Arbete, eller framförallt rätten till arbete, har en central roll i de flestas liv och är ett ständigt återkommande diskussionsämne överallt från lunchborden till riksdagen. Rent definitionsmässigt innebär ordet verksamhet som genererar värde i form av varor eller tjänster men eftersom det går att låta det inbegripa både oavlönat och ideellt arbete är det väsentligt att redan nu poängtera att denna text relaterar till det konventionella förvärvsarbetet.
Ett arbete kan vara stimulerande, utvecklande och vara meningsfullt för både samhälle och arbetstagare men för de allra flesta leder det inte till någon form av frälsning utan stannar vid att vara en naturlig, och nödvändig, del av vardagen. Dessa ord må te sig banala och det är lätt att låta dem passera obemärkt förbi men bakom dem ligger många av de argument som hindrar det fantastiska landet Sverige att förbättra välfärden ytterligare genom att minska arbetsbördan till sex timmars arbetsdag. Låt mig förklara.
Doktrinen om arbete har en inneboende kraft som ger illusionen av att arbete per definition är någonting eftersträvansvärt. Konsekvensen blir att arbetsdoktrinen ofta blir en del av professionen. Att arbeta mycket riskerar att bli en större statussymbol mer än vad yrkesskickligheten bidrar med.
För de allra flesta leder arbetet inte till någon form av frälsning utan stannar vid att vara en naturlig, och nödvändig, del av vardagen.
Att doktrinen existerar är knappast anmärkningsvärt; genom århundraden har idogt arbete varit ett krav för överlevnad men det är skillnad mellan då och nu. Tidigare arbetstidsförkortningarna på 50-, 60- och 70-talen har syftat till att skydda individens hälsa och landningen i en 40-timmarsvecka är därför på alla sätt väldigt positiv. Diskussionen nu är dock annorlunda än för femtio år sedan och vi brottas nu med begrepp som riskerar att förminska begreppet yrkesskicklighet då det konkurrerar med en doktrin som i sig inte har någonting med kvalitet att göra. Det finns en absurditet i mitt tidigare ordval av frälsning men i ljuset av att ordet kan relatera till direkt överlevnad är det ganska lätt att inse att den typen av frälsning genom arbete för de allra flesta är oss sedan länge förbi.
Sverige är på många sätt ett föregångsland med starka humanistiska värderingar och vi som lever här har på många sätt den närmast unika möjligheten att få vara med om förändringar som på sikt kan få global genomslagskraft. Vi är samtidigt inte immuna mot rådande doktriner och normer. Det behöver inte vara av ondo eftersom dessa samtidigt kan verka som skyddande buffert mot politiskt tveksamma strömningar. En strategisk övergång mot sex timmars arbetsdag är helt i linje med en humanistisk grundsyn eftersom det sätter prioritet på individens välmående samtidigt som det kan stärka begrepp som yrkesskicklighet och profession. Jag önskar därför för vår allas skull att Sverige vågar utmana de traditionella normerna gällande arbete och fortsätta sträva efter att vara ett föregångsland som månar om sina invånare. Rätten till arbete är värdefull och får oss att växa både som individer och samhälle – rätt till sex timmars arbete skulle dessutom få oss att tillbringa tid utanför arbetets ramar.