Den danska modellen för kriminalpolitik

Inrikes

Om regeringen hade vågat göra som i Danmark, då hade vi inte haft de här problemen med gäng­kriminalitet. Det slår Moderaterna Ulf Kristersson och Johan Forsell fast i en debattartikel i Aftonbladet i slutet på augusti.
S-ministrarna Mikael Damberg och Morgan Johansson är snabba att svara. ”Visst finns det mycket att lära från Danmark” skriver de i samma tidning bara ett par dagar senare.

Den danska kriminalpolitiken har delat svensk offentlighet i två. På ena sidan finns de som ser föredömligt hårda tag mot buset. På den andra finns de som i stället ser insatser med rasistiska övertoner, som inte gör annat än att skapa ett hårdare samhälle.

Som historien går var det 2009 som det började. Danmark plågades av konflikter mellan kriminella mc-gäng. Skottlossning på gatorna, mord och sprängningar blev vardag.
Folket var rädda och politiken tog oron på allvar.

Det första så kallade ”bande­pakket”, gängpaketet, presenteras av den konservativa regeringen 2009. Paketet innehåller lagskärpningar som borde vara bekanta i Sverige mer än tio år senare. Det handlar bland annat om dubbla straff för brott som kan anses ha en gängkoppling, och kraftigt höjda straff för brott som begås mot polis och så kallad blåljuspersonal.

Det är starten på en ny dansk kriminalpolitik, som betonar hårda tag mot gängbrottslighet. Det första bandepakket kompletteras med ytterligare två, det senaste infört så sent som 2017.

Bakom paketen står både en bred politisk enhet. Konservativa Venstre, Socialdemokraterna och Dansk Folkeparti är alla överens liksom de flesta av de mindre partierna. Bara Vänster­partiet Enhedslisten är egentligen kritiska.
Det danska folket verkar också nöjda med sin nya politik.

– Det har vi opinionsundersökningar som visar, säger Dudre Dahlerup, dansk-svensk sociolog till Flamman.

Nu vill flera svenska politiker och debattörer göra som Danmark. Moderater, socialdemokrater och sverige­demokrater inspireras alla av den danska politiken.

Men är det egentligen något att inspireras av?

I en serie artiklar ska vi utforska hur danska idéer importeras till Sverige. Av olika personer, partier och politiska strömningar.

Vi börjar mitt i alltihop.

I augusti döms fem unga svenska män i Köpenhamns tingsrätt. De anses vara inblandade i ett dubbelmord i Herlev strax nordväst om den danska huvud­staden – en del i gängkonflikten mellan de svenska kriminella gängen Shottaz och Dödspatrullen. Straffen är hårda. Livstids fängelse för de tre äldre männen, varav den yngsta var 21 år gammal när morden begicks. 20 års fängelse för två 17-åringar.

– I Sverige hade de fått fyra år, säger en av de yngre männens advokat lite uppgivet i tingsrätten.

Fallet är grannländernas kriminalpolitik sammanfattad i en dom. Även om domstolens beslut omedelbart överklagas visar den på flera viktiga skillnader: de med svenska mått långa fängelsestraffen påverkas både av att Danmark saknar den straffrabatt för ungdomar som Sverige har och att brott som kan anses begås inom en gängmiljö i Danmark kan bestraffas dubbelt.

Vilken som är den rimliga sidan av Öresund beror förstås på vem du frågar.

Enligt Drude Dahlerup är det i Sverige framförallt högern som hänvisar till Danmarks påstått populära, framgångsrika och tuffa kriminalpolitik, medan det i Danmark snarare ser ut så att högern använder Sverige som ett avskräckande exempel. Sådär går det om ni låter feminism, postmodernism och islamisering gå för långt.

Men även svenska S har sneglat på Danmark, om än inte lika mycket som M, SD eller KD. Det höjda straff för vapenbrott – som innebär att alla som påträffas med ett vapen häktas automatiskt – brukar till exempel framhållas som en av regeringens viktigaste åtgärder mot organiserad brottslighet av justitieminister Morgan Johansson. Också det är en reform lyft ur de danska bandepakken.

En av de som varit aktivast i att förespråka den danska modellens brottsbekämpning i Sverige är dock Johan Forsell, rättspolitisk talesperson hos Moderaterna. Under hans översyn har partiet de senaste åren lagt fram ett antal förslag som inspirerats av danska föregångare. Det handlar om dubbla straff för gängkriminalitet, förbud för dömda att vistas inom vissa områden, och tillfälliga visitationszoner: det vill säga att polisen inom vissa områden får visitera människor utan brottsmisstanke.

För honom är det viktigaste faktorn i vad han ser som en effektiv dansk kriminalpolitik enighet.

– De bestämde sig verkligen för att göra någonting. Man kan tycka att det var rätt eller fel sak, men man bestämde sig åtminstone för att göra någonting, säger han till Flamman.

Riktigt så blev det inte i Sverige. När partiövergripande samtal om gäng­kriminaliteten hölls i Sverige 2019 hoppade Moderaterna av. De hänvisade beslutet bland annat till att Socialdemokraterna inte ville införa de förslag Ulf Kristersson och Johan Forsell importerat från Danmark.

– Det är intressant med Danmark, säger Forsell, där bestämde sig Socialdemokraterna för att inte ta en politisk konflikt i rättsfrågor. Till skillnad då från den svenska regeringen, även om de så klart inte vill ha brottslighet heller.

Han menar att en tuff kriminal­politik är vad folket efterfrågar.

– Jag är övertygad om det. Det är den stora frågan just nu, och folk är trötta på att det skjuts och sprängs varje dag.

Risken är ju att man inför en lag­stiftning som är väldigt långt­gående, och att man ändå inte får stopp på gängskjutningarna…

– Den stora risken är att det blir som i Sverige. Här har gängkriminaliteten exploderat. Här finns det lika många gängkriminella i Stockholm som i hela Danmark. Det är ju ingen som talar om att man ska inspireras av Sverige i alla fall. Var och en får väl dra sina egna slutsatser av det.

Enligt den europeiska statistikmyndigheten Eurostat ligger Sverige mycket riktigt en bit högre än Danmark i brottsstatistiken. Sett till anmälda brott per hundra tusen invånare är Sverige hårdare drabbat av misshandel, mord, och våldtäkter än grannlandet.

Att jämföra förekomsten av gängbrottslighet är svårt. Å ena sidan hade Danmark 2019 åtta bekräftade dödsfall till följd av gängskjutningar, medan Sverige hade 45, enligt uppgifter från respektive polismyndighet. Å andra sidan är Sveriges befolkning dubbelt så stor som Danmarks.

Enligt den danska rikspolisen har de nya lagarna i bandepakken varit effektiva och gett polisen nya verktyg för att bekämpa gängbrottsligheten.

Men de danska gängen har inte krossats utan lever vidare. Hade det varit värre utan bandepakken? Inget vet säkert.

– Det har dessvärre inte genomförts några utvärderingar av de införda bandepakken i Danmark. Därför är det svårt att värdera effekterna. Så det blir mer en fråga om hållning och värderingar, säger Charlotte Ruge på Det kriminalpreventive råd, DKR, som ungefär motsvarar Brotts­före­byggande rådet, Brå, i Sverige.

Charlotte Ruge menar att myndig­heten ofta får frågor om skillnaderna – och likheterna – mellan dansk och svensk kriminalpolitik, och säger också att länderna ”jämt” hämtar inspiration från varandra.

– Min bedömning är att man egentligen inte har någon aning om vad man ska göra. Att gängkriminaliteten växer och man prövar det ena och det andra, men att man har väldigt lite koll på vad som funkar. Är det sociala problem som ligger bakom eller ska vi fixa det med lag och ordning? säger Drude Dahlerup.

Och om det går bra antar man att det berodde på att man gjorde någonting rätt?

– Ja, men det kan också gå sämre. Och då tror man att det har med politiken att göra.