Inrikes

De som talar om pengar

Arturo Arques, privatekonom på Swedbank, utgör själv drygt 7 procent av uttalandena. Foto: Vilhelm Stokstad/TT.

Det är framför allt ekonomer från banker och arbetsgivarorganisationer som talar om för svenskarna hur de ska spara, spendera, och vad som händer i ekonomin. Det visar en granskning som Flamman har gjort.

Inrikes

– Spelar någonting någon roll?
Det frågar sig Ola Pettersson, chefsekonom på LO.
– Spelar det någon roll vad folk säger i tidningar och media? Ja, det tror jag nog ändå. Det påverkar ändå något slags samhällsklimat och attityd.
Han pausar.
– Det beror väl på hur strängt marxistisk man ska vara. Jag tror inte att det bara är materiella förhållanden som styr våra handlingar.
LO:s ekonomer arbetar till stor del med att delta i det offentliga samtalet. Deras förklaringar och analyser väntas kunna påverka inte bara vad som händer, utan vad som överhuvudtaget anses möjligt. Ekonomin ska enligt LO-ekonomernas manifest styras för en jämlikare fördelning av inkomsterna, hög sysselsättningsgrad och en stark tillväxt.

Men LO:s ekonomer får inte säga vad de tycker i tidningar i media alls lika ofta som deras motparter. Arbetsgivarorganisationernas ekonomer är mer än dubbelt så vanliga som fackliga i svenska tidningar.

De som framför allt dominerar i den svenska ekonomirapporteringen är dock ekonomer från banker och försäkringsbolag. Det visar en granskning av artiklar i svensk dagspress som Flamman har gjort.

Vi går in med  olika värderingar och synsätt. Det gör att man kommer till ganska olika slutsatser

Fackliga ekonomer uttalar sig bara i sex procent av artiklarna. Arbetsgivarorganisationer i nästan 20. Och banker och försäkringsbolag utgör tillsammans över 40 procent.


Bankernas egna anställda får ge råd till privatsparare och sia om konjunkturen

Flamman har granskat hundra artiklar, som kommer från ekonomibevakningen i svensk dags-, lokal- och veckopress. De utgör ett axplock av när ekonomer blivit intervjuade i svenska tidningar. Granskningen visar att bankernas egna anställda ofta både får ge råd till privatsparare och sia om konjunkturen, bostadsmarknaden och den statliga styrräntan. Och att deras synpunkter bara i undantagsfall får bemötas av ekonomer med andra uppfattningar.

Det finns förstås undantag, där ekonomer utan direkt koppling till det privata näringslivet får chansen. I Flammans material förekommer bland annat en ekonom som uttalar sig eftersom hen har sadlat om och blivit fotograf. En annan uttalar sig för att han har fått nobelpriset i ekonomi. En tredje uttalar sig för att hon känner drottning Silvia.
Flammans undersökning vi­sar också att de gånger ekonomer som inte är direkt kopplade till det privata näringslivet uttalar sig, är det också mer sällan i en expertroll, och oftare om något helt annat än ekonomin. Vänskapen med drottningen, till exempel.

Bäst representerade bland svenska företag i det material Flamman har gått igenom är Swedbank, framför allt genom privatekonomen Arturo Arques, som också är den enskilda person som uttalat sig i flest artiklar. Faktum är att Arques uttalar sig fler gånger än alla fackliga ekonomer tillsammans.
– Det ser vi som en ganska naturlig del av vårt folkbildningsarbete, säger Josefine Uppling, presschef på Swedbank, till Flamman.
Hon menar att man i sin kommunikation anstränger sig för att ge en så balanserad och opartisk bild som möjligt, även om det i någon ändå blir ett bankperspektiv när en bankanställd uttalar sig.
Varje år lägger Swedbank och andra banker stora summor pengar på kommunikation. I Swedbanks fall talar man alltså om ”folkbildning”.

Del av marknadsföringen
Men Ola Pettersson på LO kallar det snarare marknadsföring, och menar att Swedbanks dominans i den svenska ekonomibevaknigen helt enkelt är resultatet av ett riktat arbete med syfte att synas så mycket som möjligt.
– Det handlar om att de lägger väldigt mycket pengar på det. Det är en del av deras marknadsföring. Sen är de väldigt tillgängliga. Det är deras primära uppgift, säger han.
Och det spelar, som sagt, roll om det är en LO-ekonom eller en bankekonom som uttalar sig.
– Det vi delar är väl att vi har gemensamma verktyg och en gemensam analysapparat. Vi kanske har någon form av gemensam skolning. Men jag tror att vi har ganska olika ingångsvärden. Alltså vi går in med olika värderingar och synsätt. Det gör att man kommer till olika slutsatser, säger Ola Pettersson.

Lars Pålsson Syll är nationalekonom och professor i samhällsvetenskap vid Malmö högskola. Han beskriver sig själv som en heterodox ekonom: någon som går på tvären med gängse uppfattning om hur ekonomin fungerar.
Han menar att läget i Sverige är sämre än i omvärlden. Här är de som Pålsson Syll kallar för mainstreamekonomer ännu mer dominerande än i andra länder.
– Jag har inte själv undersökt det, men eftersom jag har jobbat som akademisk ekonom i fyrtio år så vet jag att det stämmer, den bilden du målar upp, säger han till Flamman.
– Sverige är ett litet land och det blir liksom inte utrymme för mer än en uppfattning i väldigt många ekonomiska frågor. De är de här standardsvaren man får då, standarduppfattningarna. Och vi som forskar som vet att det finns rätt många olika uppfattningar om ekonomi som aldrig kommer fram, och det ger bilden av att nationalekonomer är ungefär som fysiker eller naturvetare, som har en gemensam bas som de står på och alla tycker nästan samma sak. Så är det ju inte.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • banker
  • ekomomi
  • lo
  • pengar
  • swedbank

Inrikes