Den 20 maj i år stod Litauens huvudstad Vilnius värd för en anti-krigskonferens organiserad av Free Russia Forum – ett event som arrangerats av ryska oppositionella sen 2016. På listan över medverkande fanns välkända politiska emigranter som schackmästaren Garri Kasparov, företagsledarna Michail Chodorkovskij och Jevgenij Tjitjivarkin, samt före detta vice statsministern Alfred Koch och många fler som levt i exil i flera år. Ett av förslagen som diskuterades under konferensen var framtagande av ett specifikt dokument som identifierar en ”god ryss”. Enligt Kasparov, en av initiativtagarna, skulle dokumentet också innebära att man som ryss skriver på en anti-krigsförklaring baserad på tre ställningstaganden:
- att kriget i Ukraina bryter mot nationell som internationell rätt.
- att Putins regim är illegitim.
- samt ett erkännande av Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.
Passhållaren skulle i sin tur sedan få tillgång till tjänster och varor som blockerats av sanktioner och som gör livet surt för ryssar både inom och utanför landet. Betyder det att de enda ryssar som är ”goda” är de som får eller tar chansen att signera ett än så länge inofficiellt dokument formulerat av Kasparov och hans gelikar, i förhoppning att europeiska myndigheter en dag kommer att erkänna det? Vad kommer att hända med alla andra ryssar, och med de aktivister som inte kan lämna landet eller som valt att stanna för att kämpa för sina medborgerliga rättigheter och ett slut på kriget från insidan i stället för från en priviligierad position någonstans i Europa?
Det kan låta lovande, men i verkligheten skulle ett sådant dokument leda till att så split inom en redan splittrad och svag opposition. I själva verket blev termen ”pass för goda ryssar” snabbt viral, förslaget kritiserades och förlöjligades av de delar av oppositionen som tyckte att det var en dålig idé. Antingen flyr man landet och ses då som god, eller så stannar man och får bära skulden för Putinregimens brott – oavsett om man är en anti-krigsaktivist eller en vanlig medborgare. Tyvärr är det idéer som den här, om goda och onda ryssar, som gör att vår redan svaga oppositionsrörelse blir ännu svagare.
Dessutom är det bara ryssar som redan lämnat landet som kan eller bör signera ett sådant dokumentet. För de ryssar som fortfarande befinner sig i landet skulle fördelarna med signeringen av ett anti-krigsdokument var lika med noll, om inte direkt farligt. Initiativet kommer föga förvånande från en grupp politiskt och ekonomiskt mäktiga män som lämnade Ryssland långt innan den 24 februari.
Många av dessa män verkar avskärmade och oförstående inför verkligheten i Ryssland så som den ser ut i dag. Det vill säga, där hälften av befolkningen varken har sparpengar på kontot eller råd att åka utomlands. Gällande passet för ”goda ryssar” är det snarare så att egoism den här gången trumfat alternativa och kollektiva strategier för den ryska oppositionen. Självklart är det viktigt att lösa de problem som ryska emigranter nu ställs inför, men vår primära prioritet borde vara att stoppa kriget i Ukraina.
Om det är någon gång som den ryska oppositionen och alla de som är emot kriget behöver stå enade kring gemensamma idéer och prioritering så är det nu. Bara genom att enas kan vi kraftsamla mot samma mål: hjälp till Ukraina, distribuering av anti-krisinformation och civilt motstånd mot Putins regim, både inom och utanför Ryssland.
Alissa Utgof är redaktör på nättidningen Lossi 36.
Översättning: Amanda Sonesson