Under sjuttiotalet lyckades en journalist hitta gamla dokument i Tyska centralarkivet, som visade på samarbetet mellan svensk polis och Gestapo under andra världskriget. Detta berättar Maria-Pia Boëthius i sin bok Heder och samvete. I arkivet återfanns bland annat Gestapos förteckning över 600 svenska antinazister, från olika politiska läger.
Teaterdirektör Karl Gerhard var en av dem som stod med på Gestapos svarta lista. Om tyskarna kommit och befriat oss, hade han antagligen varit en av de första svenskar som skjutits.
Karl Gerhard (1891–1964) hette ursprungligen Karl Johnson. Från 1908 ägnade han sig på heltid åt skådespeleri. Han slog snart igenom som komiker och artist. Men han var också symbol för en helt ny revykultur. Karl Gerhard bröt fullständigt med den tama och snälla revygenren. Istället blev han känd som vass samhällsskildrare.
Förlaget Bakhåll ger nu ut en samling med gamla 78-varvsinspelningar. Skivan Hästen från Troja innehåller femton av Karl Gerhards mest kända kupletter.
Karl Gerhard var mot nazismen långt innan ”alla” var mot nazismen. 1939 hade han pläderat för bildandet av en bred motståndsrörelse mot den framväxande fascismen, i broschyren Finns fascistfara i Sverige:
”Om de äro ärkehertigar eller sjåare, kommunister eller högermän, är mig just nu likgiltigt. Våra olika meningar få vi diskutera den dag, då det fria ordet och den fria tanken åter äro tryggade i världen”, skrev han då.
Karl Gerhards paradnummer genom tiderna är Den ökända hästen från Troja, som ingick i revyn Gullregn 1940. Sången har kommit att stå som symbol för ”det andra” Sverige; det som inte fjäskade för vårt södra grannland under kriget.
Titeln anspelar på Homeros gamla grekiska berättelse om hästen från Troja. Under det trojanska kriget ska grekiska soldater ha gömt sig inuti en jättelik trähäst, som trojanerna släppt in innanför sina stadsmurar. På natten hoppade soldaterna ut och anföll Troja inifrån.
Karl Gerhard menade att de svenska nazistvännerna utgjorde en modern trojansk häst.
”Allting går igen, ur tidens grums och mögel / dyker fram en skrämmande fantom / Även Grekland hade sina Wanderwögel / fostrade i Sparta och i Rom / Ur seklers skugga, ur årtusends damm / ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram / Det är den ökända hästen från Troja / moderniserad till femte kolonn / Majoren Quisling är en papegoja / som imiterar så gott han har förstånd / Vi äro synbart blott fredliga pågar / med grekisk rakborste uti vår hatt / Men i ett huj dra vi fram våra bågar/ och storma Troja från insidan by natt”
De tyska reaktionerna lät inte vänta på sig. Nazityskland hade en legation i Stockholm, och kort efter premiären framförde legationen sin protest till det svenska utrikes- departementet. Eftersom vissa regeringstjänstemän hellre värnade om anpassningen till det nya Europa, än om yttrandefriheten, förbjöds kupletten med hänvisning till ordningsstadgan. Karl Gerhard vägrade att ta bort den och framförde den samma kväll. Först efter att Stockholms polismästare hotat att stänga hela teatern, plockades numret bort.
Senare kom Karl Gerhard att sätta in numret i revyn igen. Och när kriget vände efter slaget vid Stalingrad var det nästan acceptabelt att kritisera nazismen offentligt.
Karl Gerhard skojade ofta, i mer eller mindre förtäckta ordalag, om manlig homosexualitet. Inte minst fjollig sådan. En av hans mest kända kupletter är Jazzgossen, där han vänligt driver gäck med den tidens fjollmode.
”Med rytmiskt vaggande höfter / vi gossar gör vår entré / Vår byx har press, vår vrist nobless / Och vår hållning är något blasé / Vår blick ger trötta små löften / till Sturegatans publik”
Karl Gerhard var gift tre gånger med olika kvinnor. Men från mitten av 1940-talet och fram till sin död levde han tillsammans med en annan man, Göthe Ericsson.
– Homosexualitet var inget man uppmärksammade på den tiden. Alla var införstådda med Karl Gerhard och hans Göthe. Det gjordes ingen affär av det, berättar skådespelerskan Anna-Lisa Ericsson i en intervju som återges i boken Sympatiens hemlighetsfulla makt: Stockholms homosexuella 1860-1960.
Gemensamt uppfostrade paret Karl Gerhards adoptivdotter Fatima, som hade afrikanskt ursprung. Ett samkönat par som adopterar en svart flicka, jodå, det är Sverige på 1950-talet vi pratar om.
Karl Gerhard lär ha skrivit ungefär 4 000 visor och kupletter. Och enligt Karl Gerhard-sällskapet finns det över 400 skivinspelningar av och med honom.
Att göra urvalet till den nya skivan kan alltså inte ha varit helt lätt för förlaget. Jag tycker man har lyckats få till en bra blandning. Men visst saknar man ett par titlar. Därför är jag monarkist, eller Per Albin Hanssons Boogie-Woogie-Vind-För-Vågi-Groggy-Vals, till exempel.
Det är synd att inget texthäfte följde med skivan. De flesta kan väl nynna på någon Karl Gerhard-visa, men det gäller att också lyssna på texten. Den gamla slagdängan Nu ska vi vara snälla från 1935, som först verkar just bara snäll, har en tydlig politisk tendens. En vers riktar sig mot den svenska undfallenhetspolitiken:
”När hela världen offrar miljon på miljon / på krut och kanon, har Sveriges nation / blott en försvarsminister, men inget försvar / Den flotta vi har, man indrar och spar / Om fienden kommer från luften till oss / så gömmer vi oss, och då kan han ej slåss
Och hjälper ej det får vi sjunga förstås / att nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla”
I samma visa ironiserar Karl Gerhard också om just den menlösa musik som inte tar ställning:
”Jag sjunger om lärkor och sippor och sånt / Ty nu ska vi vara, nu ska vi snälla / Som inte går över en viss horisont / så ingen behöver, ingen behöver gnälla / Det om vår regeringen har skrivits en del / Om alla dess statsunderstödda små fel / Men nu ska regeringen tigas ihjäl / Ty nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla”
Karl Gerhard var inte snäll. Han sjöng inte bara om ”lärkor och sippor och sånt”. Det var därför han hamnade på Gestapos dödslista. Det är också därför han är värd att återutges.
