Vänsterpartiets ledning vill reformera EU ”inifrån”. Men genom att pausa utträdeskravet har man gjort sig av med det enda verktyget för att åstadkomma det. Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander ger sig in i EU-debatten.
Det är välkommet att frågan om hur vänstern ska förhålla sig till EU debatteras. Dock lider vissa resonemang av brist på konkretion, i synnerhet från dem som driver ”stanna och reformera”-linjen. När Jonas Sjöstedt i höstas meddelade att Vänsterpartiet kommer att ”pausa” utträdeskravet inför EU-parlamentsvalen i vår gjorde han det med argumentet att man inte vill ställa sig på samma sida som Sverigedemokraterna och bidra till den högerpopulistiska vågen. I stället ska partiet verka för att förändra EU ”inifrån”. Gott så. Men vad betyder det egentligen?
För det första är det en tautologi eftersom det inte gärna går att reformera unionen ”utifrån”. Att sträva efter att reformera EU inifrån är alltså detsamma som att sträva efter att reformera det i största allmänhet. Det har Vänsterpartiet i praktiken ägnat sig åt sedan Sverige blev medlem. Varför denna strävan skulle få ny energi av att man ”pausar” (det vill säga ger upp) utträdeskravet är inte helt uppenbart. Men låt oss ändå anta att Sjöstedts besked på något sätt skulle innebära ett stärkande av Vänsterpartiets projekt att reformera EU intra muros. Hur exakt ska i så fall detta reformarbete gå till?
Eftersom fördragen, som Willy Neumann påpekade i Flamman (nr. 49/2018), slår fast att de inte kan ändras med mindre än full enighet bland medlemsländerna är det i princip omöjligt att ändra dem på institutionell väg. Att samtliga 27 länder någon gång skulle styras av vänsterregeringar samtidigt är teoretiskt möjligt men i praktiken helt osannolikt. Man får därför anta att planen är att reformen i stället ska ske i strid med EU:s fördrag, genom att de politiska maktförhållandena förändras så drastiskt att man på politisk väg kan tvinga fram en fördragsändring.
Argumentet tycks vara att om man lyckas skapa en vänstervåg i vårens EU-parlamentsval kommer maktbalansen i EU att förskjutas till vänsterns fördel
Detta tycks vara partiledningens linje, trots att det aldrig uttryckts explicit. Vänsterpartiets ledamot i EU-parlamentet Malin Björk framhåller i Flamman (nr. 2/2019) valalliansen Folkets tur som partiet har ingått med systerpartier i Frankrike, Spanien, Portugal och flera nordiska länder (ironiskt nog har flera av dessa partier, inte minst La France Insoumise, gjort just den hårda EU-skeptiska linje som Vänsterpartiet nu har avhänt sig till sin politiska strategi).
Argumentet tycks vara att om man lyckas skapa en vänstervåg i vårens EU-parlamentsval kommer maktbalansen i EU att förskjutas till vänsterns fördel. Så kan det så klart bli. Men att EU-parlamentet får fler vänsterledamöter kommer inte nödvändigtvis att innebära någon större förändring.
Detta beror på att EU-parlamentet inte uppfyller det mest grundläggande kriteriet för vad som definierar ett parlament: nämligen att stifta lagar. Institutionen har bara rätt att ta ställning till lagförslag från Kommissionen. I detta avseende ligger parlamentets maktbefogenheter någonstans mellan Sveriges Riksdag och Sametinget.
I och med introduktionen av det så kallade ”Spitzenkandidat”-systemet 2014 har visserligen partigrupperna fått större inflytande över tillsättningen av Kommissionen, eftersom de får föreslå sina kandidater till ordförandeposten.
Men att vänstergruppen GUE-NGL:s kandidat – om de mot all förmodan skulle bli störst i vår – skulle accepteras av det i övrigt stockkonservativa EU-parlamentet är lika osannolikt som att Jean-Claude Juncker i morgon skulle föreslå att unionen bör styras av lokala arbetarkooperativ.
Samtidigt befinner sig EU i ett historiskt prekärt läge. Brexit och eurokrisen utgör existentiella hot mot unionen så som den fungerar i dag. I en sådan situation har vänstern en bättre chans än på länge att faktiskt driva igenom en förändring, eftersom unionens själva överlevnad kan komma att sättas på spel. Men för att vänsterns position ska vara så stark som möjligt i en potentiell omförhandling krävs att man har ett vapen att hota med. Och det enda vapnet som finns är hotet om utträde.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
