Inrikes 20 mars, 2023

De lämnade vänstern – för invandringskritik och populism

De senaste tio åren har en lång rad vänsterorienterade personer hoppat av. Flamman möter de före detta vänsterprofilerna som valt att fokusera på invandringskritik – och fått jobb hos extremhögern.

Robert Mathiasson dricker mörk öl och röker röda cigaretter. När jag möter honom kommer han direkt från jobbet på en korvfabrik i Alingsås.

För inte så länge sedan var han partiledare för Kommunistiska partiet. Nu vet han inte riktigt vad han är.

– I ekonomisk politik är jag socialist i väldigt många delar. I demokratiska frågor är jag liberal i väldigt många frågor. I kulturfrågor är jag konservativ. Och när det kommer till klassfrågor är jag kommunist, säger han.

Vi sitter i en hotellbar vid Drottningtorget i Göteborg. Robert Mathiasson är lång, skallig och har ett stort svart skägg.

– Och när det kommer till Sverige är jag patriot, säger han och ler försiktigt.

I snart tjugo år har röster över hela Sverige varslat om en kommande nationalistisk vänster. Det har låtit som en av väckelse- eller undergångsberättelse: Snart kommer en ny vänster att svepa bort den gamla, en ny vänster som är förankrad i verkligheten, står upp mot eliten och som inte rädd att säga vad den tycker.

Och det den nya vänstern tycker är då underförstått att den inte gillar invandring. Det motiveras både som ett ekonomiskt ställningstagande utifrån en idé om ett slags nollsummespel, eller utifrån idén att vad de kallar för främmande kulturer inte passar in i Sverige.

Robert Mathiasson avvisar bestämt att han skulle vara rasist, något han kallats många gånger de senaste åren. Han menar att det är högern som vill ha en stor invandring för att hålla nere löner och uppe arbetslösheten, och att det i sin tur föder gängkriminalitet.

– I Italien på 70-talet gjorde man det olagligt att ha kopplingar till gangsterverksamet. Sedan när började vänstern se upp till trasproletariatet? De är skräp. Ut med skiten, säger han.

2015 hade Robert Mathiasson varit partiledare för Kommunistiska partiet i ett knappt år. I en av sina första intervjuer i rollen hade han berättat att solidariteten och klimatet var de viktigaste frågorna för honom och partiet framöver. Men nu kände han hur vinden vände. Eller snarare: han upptäckte att hans uppfattning om åt vilket håll vinden blåste hade varit fel.

Samma år nådde den så kallade flyktingkrisen Europa, året därpå valde USA en president som lovade att stänga gränsen för muslimsk invandring. Och sedan röstade britterna för att lämna EU.

– Här hände någonting stort. Och vi var helt fel på det. Vi stod på andra sidan. Vänstern stod på storfinansens sida, säger Robert Mathiasson.

Han menar att när omvärlden skakade, och det fanns ett utrymme att på allvar utmana makten, så tappade vänstern modet. I stället försökte man bevara status quo: etablissemangets presidenter, Europeiska unionen och ett stort flyktingmottagande.

Resten är historia, som bland andra Flamman har skrivit om tidigare: Robert Mathiasson ledde en fraktion i partiet som ville sätta invandringskritik på kommunisternas agenda. Opportunism, menade vissa medlemmar. Rasism, menade andra.
Robert Mathiasson och hans allierade förlorade.

Eller?

Nils Littorin, som hade varit ordförande för lokalavdelningen, lämnade Kommunistiska partiet i Malmö år 2020. Han fick med sig både partilokalen och lokalavdelningens Facebooksida, med dryga 3 000 följare. Lokalen och sidan införlivades omedelbart i det nya partiet Malmölistan: en politisk rörelse som är betydligt mindre kommunistisk och betydligt mer invandringskritisk.

Avhoppet var ett led i samma konflikt som tvingade Robert Mathiasson att lämna partiet.

I dag driver Malmölistan återkommande kampanjer med udden riktad mot invandrare och har bland annat samarbetat med det fascistiska partiet AFS för att överklaga det senaste kommunalvalet i Malmö.

Kommunistiska partiet, å sin sida, har på en kongress efter kongressen åter uttalat att de inte ställer invandrare mot svenskar födda i landet och att solidariteten, fortfarande, är internationell.

I dag har Kommunistiska partiet i Malmö drygt 500 följare på Facebook. Malmölistan har tio gånger så många. I valet 2022 fick ingen av dem några röstandelar som spelar någon som helst roll.

– Det går framåt. Vi har reparerat avdelningen och fått in den på rätt spår, det säger Paul Ingemansson på Kommunistiska partiet i Malmö. Han är 76 år och har varit med i partiet i 46 av dem.

Han menar att Kommunistiska partiet i Malmö i dag har fler medlemmar och bredare kontaktnät än före splittringen. Försäljningen av den egna tidningen Proletären har ökat med 300 procent.

Under Littorins tid som ordförande för partiföreningen suspenderades Ingemansson, enligt egen uppgift för att han vågade säga emot sin dåvarande ordförande.

– Det är en syltrygg den där, han tål inte att bli motgången. Samtidigt har han en väldigt provokativ stil där han attackerar allt och alla och framför allt invandrare.

– Han är ungefär som Markus Allard i Örebro. Det finns ingen ideologi, bara populism. Var de landar till slut vet jag inte, men det luktar – nej stinker – om deras politik.

En av dem som tror sig veta vart det leder till slut är den uteslutna före detta Sverigedemokraten Erik Almqvist. I en artikel på den högerextrema bloggen Insikt 24 skriver han att den ”nationalistiska vänsterns” ideologiska resa, som börjat i att man ”insett problemen med massinvandring” ofrånkomligen kommer att sluta i en ideologisk position som liknar Sverigedemokraternas.

En annan av de rörelser som bildats genom en blandning av vänsterpolitik och invandringskritik är Framåt Sverige. Det är ett av de initiativ som beskrivits, bland annat i stiftelsen Expos tidskrift, som just vänsternationalistiskt. I det tiopunktsprogram som rörelsen har lagt fram som grund för sin politik handlar fem om att på olika sätt strama åt invandringen. Framåt Sverige fick inga röster i valet, och har ett par tusen följare i sociala medier.

Initiativet leds av Joe Nilsson, som precis som Robert Mathiasson, är före detta kommunist.

Nilsson blev småkänd som företrädare för Kommunistiska partiet även utanför sin egen närmaste politiska sfär när han hamnade i konflikt med de lokala nazisterna i Helsingborg där han bor.

De klottrade bland annat ett hakkors på hans hus.

– Vi kommunister vill utveckla demokratin och det kräver att man tar aktiv kamp mot högerextremisterna, sade Joe Nilsson till Proletären då.

Nu deltar han återkommande i högerextrema sammanhang. I ett framträdande i en debatt anordnad av Palaestra media förklarar han att alla som är kritiska mot invandring och eliter är i samma lag.

Palaestra media beskriver sin ideologi som Sverigevänlig och frihetlig höger. Företaget är grundat av en man med bakgrund i våldsbejakande nazism, och har på senare tid bland annat samarbetat med sydafrikanska vit makt-rörelser.

Joe Nilsson har också återkommande deltagit i den så kallade Alternativa bokmässan, som startades som ett alternativ till den traditionella bokmässan efter att denna nekat högerextrema organisationer monterplats.

Flamman vill Joe Nilsson däremot inte prata med. I ett sms skriver han:

”Er benägenhet att kalla varje nationalistisk rörelse för fascism gör att det inte går att föra ett konstruktivt samtal. Mitt förtroende för vänstern, dess journalister och intellektuella är totalt förbrukat.”

Joe Nilssons sms är typiskt för hur många av de nya rörelser som bildats av avhoppare från den traditionella vänstern och som kombinerar vänsterpatos med en djup misstänksamhet mot invandrare resonerar. I vilken grad de fortfarande är vänster är förstås en definitionsfråga.

Visserligen använder de här rörelserna ofta en marxistiskt influerad retorik och förespråkar minskade klyftor och stärkt arbetsrätt, men krav på stängda gränser, återvandring och tuffare krav på invandrare är helt dominerande frågor.

Ett återkommande tema hos de jag pratar med är att vänstern har svikit, och sedan huggit alla som valt en annan väg i ryggen.

– Vänstern har i dag övergivit de frågor som rör arbetare och vanligt folk. Det spelar ingen roll vad du kallar det.

Det säger Sonja Persson. Hon är pensionär och en av de drivande krafterna bakom Vi som bygger landet, en medieplattform för arbetare som kanske bäst kan beskrivas som populistisk.

Här finns skribenter från alla delar av de nya rörelser som grundats av avhoppare från den traditionella vänstern. Det som förenar dem är ett underifrånperspektiv: de är självutnämnda representanter för det arbetande folket som varken litar på staten, företagen eller de etablerade politiska partierna.

– Alla riksdagspartier har svikit, säger Sonja Persson.

– De svarar inte på hur man ska göra med den ökande gängkriminaliteten eller den ökande arbetskraftsinvandringen som dumpar lönerna. Och när man påtalar detta så händer det ofta att man kallas för rasist.

Har det hänt dig?

– Nja, men jag är väl inte så framträdande.

De sista 25 åren av sitt arbetsliv jobbade Sonja Persson på förskola. Hon hade sitt första jobb på konfektionsföretaget Algots, och därefter jobbade hon på Volvo. På den tiden var hon både fackligt engagerad och vänster, säger hon.

– När jag hade utbildat mig till förskolelärare jobbade jag i vad de i dag kallar ett särskilt utsatt område. Jag var inte så medveten i början, utan det var mer det här lite naiva, att jag tyckte att det var spännande med olika kulturer. Ja, det tycker jag väl fortfarande i och för sig.

Men känslan av att något var allvarligt fel växte – och bet sig fast.

– Jag har haft hand om barn som har blivit skjutna eller kriminella. Det är inte så kul. Det har varit ungar som jag har tyckt jättemycket om, som har varit jätte-goa ungar från början.

Vad skulle man ha gjort för att förhindra den utvecklingen?

– Ja, jag kanske inte har en lösning. Men man skulle ha tagit tag i problemen. Man måste kräva att de ska lära sig svenska och arbeta. De som kommer hit och jobbar svart, de gör inte det för att de har skyddsskäl eller något. De gör det av rent ekonomiska skäl.

Kan inte ekonomiska skäl vara ganska akuta?

– Nej, det kan inte vara ett skäl. De måste ta kampen hemma i deras länder. Det skapar en lönedumpning. Man måste kunna säga det: jobben ska gå till dem som bor och arbetar och betalar skatt i Sverige. Att alla skulle kunna komma hit och jobba här, det är som om alla skulle kunna bli hiphopartister eller influencers.

Trots att de är omtalade är dock de nya rörelserna inte några parlamentariska framgångar. Det är oklart om Framåt Sverige har så många fler aktiva medlemmar än Joe Nilsson själv. Malmölistan fick en handfull röster. Samma sak gäller Välfärdspartiet Socialisterna, som trots att de rekryterat högprofilerade ”Nordeaslaktaren” Karl Gustav Nilsson tappade alla sina mandat i kommunfullmäktige i senaste valet. Inte ens på lokal nivå har de här initiativen egentligen lyckats växla in kombinationen av vänsterretorik och invandringskritik i röster.

Kanske hade de som förutspådde den nya populismen fel. Men det finns också ett undantag.

Enligt källor som var aktiva i början på 2010-talet var Marcus Allard en hejare på att rekrytera nya medlemmar till Ung Vänster. Själv brukade han, enligt uppgift, hävda att det berodde på att han var så snygg.

Grabben från Örebro var inte bara snygg, han var rolig också. Och radikal. Han valdes till ordförande för Ung vänster i Örebro och vapendragaren Malcom Kyeyune fick samma roll i Uppsala.

De beskrevs som lovande. Ända tills de gick för långt. Det var när det framkom att de båda lokalordförandena hade stöttat den mer hårdföra och våldsamma vänstergruppen Revolutionära fronten på Facebook som partiet bestämde att det fick vara nog. Markus Allard uteslöts 2013.

– Jag kommer att fortsätta kämpa för arbetarrörelsens ursprungliga ideal, sade Markus Allard till TT då.

I mitten av 2014 petades även Malcom Kyeyune, tillsammans med sex medlemmar från Ung Vänster i Uppsala.

Tio år senare vill ingen av dem ställa upp på en intervju med Flamman. Någonstans i samband med petningen började de båda en resa som tog dem högerut.

Malcom Kyeyune sitter i dag i förtroenderådet för den socialkonservativa tankesmedjan Oikos, grundad av Sverigedemokraten Mattias Karlsson. Hans texter handlar ofta om ett motstånd mot eliter, men osar samtidigt av ett förakt för en vänster som han menar har gjort sig själv irrelevant med identitetspolitik och livsstilsfrågor.

Marcus Allard är partiledare för Örebropartiet. Det grundade han tillsammans med före detta polisen Peter Springare.

Den senare blev en viral personlighet när han i ett Facebookinlägg skrev av sig om sin syn på invandring, flyktingar och den koppling han tyckte sig se till ett ökat våld. Ett tag hade han Sveriges största Facebookgrupp, ”Vi som står upp för Peter Springare”, uppkallad efter sig.

Springare tog med tiden avstånd från gruppen, som fort utvecklades i en allt mer konspiratorisk och hätskt invandringskritisk riktning. Därefter tog gruppen avstånd från Peter Springare och bytte namn till ”Vi som står upp för sanningen – som är relativ”.

Men spinnet i sociala medier har kunnat omsättas i röster, och Örebropartiet är undantaget som bekräftar regeln. Första gången de ställde upp i ett val tog de mandat i kommunfullmäktige. I höstas fick de över sju procent i kommunvalet. Marcus Allard fick nästan dubbelt så många personröster som kommunens ledande socialdemokrat.

Marcus Allard kallar sig själv stolt populist. Örebropartiet beskriver sin politik som lokalism. Vilket innebär en oförsonlig kritik mot islam och invandring. Men också att de vill satsa på välfärden i stället för höga politikerlöner eller offentlig konst.

Bland partiets politiska förslag finns bland annat införandet av en kommunal vaktstyrka som ”ska vara så lik en kommunal poliskår man, enligt rådande lagstiftning, kan komma” och att ”neka, vräka och fördriva” kriminella.
I sociala medier kampanjar Markus Allard ofta med hjälp nidbilder av invandrare, men också mot Örebro kommuns konstbudget.

”Islamisterna vinner just nu över Sverige. Det kommer inte stanna där. De kommer fortsätta terrorkräva nya landvinningar. Då våra politiker och polisledningar vägrar sätta hårt mot hårt kommer islamisterna fortsätta att avancera”, skrev han på Twitter i februari i år.

Jag försöker nå Markus Allard i en rad kanaler under flera månader. På ett nummer möts jag av en telefonsvarare. ”Du har kommit till Markus Allard, skicka ett meddelande med namn och ärende om du vill ha kontakt.”

Jag skickar ett meddelande. Markus Allard hör inte av sig.

Den amerikanska statsvetaren John B. Judis har ägnat mycket tid åt att studera populism, det undflyende begrepp som tycktes kunna användas för att förklara nästan vad som helst i samband med Donald Trumps valseger.

Han menar att det vänstern sysslat med i alla tider ofta är just en typ av populism. För de många, inte de få, är precis vad begreppet handlar om. Men Judis gör också en skarp uppdelning mellan höger- och vänsterpopulism.

Vänsterpopulism, skriver han, är binär. Den har alltså två poler: folket och eliten. Kapitalägare och arbetare. Fint folk och vanligt folk.

Högerpopulism däremot, har tre poler. Folket, eliten och en gynnad minoritet.

Eliten gynnar i högerpopulismens världsbild en tredje grupp på bekostnad av folket. Det kan vara till exempel kvinnor eller kulturella minoriteter, men i de allra flesta fall är det invandrare.

Enligt Judis definition skulle alltså alla de nya nationalistiska rörelser som bildats efter 2015 vara högerpopulister. Oavsett om de samtidigt menar att de är den riktiga vänstern.

Journalisten Åsa Linderborg tycker visserligen att populism är ett ”jätteproblematiskt begrepp”, men skrev trots det en bok om saken tillsammans med Göran Greider för ett par år sedan.

Hon är tydlig med att hon inte har något till övers för projekt som Framåt Sverige eller Malmölistan.

– En vänsterpopulism som fiskar i sådana där lite grumligare vatten, de tycker jag inte är något på spåren alls. Däremot tycker jag absolut att vi ska diskutera hur mycket invandring vi vill ha, och vad det innebär att ha ett multikulturellt samhälle. Vänsterns problem är att man har lämnat walkover. Vi har inte haft progressiva svar på de frågor högern formulerar.

Samtidigt menar hon att populism inte är något som bara finns i undervegetationen.

– Om man följer Dagens Nyheters ledarsida eller Aftonbladets ledarsida, så är väldigt mycket som de kallade förfärlig populism för bara några år sedan nu deras egna förslag.

Så det är snarare så att populismen har vunnit?

– Ja, det har den ju.

Den före detta kommunisten Robert Mathiasson har deltagit jämte förintelseförnekare och vad han själv kallar ”en tvättäkta fascist” på den så kallade Alternativa bokmässan. Han är också krönikör i den högerpopulistiska nättidningen Nyheter Idag. Jag frågar honom om han fortfarande ser sig som vänster.

– Så många gånger som jag har sagt att jag inte skulle kalla mig vänster. Sedan kallar jag mig ändå vänster.

Det blir tyst igen.

– Jag vad fan ska man svara. Jag tycker att vänstern har blivit helt galen. Jag vill inte vara en del av det. Samtidigt om man säger att man är höger är man för kapitalism och slit och släng. Det vill jag inte heller veta av.

Robert Mathiasson säger att han i dag ”inte är med i någonting”. Några livskraftiga rörelser finns inte i Sverige, menar han. Det råder ”sillstimsmentalitet”, vänstern är feg och SD sitter i knäet på Svenskt Näringsliv.

Vad han faktiskt tycker och tänker, säger han, är jag den första som har frågat sedan han lämnade Kommunisterna. Ändå låter det som om han tror att han håller på att vinna.

– Samma personer som kallade mig rasist för ett år sedan kommer om ytterligare ett år säga att jag inte alls är det.

Tor Gasslander
Redaktionschef 2017-2023.[email protected]

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Utrikes 19 april, 2024

EU:s budgetregler kan omöjliggöra klimat- och välfärdsmål

Europaparlamentet kommer att rösta om huruvida de nya reglerna ska träda i kraft eller inte. Foto: Jean-Francois Badias/AP.

Efter tre års paus ska EU:s nyliberala budgetregler återinföras. Trots krav på att de borde förändras har lite hänt – nu kan de omöjliggöra satsningar på såväl välfärden som klimatet.

I italienska tidningar skrivs det om det, på fransk radio debatterar man det, och på belgiska löpsedlar varnar man för det: i början av nästa vecka beslutar Europaparlamentet om huruvida EU-länderna ska ha rätt att finansiera sin välfärd och nå sina klimatåtaganden eller inte. Efter över tre års paus kommer nämligen de hårda budgetreglerna som medlemsländerna har tvingats efterleva sedan slutet av 1990-talet att träda i kraft igen – såvida parlamentet inte röstar nej.

Reglerna i Stabilitets- och tillväxtpakten om att statsskulden och budgetunderskottet inte får överstiga 60 procent respektive 3 procent av BNP, kom först till stånd som inträdeskriterier för medlemmarna i EMU. Men eftersom alla länder var tänkta att införa euron gäller de för samtliga EU-medlemmar, inklusive dem som inte använder den gemensamma valutan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Rörelsen 19 april, 2024

Klimatkampen är förlorad, länge leve klimatkampen!

Klimataktivister från organisationen Extinction Rebellion har upprättat en vägspärr vid Slussen i Stockholm som en manifestation för klimatet inför valet 2022. Foto: Christine Olsson/TT.

Är klimatkampen förlorad? Det tycker Tadzio Müller, medgrundare till Ende Gelände i en intervju med Flamman (nr 14/2024). Efter många år med stora proteströrelser är vi fortfarande på väg mot en framtid med allt fler klimatkatastrofer, död och lidande. ”Folk eldar hellre upp planeten och mår skit, än agerar”, säger han.

För mig som klimataktivist är det sorgsen läsning, eftersom Müller har rätt i att världen är på väg åt helvete. Hans känslor är legitima. Samtidigt pekar hans uttalande på ett problem för klimatrörelsen: oförmågan att skilja på målen vi sätter upp i kampen och värdet av kampen själv. I det senare fallet bör vi alltid ha blicken vänd mot att rädda människor och skapa en bättre värld, vad som än händer.

Klimatrörelsen kämpar mot ett av världens mäktigaste intressen, fossilindustrin. På längre sikt kämpar klimatrörelsen även mot kapitalismen i sin helhet, det mäktigaste produktionssystem som världen skådat. Att stoppa fossilindustrin vore en enorm bedrift. Att störta kapitalismen är en ännu större, men inte omöjlig uppgift. Det är därför inte konstigt att vi misslyckas ibland.

Klimatrörelsen kämpar för en bättre värld, och det är en kamp som aldrig kan urholkas.

Det är lätt att relatera till Tadzio Müllers sorg över att mål har förlorats. Det han anser ”har gett våra liv mening i likhet med hur religiösa människor uppfattar världen, det som strukturerar allt vi gör, och våra idéer om vem som är god och ond” gäller inte längre. ”Vi har stött emot de planetära gränserna, och lärt oss att det moraliska universumets båge är kort och böjd mot fascismen”, fortsätter han.

Samtidigt har Tadzio i denna förlust kommit till en nyvunnen insikt: ”att det inte handlar om segerns sannolikhet”, utan ”om de relationer som du bygger medan du försöker uppnå den segern”.

Läs mer

Jag tror precis som Tadzio Müller att dessa relationer är källan till all uthållig klimatkamp, speciellt i tider av motgång. Om den enda anledningen till kampen är vinsterna så är det enkelt att gå hem efter en förlust, dra ned persiennerna och aldrig återvända till rörelsen. Men om kampen får ett värde i sig kan de kämpande gå hem efter förlusten, gråta, festa och tänka om tillsammans – för att snart därefter envist återvända med nya mål.

Såklart är inte kampen en hobby med vänner – väl uttänkta strategier och slagkraftiga mål måste vi alltid ha med oss. Men som Mathias Wåg i en bokrecension skriver här i Flamman blir ”allt eller inget” oftast inget. Det krävs uthålliga organisationer som kan förvalta både kampen genom förlusten, och makten efter vinsten. Och oavsett om vi når 1,5 eller 3 graders uppvärmning kommer klimatkampen aldrig att vara förgäves – inte så länge planeten är beboelig.

Både jag och Müller tror på relationernas vikt. Samtidigt tror jag inte att klimatkampen är körd bara för att framtiden just nu ser mörk ut. Ju starkare vi organiserar oss och ju fler vi blir, desto bättre framtid får vi. Klimatrörelsen kämpar för en bättre värld, och det är en kamp som aldrig kan urholkas. Även i en brinnande värld finns det mycket att kämpa för, och många att rädda som annars skulle dö. Sörj målen, och organisera er.

Noah Björelius Hort
Aktiv i Ta Tillbaka Framtiden
Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta i Tyskland. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Google-arbetare avskedas efter protest: ”AI-drivet folkmord”

Teknikarbetare protesterar utanför Googles huvudkontor i San Francisco i december 2023. Foto: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle/AP.

28 anställda sägs upp efter att ha kritiserat teknikbolagets samarbete med israelisk militär.

Minst nio anställda på teknikjätten Google greps i tisdags under en tio timmar lång sittprotest inne på företagets kontor i New York City och Sunnyvale. Under onsdagen meddelade Google i ett internt meddelande att 28 anställda har avskedats för medverkan i protesterna, rapporterar The Verge.

– Allt fler är villiga att riskera sina jobb för att stå upp mot medverkan till folkmord, säger organisatören och Google-arbetaren Ray Westrick till Democracy Now!.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]