Sedan Jonas Sjöstedt meddelade att han inte ställer upp till omval som partiledare på kongressen i maj har vice partiordförande Nooshi Dadgostar gång på gång pekats ut som en av favoriterna att ta över rollen. Men trots att hennes kandidatur var väntad berättar hon för Flamman att det var ett stort steg att ta.
– Det är ett stort och viktigt beslut förstås, så därför tog det en stund att fatta och landa i. Det skulle bli en stor omställning. Också för partiet är det stort, vem som blir partiledare och vilken inriktning man väljer, säger hon.
Vilken riktning Vänsterpartiet ska ta i framtiden, under en eventuell ledning av Dadgostar, är också en fråga som påverkas av vart partiet befinner sig i dag: i SCB:s stora partisympatiundersökning i november i fjol låg partiet över tio procent, och de flesta opinionsmätningar sedan dess pekar på ytterligare ökningar. I opposition har man under vintern drivit igenom flera stora ändringar av regeringens politik, däribland ett stopp på reformeringen av Arbetsförmedlingen och mer pengar till kommunerna.
– Det är en spännande, allvarsam och viktig tid. Vi har lagt om till en mer offensiv oppositionspolitik, det tycker jag är en väldigt bra inriktning där vi visar vad som är skillnaden inom svensk politik, att det finns fler alternativ än en högerregering, säger Nooshi Dagdostar.
Många kan nog känna att vår samhällsmodell står på spel, att välfärden i längden håller på att krackelera eftersom de andra partierna i varierande grad vill riva ned den. Det behöver vi bryta och det vore roligt att tillsammans med medlemmarna driva ett sådant arbete.
Hon vill vid ett eventuellt partiledarskap driva fortsatt offensivt mot politiken som kommit till följd av januariavtalet och visa på möjligheten till förändring.
– Vi slåss mot uppgivenheten. Många kan nog känna att vår samhällsmodell står på spel, att välfärden i längden håller på att krackelera eftersom de andra partierna i varierande grad vill riva ned den. Det behöver vi bryta och det vore roligt att tillsammans med medlemmarna driva ett sådant arbete.
Den väg Nooshi Dadgostar vill se som Vänsterpartiets ordförande är dessutom att ytterligare bredda. Partiet har hittills haft mest framgång i större städer och bland unga kvinnor.
– Det är stora och viktiga grupper men vi behöver göra ett större arbete bland LO-medlemmar och i bruksorter. Där behöver vi lyssna, samla förtroende och utbyta tankar och idéer. Det är en prioritering framåt, säger hon.
Själv är Mehrnoosh Dadgostar, som hon heter i passet, född i Ängelholm och uppvuxen på Hisingen i Göteborg. Hennes föräldrar flydde till Sverige från politisk förföljelse i Iran i början av 80-talet och hon berättar att det är erfarenheter som hon skulle ta vara på i ett partiledarskap.
– Jag föddes in i en familj helt utan pengar. När mina föräldrar skulle ringa utlandssamtal så bad de alltid om ”mottagaren betalar”. Vi hade det inte så tjockt hemma, helt enkelt. Ändå har det gått ganska hyggligt för mig kan jag tycka, och därför känner jag väldigt starkt för välfärden och hur den kan utjämna för människor. Jag tror på och känner för det jämlika samhället, berättar hon.
Nooshi Dadgostar har tidigare varit förbundskassör och vice ordförande för Ung Vänster, kommunfullmäktigeledamot i Botkyrka och aktiv inom Handels. Hon startade och drev även proteströrelsen ”Alby är inte till salu” för att stoppa utförsäljningen av allmännyttan. 2014 valdes hon in som riksdagsledamot och fyra år senare blev hon vice partiledare.
– Att vara facklig organisatör, eller att samla namnunderskrifter och få igång folk, det är jobbet vi behöver göra. Jag tar med mig vikten av att skapa förtroende och förankring från ”Alby är inte till salu” och som medlemsvärvare på Handels. Att folk behöver veta vad det är man pratar om, säger hon.
Men vad som särskiljer henne, och vad som utgör skillnaden mellan henne och andra framtida kandidater, lämnar hon åt andra att uttala sig om.
– Det svarar andra bättre på. Men jag har mina historier i livet och en politisk erfarenhet av att ha sett partiordföranden på nära håll, och jag försöker ha fötterna på jorden. Sen är det egentligen inte en person det handlar om, utan ett stort lag, säger hon.
