Nyheter/Utrikes 09 juli, 2019

”Det enda realistiska projektet”

<div>Medan vi går in i vad som kan bli ännu en rekordvarm sommar fortsätter debatten inom vänstern om vad som bör göras för att bekämpa klimatförändringarna. Robert Pollin, professor i ekonomi vid University of Massachusetts-Amherst i USA, stödjer en så kallad Green New Deal. Flamman talade med honom om keynesianska klimatstrategier och varför tillväxtkritiker är naiva.</div>

Du är en av de kändaste vetenskapliga företrädarna för ”The Green New Deal”. Kan du förklara vad det är?

Som jag ser det är de huvudsakliga beståndsdelarna i The Green New Deal ganska enkla. De utgör ett världsomspännande program som går ut på att investera mellan två och tre procent av världens BNP varje år för att dramatiskt öka energieffektiviteten och bygga ut utbudet av förnybara energikällor. I oktober förra året publicerade FN:s klimatpanel IPCC en ny rapport som slår fast att vi måste begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen under detta århhundrade till 1,5 i stället för två grader. Detta kräver att de globala koldioxidutsläppen minskar med om kring 45 procent till och med 2030 och är helt utfasade 2050.

Dessa nya siffror från IPCC ger oss tydliga ramar inom vilka vi kan ta ställning till olika sätt att angripa klimatförändringarna på. Om vi ska lyckas är det tydligt vilket det enskilt viktigaste projektet är: att reducera olje-, kol- och gaskonsumtionen och sedan helt fasa ut användningen av fossila bränslen. Detta eftersom de står för omkring 70 procent av utsläppen av de växthusgaser som orsakar den globala uppvärmningen. Samtidigt behöver människor fortfarande konsumera energi för att kunna belysa, värma upp, kyla byggnader, driva bilar, bussar, tåg och flygplan och använda datorer och industrimaskiner. Det är meningslöst att låtsas som om det inte är fallet – det vore detsamma som att hävda att alla vill ha åtstramning. Därför krävs ett realistiskt alternativ till den nuvarande fossilberoende infrastrukturen som kan möta världens energibehov. Det kräver i sin tur en absolut frikoppling av den ekonomiska aktiviteten från konsumtionen av fossila bränslen. Det vill säga förbrukningen av fossila bränslen måste stadigt minska kraftigt i absoluta termer och nå noll 2050, samtidigt som folk fortfarande kan tillfredsställa sina energibehov.

Energieffektivitet går ut på att man använder mindre energi för att nå samma eller till och med högre nivåer av energiutbud genom förbättrade teknologier och praktiker. Till exempel genom att isolera byggnader mer effektivt, köra mer bränslesnåla bilar eller bygga ut kollektivtrafiken, och reducera den energi som i dag går till spillo. Ökade investeringar i energieffektivitet leder till en ökad levnadsstandard eftersom en högre effektivitet innebär att energikonsumenter sparar pengar. En högre energieffektivitet kommer förvisso att ge ”bumerangeffekter”, det vill säga energikonsumtionen kommer att öka på grund av de lägre kostnaderna. Men de kommer sannolikt att vara små inom ramen för ett globalt projekt som går ut på att reducera utsläppen. Koldioxidutsläppen kan var helt utfasade inom 30 år med detta pogram, även med en lite blygsammare investeringsnivå på två procent av BNP om året. Man ska komma ihåg att en snabbare tillväxttakt också kommer att snabba på hastigheten med vilken rena energikällor ersätter fossila bränslen, eftersom högre BNP-nivåer innebär att en större total summa investeringar går till projekt för förnybar energi.

2018 låg de globala investeringsnivåerna i förnybar energi på omkring 330 miljarder dollar, motsvarande 0,4 procent av världens BNP. För att nå målet krävs att de är på omkring 2,5 procent till 2030 – det vill säga 2 biljoner dollar av de 80 biljoner dollar som utgör världens samlade BNP – och därefter ökar i takt med den globala BNP-tillväxten. Samtidigt måste förbrukningen av fossila bränslen sjunka med ungefär 3,5 procent årligen. För att detta ska lyckas krävs så klart en väldigt aggressiv politik.

Till exempel måste rådande regleringar rivas upp så att man kan tvinga fram stora nedskärningar i användningen av fossila bränslen, stora offentliga investeringar i hållbar infrastruktur samt subventioner till privata företag för att investera i förnybar energi. Rika länder måste också subventionera investeringar i fattigare länder, speciellt som de skapade problemet från början genom att förbränna fossila bränslen i två århundranden.

När privata kapitalister får offentliga bidrag för att investera i grön energi kommer de att i utbyte behöva acceptera begränsningar av deras vinstmöjligheter, på samma sätt som nu görs med privatägda eltjänster på sina håll. Detta aktualiserar i sin tur frågan om ägarskap av de nya industrierna. Energisektorn har länge opererat under flera olika ägandeformer, inklusive offentligt, kommunalt och kooperativt ägande vid sidan av det privata. I olje- och gasindustrin kontrollerar offentligt ägda nationella företag närmare 90 procent av världens reserver och 75 procent av produktionen. De kontrollerar också stora delar av infrastruktursystemen. Men det finns inget som talar för att dessa skulle vara mer positivt inställda till en grön energiomställning än de privata företagen. Nationella utvecklingsprojekt, lukrativa karriärer och politisk makt är alla beroende av ett konstant flöde av stora summor från den fossila bränsleindustrin. Offentligt ägande är därför i sig ingen lösning.

Investeringar i ren energi kommer icke desto mindre att skapa stora möjligheter för alternativa ägandeformer. I er region har till exempel lokalt ägda vindkraftparker varit väldigt framgångsrika i nästan två årtionden. En stor orsak till det är att de opererar med en lägre vinstmarginal än stora privata företag.

En vanlig åsikt är att ett realistiskt projekt för att stabilisera klimatet med nödvändighet kommer att hamna i konflikt med flera av vänsterns andra mål, såsom att höja flertalets levnadsstandard, utradera fattigdomen och skapa jobb. Det är en felaktig syn. Investeringarna kommer att skapa miljontals nya jobb världen över.

Detta eftersom en grön ekonomi innebär att man inför mer arbetsintensiva aktiviteter än de som den fossila bränsleindustrin kräver. Medelinkomsterna kan därför höjas av omställningen. Samtidigt är det ofrånkomligt att arbetare och grupper vars livsuppehälle är beroende av den fossila bränsleindustrin kommer att förlora på det. Om inte politiska åtgärder vidtas för att stödja dem står de inför arbetslöshet, sjunkande inkomster och en mindre offentlig budget för skola, vård och omsorg. En global Green New Deal måste därför ackompanjeras av generöst stöd till dessa grupper.

För många för namnet tankarna till Franklin D. Roosevelts New Deal. Är det en meningsfull jämförelse?

Jag tycker att det är en suggestiv och användbar jämförelse. The New Deal var till stor del ett projekt som syftade till att främja jämlikhet och social rättvisa inom den amerikanska kapitalismen samtidigt som den konfronterade den djupa krisen i 1930-talets depression. Projektet kom till stånd för att arbetarrörelsen och vänstern i USA stred för det, och Roosevelt var villig att låta sig övertygas. Det fanns även vissa gröna inslag, särskilt den så kallade Civilian Conservation Corps som erbjöd jobb inom områden som naturskydd. Samtidigt ingick Roosevelt kompromisser med rasistiska politiker i Södern för att få till stånd The New Deal, vilket bidrog till att upprätthålla den epokens hätska institutionaliserade rasism. The Green New Deal måste såklart förkasta den delen av Roosevelts arv. Istället borde den främja ras- och könsmässig jämställdhet på arbetsmarknaden, särskilt med tanke på att en hög andel av de nya jobben kommer att finnas inom byggnads- och industribranscherna. I USA är dessa sektorer fortfarande dominerade av vita män.

I din senaste essä i New Left Review kritiserar du de ekosocialister som är skeptiska till ekonomisk tillväxt för att vara naiva eller vaga. Är ekonomisk tillväxt inte inkompatibel med en hållbar miljö?

Termen ”ekonomisk tillväxt” är för allmän för att vara användbar i detta sammanhang. Faktum är att under den Green New Deal som jag föreslår är det absolut nödvändigt att vissa delar av ekonomin växer kraftigt, nämligen de som är kopplade till produktionen och distributionen av ren energi. Samtidigt måste den globala fossila bränsleindustrin krympa kraftigt, det vill säga den måste ”degrow” tills den helt har försvunnit inom 30 år. Det är mycket mer konstruktivt att hantera de här frågorna på detaljnivå om man vill bekämpa klimatförändringarna än att göra breda generaliseringar om ekonomisk tillväxt, vare sig de är positiva eller negativa.

Vad är din huvudsakliga invändning mot tillväxtkritiker?

Först och främst vill jag understryka att jag delar i princip alla de värderingar och den oro som tillväxtkritikerna hyser. Jag håller med om att okontrollerad ekonomisk tillväxt leder till allvarliga skador på miljön. Jag håller också med om att en stor del av det som produceras och konsumeras i dagens ekonomi är slöseri med resurser, speciellt det mesta som höginkomsttagare konsumerar. Det är också uppenbart att tillväxt som kategori inte tar någon hänsyn till fördelningen av kostnader och förmåner i en växande ekonomi.

Men när det kommer till den specifika frågan om klimatförändringar erbjuder tillväxtkritiken (degrowth) inget i närheten av ett realistiskt projekt om vi ska förhålla oss till IPCC:s tidsram. Låt oss anta, i enlighet med tillväxtskeptikernas agenda, att världens BNP krymper med tio procent under nästa årtionde. Det skulle innebära en fyra gånger större reducering av världens BNP än den som vi upplevde under och efter den ekonomiska krisen 2007–09. Vad gäller koldioxidutsläpp skulle denna krympning minska dem med exakt 10 procent. Världsekonomin skulle då fortfarande inte vara i närheten av att minska utsläppen med 50 procent till 2030.

Det är därför uppenbart att till och med i ett tillväxtkritiskt scenario kommer den huvudsakliga faktorn bakom utsläppsminskningen inte att vara en krympning av BNP utan en kraftig tillväxt i energieffektivitet och investeringar i ren förnybar energi (vilket av bokföringsskäl kommer att leda till ökad BNP-tillväxt), parallellt med en dramatisk reducering av den fossila bränsleanvändningen (vilket kommer att översättas till sjunkande BNP). Dessutom skulle en kraftig reducering av världens BNP leda till enorm arbetslöshet och sjunkande levnadsstandard för arbetare och fattiga. Den globala arbetslösheten ökade med över 30 miljoner efter finanskrisen. Jag har inte sett någon tillväxtkritiker presentera ett övertygande argument för hur vi kan undvika en förödande ökning av arbetslösheten om BNP skulle minska med dubbelt så mycket som under perioden 2007–09.

Inte nog med att ditt förslag inte ifrågasätter tillväxt i sig, det ifrågasätter inte heller den kapitalistiska formen av tillväxt. Är det rättvist att beskriva The Green New Deal som ett keynesianskt eller socialdemokratiskt alternativ till marxistiska eller andra antikapitalistiska klimatstrategier?

Jag håller inte med om din beskrivning av min position. Som jag sade är jag verkligen inte för ekonomisk tillväxt för dess egen skull. Det är snarare så att The Green New Deal är det enda projektet för stabilisering av klimatet som erbjuder nya jobb och högre levnadsstandard. I hela den tillväxtkritiska litteraturen har jag inte sett ett enda övertygande argument för hur man kan åstadkomma det i ett scenario med en krympande ekonomi. The Green New Deal är därför det enda realistiska projektet som också kan rulla tillbaka den växande ojämlikheten och besegra både nyliberalismen och den växande nyfascismen.

Och ja, jag vet verkligen inte exakt vad som menas med en ”marxistisk” eller ”antikapitalistisk” klimatstrategi som är distinkt annorlunda från en Green New Deal. Jag menar verkligen det. Dessa begrepp är på tok för grumliga. Menar vi att allt privat ägande av produktiva resurser ska avskaffas och tas över av det offentliga? Tror någon på allvar att det kan ske på de 30 år som vi har på oss? Och är vi säkra på att avskaffandet av allt privat ägande kommer att vara praktiskt eller önskvärt vad gäller social rättvisa? Hur hanterar vi det faktum att majoriteten av världens resurser redan är offentligt ägda? Hur kan vi vara säkra på att fullständigt offentligt ägande i sig kommer att eliminera utsläppen till 2050? För mig som vänsterekonom består den stora utmaningen i att försöka förstå de olika vägar som finns till upprättandet av verkligt jämlika, demokratiska och ekologiskt hållbara samhällen. Det gäller då att lägga alla etiketter åt sidan och, som Marx själv insisterade på, ”skoningslöst kritisera” allt som finns, inklusive alla tidigare erfarenheter av kommunism och socialism, och, för den delen, alla författare, inklusive Marx själv. Mitt favoritcitat från Marx är: ”Jag är inte marxist”.

I bred bemärkelse skulle man kunna hävda att The Green New Deal är socialdemokratisk i dess tillvägagångssätt, precis som 1930-talets New Deal var. Men återigen tror jag att det bästa är att komma bort från dessa etiketter och ta ställning för någonting väldigt specifikt, nämligen det mest rättvisa och realistiska program som är möjligt för att stabilisera klimatet under den extremt korta tid vi har kvar för att åstadkomma det.

Inrikes/Nyheter 11 september, 2025

Anklagar svensk vänster för mordhyllningar – refererar till Facebook

Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Foto: Lars Schröder / TT.

Ebba Busch ser en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern efter mordet på Charlie Kirk. Bedömningen baserar hon på sociala medier – och hänvisar till Aftonbladets kommentarsfält på Facebook.

I går mördades den amerikanska högerprofilen Charlie Kirk med ett skott i halsen vid ett öppet evenemang i Utah. Ännu har ingen gripits för dådet.

Nu riktar Sveriges vice statsminister Ebba Busch hårda anklagelser mot den svenska vänstern – som hon menar hyllar mordet.

”Än så länge finns ingen gärningsperson gripen och kvarhållen och vi vet ännu inte ett bekräftat motiv. Vad som dock kan bekräftas är den fasansfulla reaktion vi nu ser från amerikansk och delvis svensk vänster. Människor firar”, skriver hon på X, och frågar sig:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 september, 2025

Det är knappast Palestinarörelsen som hotar demokratin

Demonstration arrangerad av Septemberupproret och Tillsammans mot rasism vid Mynttorget på tisdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När M, SD och KD:s politiker tillsammans med de borgerliga ledarsidorna påstår att Palestinarörelsen utgör ett hot mot våra folkvalda, är det inget annat än ett desperat försök att flytta fokus från verkligheten. Det är en välkänd politisk manöver: måla ut en fredlig folkrörelse som hotfull för att slippa tala om det verkliga hotet – att svenska politiker ger sitt tysta och aktiva stöd till ett folkmord.

Låt oss vara tydliga: Palestinarörelsen i Sverige är ingen sekt, ingen svans, ingen ”mobb”. Och framför allt – inget hot. Tvärtom. Det är en bred, levande folkrörelse, demokratisk till sin kärna, där tusentals människor – unga och gamla, troende och sekulära, judar, muslimer, kristna och ateister – förenas i kravet på rättvisa för det palestinska folket. Att stämpla denna rörelse som ”antisemitisk” eller ”våldsam” är inte bara falskt. Det är fegt.

Jag har själv deltagit i över 80 demonstrationer de senaste två åren. Alla har varit fredliga. Visst händer det att någon, förtvivlad över sorgen efter de mördade i Gaza, ropar slagord i en ton som skaver i svenska öron, vana vid konsensuspolerat språk. Men helheten? Fredlig. Livskraftig. Demokratisk. En folkrörelse som förkroppsligar det som makthavare påstår sig värna – men i praktiken motarbetar.

Man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester.

När Carl-Oskar Bohlin hörde rop som ”shame on you” var det inte en ”hotfull mobb”. Det var väljare som uttryckte sitt missnöje. Är det obehagligt? Ja. Men demokrati är inte en bekvämlighetszon för makten. Demokrati är folkets röst, ibland högljudd, ibland obekväm. Att kalla detta för ett hot är att demonisera alla som någon gång vågat stå upp mot makten.

Och ja – självklart ska politiker kunna gå i fred. Ingen önskar att Bohlin eller någon annan ska känna sig personligen hotad. Men man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester. Den som kliver in i maktens rum måste också stå ut med folkets rop. Att skrika ”shame on you” till en minister som blundar för folkmordet i Gaza, den etniska rensningen på Västbanken, och samtidigt sitter i en regering som fortsätter vapenhandeln med Israel – det är inget hot. Det är ett rop av förtvivlan. Ett välförtjänt omdöme.

Läs mer

Det verkliga hotet mot demokratin kommer inte från Palestinarörelsens rop. Det kommer från dem som försöker brunsmeta, kriminalisera och misstänkliggöra en hel folkrörelse. Det kommer från makten själv, som hellre slår ner på solidaritet och civilkurage än ifrågasätter sitt eget ansvar för medlöperiet.

Så låt oss se klart: det är inte Palestinarörelsen som är farlig. De farliga sitter i regeringen, skriver på exporttillstånd för vapen till Israel, hejar på Israels krigsmaskin – som Ebba Busch gjorde – och smutskastar dem som protesterar. Det är där hotet mot demokratin finns.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 september, 2025

Avanza ger dig fyrverkerier – men huset vinner alltid

Skillnaden mellan nätkasinon och aktiesparande blir allt suddigare. Foto: Karin Wesslén/TT.

Med applådemojier och pushnotiser har aktieapparna gjort småsparandet till ett dopaminforsande mobilspel. Förlorarna är våra unga.

”Nästa lön kommer jag hit or miss”, skriver en användare. ”Hela lönen på en trade. Vinner jag, fortsätter resan. Förlorar jag stänger jag mitt Avanza.” Jublet i tråden är högt. ”Du hör hemma här! Lets fucking go”, kommenterar någon. Andra är mer återhållsamma: ”Låter som om du ska spara i fonder och hålla dig ifrån att nyttja marknaden som ett kasino 😂”.

Jag bläddrar runt på kanalen ”ISKbets”, småspararnas eget gladiatorforum på Reddit. Här samlas användarna för att posta dagens förluster och vinster – på allt mellan några hundringar till flera miljoner – och be om råd på bets, ett ord som påminner mer om kasinospel än investeringar.

Ungdomsbarometern visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet.

En användare har lagt upp Avanzas belöningsskärm för ”10K”, 10 000 sparade kronor, med applådemoji och texten: ”Den här milstolpen har 71 procent av alla avanzianer uppnått.” Gratulationerna strömmar in, och någon kommenterar: ”Minns när jag var yngre och många gick in med 500 kronor bara för att känna sig som DiCaprio i Wolf of Wall Street när man gick plus 30 kronor.”

Detta småsparande har varit argumentet när högern sålde in ISK-systemet i Sverige – och nog är många användare amatörinvesterare som riskerar allt de äger. Medan de stora pengarna håvas in av höginkomsttagare.

Vänstertidningen Jacobins sommarnummer pryddes av ett kasinobord med texten ”Huset vinner alltid”, men även finanstidningarna har börjat se mönstret. Den brittiska finanstidningen The Economist – knappast någon maoistisk kampbulletin – skriver om hur gränsen mellan spelbolag och banker luckras upp (28/8). Tidningen påminner om att ekonomer liknat börsen vid ett kasino åtminstone sedan John Maynard Keynes, men konstaterar att parallellen nu håller på att bli bokstavlig.

Amerikanska domstolar och myndigheter har öppnat för så kallade ”eventkontrakt”, där man kan satsa på allt från presidentval till idrottsresultat. Stora investeringsplattformar som Kalshi, Interactive Brokers och Robinhood erbjuder redan nu kontrakt på valutfall, sportstatistik och till och med Emmy-galan, vilket kallas ”förutsägelsemarknader”, prediction markets. Spelbolagen Fan Duel och Edge Markets har rentav gått ihop med banker för att ta fram konton och betalkort som är specialgjorda för sportspelare.

Läs mer

Gränsen mellan traditionella banker, nätmäklare och bettingjättar luckras alltså upp allt mer. I Sverige har appar som Avanza och Nordnet ”spelifierat” sparandet med jämförelser med andra användare, pushnotiser och animerade fyrverkerier. Allt för att ge samma dopaminkickar som Candy Crush eller enarmade banditer.

Systemet gör inte bara vanliga människors privatekonomier mer osäkra. Det skapar också en ny människa, som inte litar på samhället utan endast på sig själv. Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet. På fem år hade intresset för aktiesparande gått upp från 36 till 49 procent, samtidigt som var tredje ungdom uppger att de inte har råd med fritidsaktiviteter. Att man vinner val på ekonomiska frågor har alltså aldrig varit tydligare.

Vem vill egentligen ha en sådan utveckling? Svaret finns än en gång på Reddit. ”Sanningen är att huset alltid vinner”, skriver en användare. ”Den verkliga vinnaren är Kasino Avanza.”

Citaten är lätt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 september, 2025

Den nakna sanningen

1971 ”släpptes porren fri” i Sverige – och sabbade den blomstrande sexuella frigörelsen, menar sexköpslagens fader. Ur Jorma Toivonens privata erotiksamling. Foto: Liz Fällman.

Porren skrubbas bort från internet – allt för att skydda barnen, oavsett vad som stryker med. Men varför jublar Liberalerna åt statlig censur, och Ung Vänster åt Gunnar Strömmer-feminism? Flamman klär av svensk porrpolitisk historia.

– Jag kan ju börja med att säga att jag inte anser att jag säljer sex, utan pornografi. 

På plattformen Onlyfans kallar ”Jens” sig för ”Northern_Twink”. När han spelar in sig solo runkar han framför kameran, eller gör ”stripp-content”. Han berättar att han gärna hade samarbetat med fler profiler på plattformen, men vill inte filma något ihop med någon han inte är attraherad av – även om det hade ”dragit mer trafik”. Till vardags har han ett skrivbordsjobb på ett industriföretag, och Onlyfans är en hobbyinkomst han lägger några timmar i veckan på, främst för att han ”tycker det är kul”.

I sitt första meddelande till mig menade Jens att ”det största sexualförtrycket i Sveriges riksdag kommer från vänster”. När läderklubben Stockholm Leather Social i somras fick stickers överklistrade med Ung Vänsters ”Död åt porren”-affischer var den tidigare ordföranden Ava Rudberg tvungen att gå ut och tydligt deklarera ”självklar och kompromisslös solidaritet med hbtq-rörelsen”. 

– Hbtq-perspektivet är helt bortglömt i debatten. Man pratar mycket om patriarkatet och mäns utnyttjande avkvinnor, men väldigt lite om att inte all porr innehåller kvinnor – eller män, säger Jens, och tillägger:

Korvfest. Är porrens värld verkligen bara de misogyna männens – när inte all porr innehåller män, eller kvinnor? Ur Jorma Toivonens privata erotiksamling. Foto: Liz Fällman.

– Det finns såklart väldigt mycket sådant, men också mycket pornografi som är ”amatör”, par som filmar sig ihop för att de tycker om det och så vidare. Fler vinklar att se. Folk kan absolut börja förflytta sina gränser bara för pengarna, den problematiken finns, men hur vanligt det är vet jag inte. Jag kan bara prata för mig själv, och jag har aldrig gjort något som jag inte skulle vilja göra.

Sedan i maj går det dock inte längre att skicka meddelanden till honom – eller någon svensk – på plattformen, trots att uppemot hundra personer betalat en hundralapp var för att få göra just det, samt se hans egeninspelade porrklipp och naknare bilder än vad Instagram tillåter. Han funderar nu på att börja med konkurrenten Fansly, som ännu inte stängt av sin chattfunktion.

Hbtq-perspektivet är helt bortglömt i debatten.

Det som hände i våras var att ”köp av sexuella handlingar på distans” kriminaliserades – vilket gjort det olagligt att specialbeställa klipp med önskemål på innehållet, något som bedömts falla inom ramen för svensk sexköpslagstiftning, till skillnad från att se förinspelad porr (som fortfarande är lagligt). 

Ändringen kom inbakad i ett lagpaket som även ”skärpte synen”övergrepp mot barn, bedrägerier mot äldre och sexistiska hatbrott. Även skrivelser om koppleri gäller numera digitalt, vilket oroar Jens:

– Man har introducerat fler faror och juridiska svårigheter för oss, som redan drabbat dem som säljer sex fysiskt. Kan min sambo nu plötsligt hållas ansvarig för att ha ”främjat sexköp”, till exempel? Eller min hyresvärd?


Onlyfans grundades 2016 som ett familjeföretag, av bröder och deras finanspappa i brittiska Essex, och köptes två år senare upp av den ukrainsk-amerikanska camsex-miljardären Leonid Radvinsky. I dag tittar över 350 miljoner ”fans” på fyra och en halv miljon ”kreatörer”, och investerare pratar om att lägga bud på 8 miljarder dollar. Enligt en studie från 2022 är snittanvändaren en gift, vit man – men så många som 38 procent är pan- eller bisexuella.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 september, 2025

Fria Tider fortsätter fulfakturera: ”Kör till sista blodsdroppen”

Mängder av tidigare prenumeranter har dragits inför rätta av den högerextrema tidningen Fria Tider, som kräver in pengar för obetalda fakturor. Samtidigt lägger bolaget miljonerna på hög i Estland – och köper upp kilovis med guld. ”Du pratar bara med toppen på isberget”, säger en av dem som stämts av bolaget.

”Fick samtal från en kille som sålde er tidning. Vi pratade och han var trevlig. Dock så tog jag aldrig en prenumeration då jag inte var intresserad. Döm om min förvåning när jag får inkassokrav”, skriver en användare på sajten Trustpilot.

Hen får svar direkt från det anmälda företaget – den högerextrema tidningen Fria Tider. De nekar till anklagelserna, och skriver att deras kundtjänst registrerat två inloggningar under det gångna året.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 10 september, 2025

Paulina Sokolow: Kroknäsor, spindelnät och bläckfisk – nidbilder av juden lever

Forum för levande historias satsning ger unga chansen att få prata ut om antisemitism i skuggan av Israels krig. Det är modigt.

Finns antisemitismen i sin egen rätt? Frågan har otippat seglat upp och blivit en hammare att slå med i alla möjliga syften efter 7 oktober 2023, inte minst mot Palestinarörelsen. Men dess existens tillerkänns nu i alla fall en utställning på Forum för levande historia, en flerårig större skolsatsning under titeln Gilla, dela, hata. Syftet är att ”avkoda antisemitiska budskap” med fokus på nätmiljön och algoritimiska förstärkningsfenomen samt förstås att förmedla vad antisemitism är.

Med tanke på Levande historias närhet till Kulturdepartementet är risken stor att utställningen uppfattas som ett beställningsverk likt Kulturkanon. Varför nu? Varför just judar och inte muslimer eller hat mot hbtqi-personer och svarta? 

Det är otäckt men också en uppfriskande motvikt till uppfattningen att antisemitismen skulle vara ‘importerad’.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 10 september, 2025

Problemet med Carl-Oskar Bohlins dominansbeteende

I går kväll diskuterade Flammans chefredaktör förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i SVT Aktuellt. Foto: SVT.

I förrgår blev Carl-Oskar Bohlin, moderat civilförsvarsminister, förföljd från riksdagen av demonstranter. De ropade saker som ”Shame on you” och ”Det pågår ett folkmord, och ni är medskyldiga genom er tystnad”.

Jag hade inte heller velat bli förföljd hem genom mörka gränder av människor som vrålar att jag är barnamördare och nazist. Så här skrev han i ett flitigt delat inlägg på X: ”En grupp människor med antisocialt dominansbeteende började förfölja mig vilket resulterade i att jag helt enkelt inte kunde ta mig hem, av den enkla anledningen att min adress här i Stockholm inte är offentlig.”

Vad gäller det senare har han rätt. Politiker är redan hårt utsatta, och vad man än tycker är han vald av folket. Säg din sak, men lämna dem sedan i fred.

Vad är egentligen det större hotet mot demokratin – några medborgare med mobilkameror, eller en regering som vill strypa demonstrationsrätten?

Men jag har ändå större problem med ministerns sätt att hantera situationen. På ett annat klipp från tidigare samma dag ser man honom själv gå fram mot demonstranterna, blänga och brösta upp sig, ungefär som en snubbe på krogen. Vissa skulle kalla även det dominansbeteende. Varför inte bara vara lite cool i stället, prata med dem och kanske vinna över någon? I stället väljer han att lägga ut klippet för att mobilisera sina ledarskribenter och nätkrigare. Det är inte värdigt en minister.

Sedan använder han klippet för att svartmåla en hel rörelse. Tusentals människor har demonstrerat fredligt i två år, och om detta är det värsta regeringen kan skrapa fram är det snarare ett styrkebesked. Dessutom har demonstranterna rätt: det var uppenbart från början att Israels svar på Hamas terrordåd skulle bli oproportionerligt. Regeringen lade ner sin röst i FN:s första vapenvileomröstning, och trots larm om svält drog man in stödet till Unrwa, den enda organisation med kapacitet att distribuera stöd i Gaza. Först nu i vår har man börjat nyansera sin position.

Så Palestinarörelsen har rätt – och Carl-Oskar Bohlin har fel. Och helt ärligt: det är svårt att tänka sig ett värre exempel på antisocialt dominansbeteende än ett folkmord.

Bohlin använder dessutom händelsen som argument för att inskränka yttrandefriheten. Regeringen har redan utrett om klimatprotester ska förbjudas, och nu vill man alltså även begränsa rätten att protestera för Palestina. Det är en regering som gång på gång misslyckas med politiken och i stället för att förbättra den vill förbjuda dem som säger emot. Vad är egentligen det större hotet mot demokratin – några medborgare med mobilkameror, eller en regering som vill strypa demonstrationsrätten?

Läs mer

Och slutligen är själva ordet ”dominansbeteende” värt att fundera på. Det leder tankarna till djurvärlden och används nästan uteslutande om människor med utländsk bakgrund. När Jimmie Åkesson hade en gängledare på sitt bröllop, eller när migrationsminister Johan Forsells son visade sig delta i nazistiska kampgrupper, hördes inte ett ord om primatliknande beteenden. Då handlade det plötsligt bara om en förvirrad tonåring.

Så låt oss vara tydliga: att kritisera regeringens usla politik är inte dominansbeteende. Men att brösta upp sig mot sina egna medborgare, svartmåla fredliga rörelser, inskränka yttrandefriheten och mäta olika människor med olika måttstock – det är det.

Det var mitt budskap när jag diskuterade frågan i Aktuellt i går kväll, med Peter Wennblad från Svenska Dagbladet.

Se klippet:

Utdrag på Instagram och Tiktok.

Hela klippet i SVT Play.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 september, 2025

Flera Aktivklubb-medlemmar häktade för våldsbrott: ”En eskalering”

En av Aktivklubbs blågula rånarluvor beslagtogs av Polisen efter en misshandel 2024. Foto: Polisen.

Under året som gått har flera medlemmar i nynazistiska Aktivklubb Sverige häktats för våldsbrott. Efter Expos granskning av organisationen misstänks medlemmar även för hatbrott. ”Politiken har bidragit till att ge dem legitimitet”, säger utredaren Jonathan Leman till Flamman.

Det var strax efter midnatt när tre personer misshandlades på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan i centrala Stockholm i slutet av augusti. Enligt uppgifter till Aftonbladet ska gärningsmännen ha gjort Hitlerhälsningar och skrikit rasistiska skällsord under misshandeln. 

En dryg vecka senare häktades tre män i 20-årsåldern för brotten, varav ett bedöms som grovt. Till Flamman har åklagaren Gustav Andersson tidigare sagt att ett hatbrottsmotiv utreds.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 10 september, 2025

Linda Skugge lämnar Onlyfans: ”Jag hatar sexköpande män”

Linda Skugge bor i Berlin nu, men har som plan att bosätta sig i norra Sverige. Foto: Lisa Bre.

Efter två år på Onlyfans tar Linda Skugge nu ett tvärt kliv bort från den omdiskuterade plattformen. Hon väljer i stället att helhjärtat satsa på en karriär som pilatestränare. Just nu befinner hon sig i Berlin för att kickstarta sitt nya liv. Flamman träffar henne intill Berlinmuren – dagar efter att hon spelat in vad som antagligen blir hennes sista film på plattformen.

– Vi spelade in snusk helt enkelt, säger hon.

Linda Skugge sitter vid ingången till Mauerpark i Prenzlauer Berg, där resterna av Berlinmuren förvandlats till ett turistvänligt klotterplank. I går spelade hon in en film på Studio Lux, en autonom kvinnodriven studio vid Tempelhofer Feld. Men hon är fåordig om innehållet, och egentligen har hon kommit hit för att starta om. Under högerarmen har hon sin matta – det enda redskap hon egentligen behöver för sin framtida karriär som pilatesinstruktör.

– Det är bland det bästa med pilates. Vem som helst kan göra det, du behöver bara en matta. Eller inte ens det. Du kan göra det på marken också. Du behöver bara din kropp.

Linda Skugge är van vid stormar och vi är vana vid att det stormar kring Skugge. Som ung författare och feministisk debattör slog hon igenom med Fittstim, som skapade stor debatt i Sverige och ansågs vara radikal 1999. Redan där började hennes namn förknippas med kontrovers. Hon har, som hon själv uttrycker det, ”alltid varit ute för tidigt”. När hon senare i livet blev ”cancelled” i kulturvärlden, som hon beskriver det – delvis för sina egna drastiska utspel – hamnade hon utanför de sammanhang där hon tidigare haft en självklar plats. Kontroverserna kring Fittstim blev startskottet, men även den omdiskuterade recensionen av Kristna Sandbergs roman En ensam plats.

Storm. All mediauppmärksamhet kring Linda Skugges konto på Onlyfans ledde till att hon gick längre än hon hade tänkt. Foto: Lisa Bre.

– Entreprenör är absolut en av mina diagnoser. Jag har alltid varit det och jag vägrar ge upp. När dörrar stängs söker jag nya vägar, berättar hon.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Utrikes 09 september, 2025

Sara Martinsson: ”Tuttifruttivänstern” fick makten – men ytterhögern har guldläge

FRP:s ledare Sylvi Listhaug har Norges företagare bakom sig – och ser fram emot en mandatperiod som otvetydig ledare för oppositionen. Foto: Lise Åserud/NTB/TT.

När Norge gick till val på måndagen kammade de rödgröna hem segern. Den riktiga vinnaren heter dock Sylvi Listhaug – vars högerpopulistiska parti FRP nu dominerar den norska oppositionen.

Vänstern säkrade ny majoritet i stortinget. Men det är ytterhögern som är den verkliga vinnaren. Högerpopulistiska Fremskrittspartiet gjorde ett succéval, med 23,9 procent av rösterna.

Det är en motsägelsefull, ny politisk verklighet som norrmännen vaknar till på tisdagsmorgonen. Resultaten i stortingsvalet gav förvisso segern till vänstern. Arbeiderpartiet och Jonas Gahr Støre kommer att kunna fortsätta regera, med stöd från en brokig skara mindre partier. De två vänsterpartierna Rødt och SV kommer tillsammans med gröna MDG och Senterpartiet att utgöra regeringsunderlag. Koalitionen kallas redan ”tutti frutti”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)