Häxjakten på MP-politikern Awad Hersi, en engagerad och välförankrad politiker i Järva utanför Stockholm blev mycket omdiskuterad. Flera ledande afro-svenska debattörer menade att de olika partierna uppenbarligen hade skapat ett mediedrev med rasistiska och afrofobiska förtecken. Utan några som helst grunder anklagades Awad Hersi för maktmissbruk.
Rashid Mohammed, den vänsterpartistiska ordförande för den sociala delegationen i stadsdelen Spånga-Tensta var en av få politiker som vågade ifrågasätta agendan bakom häxjakten på Hersi. Kort före Hersi avgick tillsattes en oberoende utredning som kom fram till att anklagelserna mot honom var grundlösa.
Rashid Mohammed har nu krävt att övriga partiers representanter ska avgå då de utan några grunder krävt Awads avgång. Detta gjorde att Rashid själv utsattes för repressalier och förlorade sin ordförandepost i sociala delegationen. Ledande politiker från både MP och S menade då att man tillsatte ordförandeposten med den personen som posten var avsedd för.
Vithetsnormen är tydlig i det svenska offentliga rummet. Vi lever i en tid då rasifierade politiker alltmer motarbetas av det vita etablissemanget. Häxjakten mot Awad ser vi nu återupprepas på Rashid. Osynliga murar och exkluderingsmekanismer är satta i system. Hur länge ska detta fortgå?
Osynliga murar och exkluderingsmekanismer är satta i system. Hur länge ska detta fortgå?
Regeringen har sedan tidigare uppmärksammat det låga valdeltagandet i Järva. Här menar man att man ska satsa mer resurser för att öka valdeltagandet i stadsdelar som Rinkeby och Kista.
För oss i lokalbefolkningen är det inte förvånande att valdeltagandet är lågt då många upplever att deras röst inte gör någon skillnad. De rasifierade lokalpolitiker som folket röstar fram avsätts på lösa grunder en efter en. I samma veva som man tillsätter posten, till politiker som är bosatta i andra områden. Trots regeringens tal om mångfald och könsfördelning ser vi att de personer som tillsätts är uteslutande vita män och kvinnor. Det är inte konstigt att valdeltagandet är lågt och många i landets förorter saknar förtroende för politiker och tjänstemän.
Hur kommer det sig att vi har flertalet partier som kallar sig för antirasister samtidigt som de motarbetar rasifierade partikollegor. Hur kommer det sig att majoriteten av våra politiker är vita. Vi ser allvarligt på att partier som kallar sig för antirasister själva använder en subtil rasistisk exkluderingsmekanism.
De osynliga murarna har aldrig varit synligare, dags att rasismen som våra folkvalda utsätts för upphör. Allt för många brutna löften klyver samhället mitt itu, det är realiteten i Järva.
Kitimbwa Sabuni, Afrosvenskarnas Riksförbund
Rukiya Ismail, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa
Ayaan Goobe, Somaliska Röster
Zeynab Ouahabi, Muslimska Kvinnors Nätverk
Abdi Hanad, Somalier Mot Rasism och Orättvisa