Det var bara 8 procent av väljarna som röstade på Vänsterpartiet i det senaste riksdagsvalet. Socialdemokraterna är sedan länge ett borgerligt mittenparti liksom Miljöpartiet. Borgerliga värderingar och synsätt dominerar fullständigt i Sverige.

Hur kommer det sig att vänstern är så svag? Hur kommer det sig att det är fler akademiker än arbetare som röstar på Vänsterpartiet? En förklaring är, tror jag, att det är medelklassakademiker som bestämmer hela dagordningen i partiet.

De som identifierar sig som arbetare känner sig inte hemma bland akademiker och de som identifierar sig som akademiker känner sig inte hemma bland arbetare. Vi sitter sällan vid samma fikabord och småpratar eftersom vi inte arbetar på samma ställen. Om vi pratar politik är det olika saker som engagerar oss.

Efter den stora insatsen för att hjälpa asylsökande 2015 fick sossarna hård kritik från Vänsterpartiet när de till slut stängde gränserna. Men det finns många miljontals människor ute i världen som är i akut behov av att få asyl någonstans. Hur många av dem ska vi ta emot? 165 000 under några månader var uppenbarligen på tok för få. Hur många miljoner av världens lidande människor ska vi ta emot? Ska vi ta emot alla? Var ska de bo? Och kan vi ordna skolor till deras barn? Var finns lärarna?

Det här är en anledning till att många svenskar är skeptiska till Vänsterpartiet. Vänsterpartiet måste tydliggöra hur många flyktingar de anser att vi ska ta emot. Så länge det håller fast vid uppfattningen att vi skall återinföra den flyktingpolitik som gällde före 2015 är det dömt att vara ett marginaliserat parti.

Och när Vänsterpartiet inte ville kritisera shariapoliserna i förorterna, eftersom de ansåg att även svenska män är översittare, tappade många helt förtroendet för partiet.
Kanske vore det bättre med två Vänsterpartier, ett för medelklassakademiker och ett för arbetare. Vi skulle naturligtvis samarbeta i riksdagen och vi skulle ha mycket gemensamt men vi skulle kunna fokusera på olika saker.