De svenska pro-israelerna vill sätta likhetstecken mellan det sionistiska Israel och judendom, och beskyller därför alla som kritiserar Israel för att vara antisemiter. Tanken med detta är att få alla som inte vill förknippas med rasism att ta avstånd från solidaritetsarbetet med Palestina. En beräknad bi-effekt är förstås att mindre begåvade människor som är kritiska till Israel kan luras att börja tycka illa om judar också.
Ordet antisemitism är en förskönande beskrivning, som den judehatande högern uppfann på 1870-talet, eftersom det lät trevligare och mer vetenskapligt än den korrekta benämningen judehat. Att borgarna fortfarande använder ordet är bara osmakligt.
De svenska sionisterna själva känner sällan några gränser när det gäller att spela på judehat och på fördomar mot judar. Dagens Nyheter, och många andra pro-israeliska tidningar, skiljer mellan Israel/sionism och judendom enligt följande logik: Allt som läsarna kan tänkas tycka illa om, men som tidningen försöker förklara, försvara eller förmildra benämns som judiskt. Resten benämns som israeliskt.
En pro-israelisk internetprotest mot Göran Persson, med anledning av Dror Feilers installation på Historiska muséet, betecknades av DN (28/1) som ”Judisk mejlbombning mot Persson” i DN (28/1). Artikeln fortsatte: ”statsminister Persson är sedan några dagar utsatt för en judisk protestkampanj som bombarderar hans kansli med e-post. På tisdagsförmiddagen hade 13 603 standardiserade brev med protester mot statsministern strömmat in till Rosenbad”. DN har förstås ingen aning om den etniska tillhörigheten hos samtliga dessa 13 603 personer. Ändå kallas protesten för ”judisk”. Det är ett språkbruk som mest liknar nynazisternas.
I en mycket märklig artikel i den amerikanska, politiskt korrekta vänstertidningen Adbusters (nummer 52/2004), menar man sig avslöja judarnas makt över USA:s politik.
Tidningen har nämligen tagit fram en lista över de som ”appear to be the most influential neocons in the US” (de som ”verkar vara de mest inflytelserika neokonservativa i USA” – hur man nu har räknat ut det?), och kommit fram till att ett oproportionellt stort antal av dem är judar. Det är ett lustigt inslag av eurocentristiskt tänkande. Det finns ju till exempel ingen som finner det märkligt att nästan samtliga världens mäktiga män är vita protestanter. I världssammanhang är luthersk protestantism en typ lika liten och märklig religion som ortodox judendom. Och när Adbusters sedan drar slutsatsen att USA:s politik i Israel/Palestina och i Irak (sic!) beror på detta så kallat judiska inflytande, då får man nypa sig i armen för att inse att det är en så kallad vänstertidning, och inte DN kultur, man läser. Den som tror att krig och imperialism orsakas av ett tiotal personers privata nycker eller etniska tillhörighet, den är lika dum som den som tror att krig och imperialism orsakas av månförmörkelse.
Nu finns det visserligen namnkunniga israelisk-judiska antisionister som söker orsaken till förtrycket av palestinierna, inte i den judiska etniciteten, men i religiös judisk fundamentalism. Men det är ändå att se saken i ett alltför snävt israeliskt-judiskt perspektiv. Ungefär som om vi vita, kristna skulle tro att det är vårt Nya testamente som orsakat den västerländska kolonialismen. Det är inte ideologier som skapar krig, det är krig som skapar ideologier.
Det är bara sextio år sedan Europa försökte utplåna hela det judiska folket. Även om vi nu försöker framställa oss som något slags antirasistiskt bålverk mot de otäcka rashatande araberna. Men den vita rasismen dog inte med Hitler. Nu är visserligen judarna en ganska opraktisk grupp att hetsa mot, eftersom de knappt finns kvar i Europa. (De som inte utrotades av nazisterna, skickades ju ”hem” till Mellanöstern). Så det är mycket möjligt att det skulle bli någon annan folkgrupp nästa gång. Men man vet förstås aldrig.
Rasism riktad mot judar och rasism riktad mot palestinier är två sidor av samma mynt; den västerländska kolonialismen. Vilken av dessa rasismer som för tillfället är starkast och mest hotande är mindre väsentligt. Rasisternas och fascisternas offergrupper skiftar. Eftersom vi aldrig vet vilken grupp som drabbas nästa gång är det alltså lika bra att ta itu med all rasism och alla fördomar på en gång. Annars är det någon grupp vi själva tillhör som drabbas nästa gång.