Krönika

Det är synd om de rika

Krönika

På något fånigt diskussionsforum på internet var en MUF:are arg på kravet på rättvisa: Är det verkligen rättvist att rika människor, som jobbat så hårt för sin förmögenhet, ska ge bort av sina pengar till de som inte jobbat så hårt?
Frågan är berättigad. Men resonemanget bygger på att alla föds med exakt samma förutsättningar. Jakob Wallenberg och gatubarnen i Indien började alla på noll och sedan är det bara det egna hårda arbetet som gjort att just Jakob Wallenberg blev kapitalist och gatubarnen förblev gatubarn.

Själv skulle jag inte vilja se saken ur rättviseperspektiv utan snarare ur ett samhällsperspektiv. Den historiska period då kapitalismen var nödvändig för att utveckla produktionskrafterna är sedan länge förbi.
Frågan är då om det är rationellt att hårt arbetande människor med sina låga löner ska försörja en liten grupp obildat överklasspack som inte duger till något annat än att spela golf, som är så intellektuellt, moraliskt och fysiskt förslappade att de måste ha hemhjälp för att kunna hålla rent kring sig.
Det är ju så i detta samhälle att den som arbetar hårt är fattig medan den som inte arbetar alls är rik. Och det påpekade ju för övrigt Karl Marx och Friedrich Engels 1848:
”Man har invänt, att med privategendomens upphävande skulle all verksamhet upphöra och en allmän lättja inträda. I så fall måste det borgerliga samhället för länge sedan ha gått under av slöhet, ty de som här arbetar förvärvar ingenting, och de som här förvärvar, de arbetar icke.”

Det är ju definitivt inte för att jag är avundsjuk på överklassen som jag vill åt deras pengar. Tvärtom. Jag tycker uppriktigt synd om överklassen. De kan inget, de vet inget och de förstår inget annat än att försvara sina privilegier. I Sverige måste de uppfinna hela ideologier och vetenskaper för att motivera sin egen, historiskt onödiga, existens som överklass.
I Latinamerika kan man se hur det räcker med att de fattiga organiserar sig politiskt för att överklassen, den verkliga eller den inbillade, ska bli livrädd. Att fattiga människor röstar, demonstrerar och lägger sig i är deras värsta mardröm.

Herregud, vill man säga till de stackars rädda rika. De fattiga ska bara avveckla ert system. Inte skjuta er.
Nej, det är faktiskt synd om de rika. Men bara för att det är synd om dem kan man ju inte låta dem hållas.