lockas många in i bedrägerier. Foto: Rodrigo Abd/AP/TT.

Han sålde frihet, personlig utveckling – och en algoritm som skulle göra alla rika. Generación Zoes nätverk omsatte miljarder och spände sig från Buenos Aires till Madrid. Nu faller domen mot grundaren Leonardo Cositorto, men många vägrar fortfarande tro att det var en bluff.

I februari kom första domen mot en av den spansktalande världens största bedragare på årtionden, om inte någonsin.

Leonardo Cositorto dömdes till tolv års fängelse i Corrientes i Argentina. Hans organisation ”Generación Zoe”, som skildras i fjolårets Netflix-dokumentär Illusioner till salu, tros ha involverat upp till 100 000 människor, med förgreningar så långt som till Spanien och USA. Den tros ha omsatt motsvarande fyra miljarder kronor, fast ingen kan säga säkert.

På Cafe el Encuentros uteservering håller psykologen Norma Gomez och hennes dotter, juridikstuderande Yuliana Villalba, på att avsluta sin pizzor. Lördagsshoppare skyndar förbi med sina kassar, den sorts förstadsmedelklass som en stor del av Generación Zoes offer hämtades ur.

– Det började under pandemin, när vi båda satt instängda utan något att göra och hade behov av pengar. Jag var med i en grupp om ”metafysik” – jag grävde ned mig i sådant då – och någon skrev till mig från Ecuador med en fantastisk möjlighet som han rekryterade folk till, berättar Norma Gomez, psykolog från Buenos Aires-förorten Moron.

Affärsmöjligheten var att köpa in sig på en ny revolutionerande robot, som genom att handla med aktier och kryptovalutor genererade en avkastning på 7,5 procent i månaden, vilket motsvarar en fjortondubbling på tre år.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 juni, 2025

Hon vill ge ny energi åt Ung Vänster: ”Vi ska leda motståndet”

My Kårlycke, nyvald ordförande för Ung vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund. Foto: Ung vänster.

My Kårlycke, 28, röstades fram som ny ordförande på Ung vänsters kongress i helgen med knapp marginal. Till Flamman säger hon att hon vill se ett förbund som vill nå fler unga – och ser Palestinarörelsen som ett föredöme.

28-åringen My Kårlycke blir ny ordförande för Ung vänster. Det beslutade förbundets 51:a kongress i lördags. Till Flamman säger hon att det känns ”jättebra” att ha blivit framröstad till ny ordförande. 

– Jag ser fram emot att påbörja arbetet vi har framför oss. Vi kan inte endast försvara tidigare vinster i samhället – vänstern måste resa sig och vinna igen. Det behövs en ny progressiv rörelse, som är tydlig med att samhället ser ut som det gör för att några tjänar på det, och med att en bättre värld är möjlig, säger My Kårlycke.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 juni, 2025

Kampanj vill välja bort V – stöttas av Delgado Varas

Lorena Delgado Varas är medlem i Vänsterpartiets styrelse. Foto: Linus Sundahl-Djerf SVD/TT.

Folkets röst uppmanar sina anhängare att avstå från att rösta på något av de rödgröna partierna. Nu får de stöd av Lorena Delgado Varas, medlem i Vänsterpartiets styrelse.

– Det är dags för partierna att ta antirasismen på allvar. Och det är dags att lyssna på de röster som har tystats länge, säger Lorena Delgado Varas i en video på Instagram.

Delgado Varas är riksdagsledamot för V, och sitter i partiets styrelse. I videon berättar hon att hon stöttar kampanjen Folkets röst, som lanserades i april och i skrivande stund undertecknats av 1 200 personer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 juni, 2025

LO blöder medlemmar – SAC och SACO växer

Förbundsordförande Johan Lindholm i LO-tröja på första maj i Stockholm. Foto:

Sveriges fackförbund fortsatte växa för andra året i rad 2024. En ny rapport visar en totalökning på 4 600 nyorganiserade medlemmar – trots att LO-förbunden samtidigt tappat över 21 000. Svartast är siffrorna för byggnadsarbetarna, som letar nya strategier.

Efter pandemins medlemsexplosion i facken börjar medlemstalen åter sjunka – och gapet mellan arbetar- och tjänstemannafack har aldrig varit större. Det visar en ny rapport från Arena idé.

Ett av de fack som successivt tappat allt fler medlemmar sedan 2020 är Byggnadsarbetarna. I fackets medlemstidning menar Jakob Wagner, förbundssekreterare, att boven i dramat är medlemmarnas allt tajtare privatekonomi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 juni, 2025

Något lånat, något rött

När Socialdemokraterna samlas i Göteborg för att anta sitt tionde partiprogram vill alla prata om en vänstersväng. Men hur stort utrymme kommer gratis kollektivtrafik få i valrörelsen 2026 – och hur mycket kommer den handla om att tävla med Tidöpartierna i hårdare tag?

Stefan Löfven rör sig i sakta mak genom den stimmiga takbaren på Gothia Towers. Han tar nuvarande och forna partitoppar i hand, ger dem en dunk i ryggen. Vid baren sitter LO-basen Johan Lindholm med tonade glasögon.

Glasen klirrar, rummet sorlar. Nedanför oss breder vackra tegelkvarter ut sig. Det är dagen före Kristi himmelsfärd, och ungdomar stapplar runt på Avenyn i kläder som inte duger för en kylig majkväll. Vid Järntorget reser sig Petter Stordalens skyskrapor, längre bort kullarna, prydda med rosa färgstänk från blommande syren och rhododendron.

Den tidigare statsministern – i dag pr-lobbyist för Rud Pedersen – slår sig ned med sitt glas vid ett bord intill ett av de stora fönstren. Nedanför skramlar en spårvagn förbi. Mannen vars Europa inte bygger några murar myser medan solen sjunker.

21 våningar nedanför röstar hans partikamrater om att lägga till en formulering om ”stram invandring” i partiprogrammet. Men partivänstern har mobiliserat, och lyckas få till en ändring i sista sekunden. Om jubel utbryter i kongresshallen så hörs det i alla fall inte upp till baren.

Socialdemokraterna står nu för en ”hållbar” invandringspolitik – som ”under överskådlig tid behöver vara stram”.


Det är Socialdemokraternas 42:a partikongress, och ett tionde partiprogram ska antas. 4 135 motioner har kommit in.

Mycket av partiprogrammet är redan beslutat morgonen efter, men fortfarande ska de specifika riktlinjerna antas. Utanför mässan har en grupp ungdomar satt sig på rad, i en symbolisk blockad av kongressen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 03 juni, 2025

Mina bebisbilder ska inte göra Zuckerberg rikare

Forskning visar att telefonerna rubbar våra belöningssystem. Foto: Hasse Holmberg/TT.

För Meta är varje bild på min nyfödda bebis en datapunkt i ett psykologiskt experiment. SVT och SR har tjänat oss väl – nu är det dags för SSM: Sveriges Sociala Medium. Och det borde vara exakt lika tråkigt som det låter.

Min fru och jag har fått vårt första barn.

Lyckan är enorm, och så även lusten att visa upp den för världen – inte minst genom att dela bilder på minsta grimas och skrynkliga fot till varenda avlägsen faster och halvt intresserad vän.

Men det finns ett problem. Varje gång vi delar foton i sociala medier, bjuder vi in några av världens rikaste män att slå sig ned i vårt vardagsrum och ta anteckningar. Facebook, Instagram, Whatsapp – alla ägs av samma glupska företag som lever på vår närhet, våra sorger och vår glädje.

Ta min frus upplevelse under graviditeten: Instagram misstänkte tidigt att hon var gravid – troligen för att hon googlade barnvagnar, lekar och godnattsagor. Men i stället för glada mammatips började hennes flöde fyllas av oro: ”Så vet du om ditt foster är skadat!”, ”Första tecknen på graviditetsdepression!”, ”Äter du fel? Här är 10 livsavgörande näringsämnen du aldrig hört talas om!” Algoritmen började i realtid försöka odla en ångest i henne, för att sedan erbjuda lösningar – för 149 kronor i månaden.

Vår upplevelse är bara en i mängden. Otaliga rapporter visar att sociala medier får oss att må sämre, utnyttjar vårt belöningssystem för att maximera vår skärmtid, och utnyttjas av extremister för att radikalisera oss.

Vi behöver sociala medier som inte behandlar varje interaktion som råvara.

Detta digitala opium leder dessutom till en tandlös politisk kultur. Se på skandalen i Vänsterpartiet över att en politiker delat en kommentar på en bild som är antisemitisk. Ena sidan menar att partiet hamnar i dålig dager – andra sidan kräver rätten att få engagera sig digitalt för Palestina. Netanyahu skrattar säkert gott över att sådant alls anses vara ”aktivism” i vår tid.

Samtidigt sitter jag med sju olika appar för att kommunicera: Messenger, Whatsapp, Signal, Instagram, Linkedin, Bluesky, Imessage. Det är som att ha sju olika brevlådor. Men det måste inte vara så – det är bara vad teknikoligarkerna föredrar. De utnyttjar det som kallas nätverkseffekter: du använder appen för att alla andra gör det. Och det blir besvärligt att byta, även om det nya är bättre. Resultatet blir ett teknologiskt monopol där nyttan med plattformen hela tiden förstärker dess dominans.

Som tur är finns det ett motmedel mot oligopolet: konkurrenslagar. Detta genom att tvinga teknikjättarna att låta oss skicka meddelanden mellan apparna, precis som att du kan skicka ett mejl från Outlook till Gmail, i kombination med ett offentligt alternativ. Vi har redan Posten, Sveriges Radio och Sveriges Television – nu är det dags för ett Sveriges Sociala Medium.

Låter det osexigt? Kanske. För mig låter det dock underbart med en tråkig app. Där man enkelt kan skicka ett meddelande. Lägga upp en bild till sina vänner. Följa saker man är intresserad av. Utan pushnotiser, annonser, och AI-genererad reklam.

Många tänker nog att ett statligt alternativ betyder massövervakning. Men tyvärr måste man vara särdeles naiv för att inte tro att det redan pågår. Först av de privata bolagen som vill kontrollera allt du gör, på en så intim nivå som att göra reklam för skönhetsprodukter när du raderar selfier.

Därefter filtreras informationen av staten. Ja, redan nu, alltså. I Danmark där jag bor vill regeringen ge säkerhetspolisen rätt att filtrera all digital information med hjälp av AI – utan brottsmisstanke – och det är bara en tidsfråga innan förslaget kommer till Sverige.

Läs mer

Det är som att ge DDR ett maskininlärningsverktyg och nycklarna till både X och Metas alla servrar.

Så detta är min stillsamma uppmaning: vi behöver sociala medier som inte behandlar varje interaktion som råvara. En plats där jag kan skicka en bild till farfar utan att bli en datapunkt i ett psykologiskt experiment. Min son – och alla andras barn – förtjänar att växa upp i en värld där intimitet inte är till salu.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 03 juni, 2025

Vill rita in nya hus på villatomter: ”En present”

”Stora hus som det här är ganska energikrävande och dyra, både att bygga och underhålla, speciellt om det bara bor en familj där”, säger Hyresgäst-föreningens chefsekonom. Foto: Liz Fällman.

Hyresgästföreningen vill göra fler ”villaenklaver” till grönskande trädgårdsstäder med låga hyreshus, små villatomter och stora parker. Ett av områdena de drömmer om är Stockholms mest förmögna förort – Djursholm.

– Det finns anledning att se till hur vi kan förtäta det här, på ett sätt som fortfarande bevarar de fina kvaliteterna, säger Martin Hofverberg, och sveper med handen över villagatan i Djursholm.

– Gemensamt för de områden vi lyfter fram är att de har ganska bra lägen. Man har kollektivtrafik, fina grönområden och närhet till centrum, och samtidigt väldigt stora och glesa tomter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 01 juni, 2025

Åttioplussarnas minnen ger detaljerna liv

Förflyttningar och separationer är bland det mest typiska som sker under krig. Foto: TT.

"Sverige och kriget" bejakar historiens komplexitet. Ann Ighe ser SVT-serien med sin 91-åriga svärmor och förundras över hur mycket som fortfarande är ouppklarat.

Innan jag ska se första avsnittet av den nya SVT-dokumentärserien Sverige och kriget ringer jag svärmor. Jag ber henne att också titta, så vi kan ha eftersnack tillsammans. Hon är snart 91 år och kom som flykting till Sverige, precis före krigsutbrottet, från judeförföljelsernas Österrike. I en byrålåda ligger ett gammalt pass med ett rött J stämplat i.

Vi ser de två första avsnitten, och fascineras båda av det färglagda filmmaterialet, insamlat bland annat genom efterlysningar bland tittarna. Gensvaret blev stort, tusentals svar inkom och materialet är till vissa delar inte bara unikt, utan känns också som nyvunnen kunskap. Pojken som gör skridskopiruetter under iskall krigsvinter eller hunden som rullar i lingonriset – de var med. Liksom barnen under bombningarna i Helsingfors. Vardagslivet skapar ett samband mellan då och nu. De två avsnitt som har sänts får säkert många tittare att fundera inte bara på vardagen, utan på sådant som vi länge har vetat, men kan behöva processa om och om igen: att det fanns nazister i Sverige. Att man satte kommunister i läger. Att den här tidningen, Norrskensflammans redaktion utsattes för ett dödligt brandattentat. Att pressen var långt ifrån fri, och att svenska myndigheter var mer än följsamma mot tyska krav på censur. Mycket handlar om neutralitetspolitiken, som höll Sverige utanför kriget, och både kan sägas ha gjort Sverige till ett land att fly till, och samtidigt ett land som tyska trupper kunde färdas genom. I det andra avsnittet kommer de tyska ockupationerna av Danmark som Norge, med Sverige allt mer omringat.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 31 maj, 2025

Lyssnade på nazistisk rock efter knivmordet: ”Övertydlig koppling”

Efter mordet lyssnade 15-åringen på vitmakt-musik och NMR:s podcast. Montage. Foto: Polisen / Discogs.

Pojken som mördade en främling i Norrköping lyssnade på mängder av vit makt-musik under dagarna efter mordet. Enligt Morgan Finnsiö på Expo kan dådet inte förstås utan nazismen.

Under fredagen väcktes åtal mot den 15-åring som i slutet på mars överföll och mördade en 30-årig man i friluftsområdet Himmelstalund i Norrköping. Han högg mannen 24 gånger med en kökskniv, i bland annat ryggen och huvudet. Enligt stämningsansökan skedde mordet ”efter planering och med avsiktsuppsåt”. Pojken har erkänt dådet.

– Det här är en fruktansvärd händelse och våldet i detta ärende har varit brutalt, säger utredningsledare Jan Staaf på polisen i Norrköping.

I förhör berättar pojken att han länge varit fascinerad av tanken på att mörda en annan människa, men bestämde sig samma morgon för att utföra dådet medan hans familj var bortrest över dagen.

”Jag hade fått i början av dagen att det här är dagen då jag gör det”, säger han i förhöret. 

När han fick syn på 30-åringen, som pratade i telefon med sin flickvän och hade hörlurar på sig, tänkte han att ”det här var bytet, det här var den jag skulle ta”. Han följde efter mannen och överföll honom sedan bakifrån. De sista sekunderna av mordet filmade han, men säger i förhör att han inte delade vidare filmen till någon.

Det tyder på ett genuint intresse för den svenska högerextrema miljön.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)