Alla som varit i Latinamerika vet hur en stark tjänstesektor ser ut. I Bolivia till exempel är det billigare att gå och raka sig på frisersalong än att köpa nya rakhyvlar. På en buss jobbar tre personer: en som kör, en som tar betalt och en som ropar ut hållplatserna. Alla vita stadsbor – hur fattiga de än är – har en liten indiantant som hemhjälp. Liksom i hela tredje världen är arbetskraften billig och lättillgänglig. Ingen skulle vara så dum att den påstod att detta beror på att tredje världen har en så utvecklad och modern ekonomi. Men i Sverige går det tydligen bra att kalla vilka gammelmodigheter som helst för moderna.
Det var i början av 1990-talet som SAF (nuvarande Svenskt näringsliv) satte i system att missbruka begreppet modernt. Att vilja gå tillbaka till tiden före decemberkompromissen 1906 kallades till exempel för att ”modernisera arbetsrätten”. Man lanserade också den helt befängda idén om att tjänstejobb och småföretag var något fräscht och nymodigt.
Det nya skatteavdraget för hushållsnära tjänster ligger helt i linje med den verklighetsuppfattningen. Det blev extra tydligt när Umeåföretaget Rent a butler nyligen lanserade en automatisk städrobot. Företaget menade att städmaskiner borde omfattas av skattesänkningen. Men Skatteverket sade nej. En riktig människopiga av kött och blod ska det vara för att avdraget ska gälla. Den mänskliga muskelstyrkan ersätter maskinen. Var det nya tider det kallades?
Näringslivets ideologer vet väl vad de gör. Med fler tjänstejobb och småföretag är det ju lättare att pressa ner lönerna och försämra anställningstryggheten. En handelsanställd kan ställa krav. En franchisetagare som driver egen butik kan det knappast. Stora delar av småborgerligheten utvecklas till ett slags underskikt inom folket. En arbetskraftsreserv vars existens bidrar till att försämra villkoren för de anställda.
Det är lönsamt för vissa. Men utveckling kan man knappast kalla det.
Den gamla solidariska lönepolitiken byggde på att lönerna hölls uppe på en viss nivå. Fullt medvetet drevs små och olönsamma företag i konkurs. Kunde man inte betala ordentligt skulle man heller inte driva företag. Industrier skulle vara stora, tekniskt utvecklade och högproducerande.
Socialism var det definitivt inte. Men det var åtminstone en anständigare form av kapitalism. Vilket tydligen är väldigt omodernt.