Inrikes 10 februari, 2023

”Det fanns en brutalitet i det”

Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson berättar om katastrofen som blev en nystart och att sparka Kajsa Ekis Ekman.

Det var 2005, i samband med att ett av Johan Ehrenbergs företag försatts i konkurs som Carl-Johan Högbom, vd för Alternativa Aktiemarknaden, där företaget ETC Produktion hade varit noterat, uttalade sig lakoniskt i SvD:

– Problemen för ETC kanske pekar på ett grundläggande fel i ETC:s affärsidé, nämligen svårigheten att kombinera idealitet med affärsmässighet.

I snart tio år har Andreas Gustavsson varit chefredaktör för Dagens ETC. Han tog över efter tidningens grundare Johan Ehrenberg i vad han själv kallar för en naturlig rörelse i rollerna.

De senaste två åren har antalet prenumeranter fördubblats. Journalistiken beskrivs som antingen orädd eller oansvarig, beroende på vem man frågar.

I dag, nästan 20 år efter ETC Produktions konkurs, verkar Andreas Gustavsson ha tagit det där till sig.

– Visst finns det en värdegemenskap med läsarna, men den räcker bara så långt, och vill man växa och bli större som tidning krävs det business, helt enkelt.

– Man måste tänka precis som de stora konkurrenterna, som inte är beroende av presstöd, som har stora annonsintäkter och som har sina långsiktigt tänkande ägare.

Finns det inte en risk att att man tappar någonting av den värdegemenskap man har om man tänker som de stora tidningarna, tänker business?

– Jag mejlar alla prenumeranter varje vecka. Många svarar. Vi har väldigt många läsarundersökningar och efter pandemin kunde vi äntligen träffa prenumeranterna i samma fysiska rum. Och vi får verkligen höra om de tycker att vi går för långt åt något håll. Att vi blir för sensationslystna i rubrikerna eller om de tycker att vi sviker något slags kärnuppdrag.

Business alltså.

2017, tre år efter Gustavssons tillträde som chefredaktör, lägger Dagens ETC ned 15 dagstidningar som startats bara några år tidigare. Tidningarna hade kunnat startas med hjälp av läsare som tecknat prenumerationer på förhand. När tidningarna inte längre får presstöd håller inte ekonomin. Det slutar med att nio personer får lämna företaget.

– Det var oerhört tungt. Samtidigt var det den händelsen som gjorde att vi kanaliserade energin till det här nya projektet.

15 nya tidningar, trodde du att det skulle hålla i längden?

– Det gjorde det i väldigt många år. Det började inte som 15, det började som en. Och det funkade. Vi kunde göra en lokalt ingripande tidning med två journalister. Men om man läser dem i dag så är de lokalt närvarande, men med vissa undantag drev de inte debatten framför sig.

Elaka röster viskar att planen från början var att tidningarna skulle läggas ned och prenumeranterna föras över till den nationella satsningen. Ligger det något i det?

– Nej, det gör det inte. Då har man inte upplevt det trauma det innebär att sitta mitt emot sina anställda och säga: det här går inte. Det var fruktansvärt.

Året efter att lokaltidningarna lägger ned slår presstödsnämnden i ett nytt beslut fast att Dagens ETC har fått för mycket pengar. Tidningen har räknat in gåvoprenumerationer i det presstödsgrundande underlaget, vilket innebär att upplagan har sett större ut än den här. ETC får ett återbetalningskrav på åtta miljoner kronor. Johan Ehrenberg konstaterar vid tillfället jovialiskt i tidningen Journalisten att det inte kommer att påverka tidningen på längre sikt. Men Andreas Gustavsson ser tillbaka på det som en katastrof av existentiella mått.

Till slut blir det tidningens läsare som går in och tar kostnaden. Det är enligt Gustavsson framför allt den äldre delen av läsarskaran, tätt knutna till tidningens ägare Johan Ehrenberg, som öppnar plånboken.
Enligt både Gustavsson och Ehrenberg är presstödsnämndens beslut felaktiga.

– Jag är oerhört trött på att tjata om detta. Det finns en fara för att hela vårt projekt framstår som haveristiskt när man fajtas mot en presstödsnämnd som är helt icketransparent. Det sätter sig en negativ bild. Jag är bara lycklig att vi kunde ta oss ur det.

Tidningen får av myndigheten också uppskov med återbetalningen: alla pengarna måste inte betalas tillbaka omedelbart. Det går att klara sig igenom.

– Och ur askan av det där stiger som en Fenix, detta.

Andreas Gustavsson slår försiktigt ut med händerna.

– Vänsterradikal journalistik med nyhetshantverket som motor. Det har varit enormt. Dels att läsarna har varit med på det tåget, men också att personalen har lyckats få förtroende för projektet igen, hoppas jag.

– Det har också skett med en delvis plattare organisation, där ekonomisk information går ut till personalen varje vecka och där vi diskuterar tillsammans.

Vem är det som bestämmer i slutändan?

– Styrelsen för Dagens ETC. Jag sitter i styrelsen, vår vd sitter i styrelsen och vår redaktions- och HR-chef sitter också i styrelsen.

Andreas Gustavsson återkommer själv till det journalistiska hantverket, en rejäl satsning på egna avslöjanden och berättande är enligt honom det ligger bakom upplageökningen. Under de senaste åren har tidningen också rekryterat journalister med stora egna plattformar i sociala medier. Däribland syns opinionsbildaren och tidigare Flamman-medarbetaren Max Karlsson, punkprofilen och reportern Christoffer Röstlund Jonsson, kolumnisten Bilan Osman och nu senast Martin Aagård, före detta biträdande kulturchef på Aftonbladet.

Men det räcker inte. Enligt Andreas Gustavsson måste tidningen fördubbla antalet prenumeranter igen före 2028.

För det innevarande året är målet en 20-procentig ökning av antalet prenumeranter – ett måste enligt Gustavsson. Lyckas man inte med det har han i branschtidningen Journalisten lovat att ”äta upp sin lilla södermalmsmössa”.
I bakgrunden spökar nya förslag om presstöd som väntas träda i kraft 2028. Detaljerna är inte klara, men klart är att det nya systemet väntas omdirigera pengar från rikstäckande tidningar till lokala redaktioner. Några sådana har alltså Dagens ETC, förutom en i Göteborg, inte längre.

Och inga nya planer finns på att starta några.

– Vi ska fortsätta göra det vi gör, säger Andreas Gustavsson.

Under förra året stormade det kanske mer än någonsin. Den här gången kring en annan av Dagens ETC:s mest profilerade skribenter: Kajsa Ekis Ekman. Hon hade varit med från starten, och jobbat med att skriva ledare för tidningen.
Sommaren 2022 blir hon av med jobbet.

Ekman hade då skrivit en ledare om den fackliga tidningen Arbetets samarbete med den ukrainska tidningen Kyiv Independent. Ekman är kritisk, och ifrågasätter Kyiv Independents journalistiska trovärdighet. Det gör många rasande.
I Expressen liknar journalisten Hynek Pallas artikeln med ”dagens ungerska regim och dess oligarkmedier när de stämplar rättighetsorganisationer som ’Soros-lakejer’ och ’utländska agenter’”.

Ledaren har Andreas Gustavsson själv har godkänt för publicering. I stället är det när Kajsa Ekis Ekman i en diskussion om texten på Instagram uttalar sig positivt om det ryska statsmediet Russia Today som han menar att han drar gränsen.

Kajsa Ekis Ekman blir av med jobbet, via mejl.

Då blir andra arga. Kritiken handlar både om hur uppsägningen har skötts, och att många har fått intrycket att Andreas Gustavsson har agerat först efter att ledaren fått kritik, men inte vågar erkänna sitt eget misstag, eftersom han själv godkänt den.

Aftonbladets Eric Rosén skriver att ”Andreas Gustavssons agerande ger intrycket av att han är samtidigt strykrädd och hög på sin egen indignation.” Peter Kadhammar, på samma tidning, skriver att Gustavsson omedelbart borde ge sig själv sparken.

– Det kanske är konsekvensen av att vara en liten tidning som börjar synas allt mer. Jag kanske hade jobbat ihop till det här, säger Andreas Gustavsson.

Han kallar perioden olustig, och menar att situationen hade drag av ett drev mot honom, personligen.

– Samtidigt kan jag vara kritisk mot mig själv rent medmänskligt. Det fanns en brutalitet i det. Men hur stort paraplyet än är så rymdes inte Ekis under det längre.

Är det paraplyet eller Ekis Ekman som har förändrats?

– Bra fråga. Det som har hänt i Ukraina har blivit en tankeställare och en vattendelare. Jag har känt ett stort behov av att markera här mot vad jag upplever som en ganska marginell del av svensk vänster, som liberala ledarsidor gärna vill presentera som något slags huvudfåra: att man har haft svårt att navigera i internationella konflikter.

– Jag vet helt ärligt inte om Ekis har förståelse för hur Russia Today agerar mot Ukraina och i vilket ledband de egentligen går hos Kreml. Men hon uttryckte sig oerhört illa, och hon gjorde det i en pågående diskussion om en ledartext som jag bedömde rymdes under paraplyet och det var den texten i relation till hur hon hanterade textens eftermäle som blev droppen.

Många läsare är också arga. Somliga över den ursprungliga ledaren. Desto fler, enligt Gustavsson, över hur han har hanterat Kajsa Ekis Ekman.

– Ett inte obetydligt antal sade att då är det här inte tidningen för mig.

Hur många?

– Hundratals har slutat. Många har kommit tillbaka på grund av publiceringar man har velat läsa eller när ilskan har lagt sig. Men bland dem som inte kommit tillbaka är det nog så att Dagens ETC:s ledarsida, eller egentligen hela tidningen, har en väldigt annorlunda tolkning än de har av det som händer just nu i Ryssland och Ukraina. Och den klyftan går inte att överbrygga.

Finns det något som du hade velat göra annorlunda?

– Jag skulle definitivt ha velat… Även hårda beslut måste tas medmänskligt rätt. Det fanns en brutalitet i hur snabbt det här gick, och kanske hur stängd jag var gentemot den som det handlar om. Så är det.

Var du för brutal?

– Eventuellt hade det funnits tid för både mer dialog och att krishantera utåt och förklara för läsare utåt vad det här handlade om. Jag valde det senare framför dialog.

Men att det stormar, eller åtminstone blåser, behöver inte i alla lägen vara dåligt enligt Gustavsson.

– När man försöker göra en mindre tidning större så är polemiken en väg att göra det, säger Andreas Gustavsson.

– Det ska vara relevanta konflikter man tar, men det är inte dåligt för vår synlighet att hamna i relevanta konflikter med en borgerlighet som driver allt längre högerut.

I dag har Dagens ETC både en HR-ansvarig och en ny ägare.

– Numera ligger tidningen i en stiftelse, som garanterar att den kommer att finnas för alltid, säger Andreas Gustavsson.

Är inte det beroende av ekonomin också?

– Jo, det handlar om pengar förstås. Men givet att vi sköter oss i övrigt.

Tor Gasslander
Redaktionschef 2017-2023.[email protected]

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.

Inrikes/Nyheter 16 april, 2024

L svänger i skolfrågan: ”Ny politik om två år”

Lotta Edholm, Johan Pehrson och Fredrik Malm vid presskonferensen. Foto: Samuel Steén / TT.

Liberalerna vill ta fram en ny skolpolitik inför valet 2026. Men enligt Åsa Plesner kan partiet börja driva en annan politik redan nu om viljan finns.

Under tisdag eftermiddag höll Liberalerna en presskonferens där de presenterade sin nya vision för den svenska skolan, som ska omsättas i en ny skolpolitik inför valet 2026. 

I centrum står återregleringen av skolan, där bland annat friskolereformen ska rullas tillbaka, tillsammans med målstyrningen och kommunaliseringen. Även en ”postmodern och konstruktivistisk kunskapssyn” nämns i partiets debattartikel i Svenska Dagbladet, publicerad samtidigt som presskonferensen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Kultur 16 april, 2024

Konstnär stänger Israels paviljong på Venedigbiennalen

Israels paviljong 2024. Foto: Flamman
Israels paviljong på tisdagen den 16 april. Foto: Flamman.

”Inte förrän en överenskommelse om eldupphör och frisläppande av gisslan har uppnåtts”. Med det kravet sade konstnären Ruth Patir, som skulle representera Israel på konstbiennalen i Venedig, in sin medverkan.

De sista förberedelserna är just nu igång inför öppnandet av den 60:e upplagan av Venedigbiennalen. På grund av kriget i Gaza har frågan om Israel ska delta varit het och gett upphov till många protester, inte minst initiativat Art not Genocide Alliance, ANGA (Konst, inte folkmord) som krävt att landet ska uteslutas från biennalen samt plattformen Bidoun projects, som under pressvisningsdagarna 18 och 19 april anordnar poesiläsningar för att uppmärksamma Palestina.

På tisdagsmorgonen kunde förbipasserande utanför Israels paviljong läsa en uppklistrad lapp på glasväggen: ”Konstnären och curatorerna för israeliska paviljongen kommer att öppna utställningen när överenskommelse om eldupphör och frigivning av gisslan har uppnåtts.” Konstnären som satt upp detta ultimatum är den som förra september valdes ut att representera Israel, Ruth Patir.

I ett uttalande till New York Times säger Patir: ”Jag avskyr det, men jag tror att det är viktigt.” Curatorerna Tamar Margalit och Mira Lapidot, uppges inte ha informerat den israeliska regeringen, uppger samma tidning.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 16 april, 2024

Unga klimataktivister demonstrerar framför riksdagen. Foto: Christine Olsson/TT.

Det finns ett fotografi på mannen med den svarta resväskan som går över den kullerstensgata som breder ut sig mellan Sveriges riksdags huvudbyggnader. Med målet i sikte – Riksdagshusets korridorer – väljer han att kliva rakt över ett gäng ungas banderoll som säger: ”Climate justice = social justice”.

Mannen med resväskan är sverigedemokraten Tobias Andersson, och fotografiet ramar in den konflikt som ungdomar runtom i världen lever i: den mellan förnekelse av klimatkrisens allvar och unga människors framtid.

Aktivisterna på fotografiet ler, men Andersson ser dem inte i ögonen. Trots den självsäkerhet han försöker utstråla känner han sig uppenbarligen obekväm.

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt. Ett exempel är att han 2022 av Dagens ETC avslöjades uppmuntra en trollarmé att ”konfrontera” klimataktivister.

Om Andersson är obekväm med att föra samtal är det inget mot när ungdomar från rörelsen Ta tillbaka framtiden tog sig in på fossilbolaget OKQ8:s kontor under hösten 2023. De följde efter en tankspridd man i kostym genom entrén och stannade till vid ett konferensbord. En av tiotalet välklädda mötesdeltagare runt bordet, i en annars förvånansvärt tom kontorslokal, frågade: ”Hur kom ni in egentligen?” En av de unga gav det uppenbara svaret: ”Genom dörren.”

Det är inte första gången som Andersson trakasserar aktivister i stället för att prata med dem på ett ärligt sätt.

Jag själv deltog med nöje vid båda de händelser som beskrivs ovan. Mannen på OKQ8 verkade förvånad över vår praxis att använda dörrar för att ta oss in i byggnader. Inte så märkligt med tanke på att han och kollegorna verkar lika förvirrade vad gäller andra uppenbara orsakssamband – som den mellan utsläpp och klimatkris. Vi hade uppenbarligen valt rätt plats att framföra vårt budskap på, eftersom vi fick prata med de personer som kan göra mest åt klimatkrisen, men samtidigt är mest ointresserade av att ta tag i saken.

Ungdomar däremot är tillräckligt handlingskraftiga för att stå upp för sina egna och andras rättigheter, och dessutom tillräckligt rakryggade för att föra dialog med sina motståndare. Vi berättar vad som är välkänt sedan decennier tillbaka: om orsakssamband mellan fossilutsläpp och uppvärmning som bland andra oljejätten Exxon har hemlighållit sedan 70-talet.

Det är dags för fler att ta efter unga människors förmåga att aktivt skapa möten där sanningen kan läggas fram. Sådana ärliga möten är en viktig del av det förändringsarbete som runt sju av tio svenskar vill se. Det är effektivt att säga ifrån, och att det är obekvämt när det sker är själva beviset – annars hade politikerna inte trampat på våra banderoller.

Utrikes 15 april, 2024

”Risken för storkrig är mindre nu”

Det israeliska luftförsvaret skjuter ned iranska drönare och missiler. Foto: Tomer Neuberg/AP.

Enligt Rouzbeh Parsi, programchef på Utrikespolitiska institutet, har risken för storkrig i Mellanöstern minskat.

I lördags natt skickade Iran nästan 200 drönare och långdistansrobotar mot Israel, varav nästan alla sköts ned av israeliskt och allierat luftvärn. Attacken var en vedergällning för Israels bombning av det iranska konsulatet i Damaskus veckan innan.

Enligt Rouzbeh Parsi (bilden), programchef på Utrikespolitiska institutet, är risken för storkrig dock låg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Inrikes 15 april, 2024

SAC bildar nytt städsyndikat: ”Fyller ett tomrum”

Solidariska städare samlas för ett grundande möte i SAC:s lokaler i Stockholm. Foto: Anastasiia Omelian.

Efter framgångarna med organisering av byggarbetare tar fackförbundet sikte på städbranschen.

I onsdags samlades uppemot 35 personer från 10 olika länder i fackförbundet SAC:s lokaler, för att formellt grunda den nya fackföreningen Solidariska städare. De flesta av deltagarna var kvinnliga migranter.

– Det är historiskt när nya fackföreningar bildas, och det här är en grupp som är särskilt utsatt, säger SAC-organisatören Pelle Sunvisson till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 15 april, 2024

Krograggandet har blivit en motståndshandling

Foto: Kim D. Johnson/AP.

En ny bok dödförklarar slampan, som kvävts under den framväxande puritanismen. För oss som älskar att ha kul är det fruktansvärt deprimerande. Men det går fortfarande att göra motstånd.

Svenska Akademiens ordlista definierar ”slampa” som lösaktig kvinna. Populärkulturellt förklaras dock begreppet bättre genom att exemplifiera med gestalten Samantha Jones i kultserien Sex and the City. Det är också henne som journalisten Emil Åkerö (bilden) utgår ifrån i sin nya fackbok Slampans död – En djupdykning i den sexuella lågkonjunkturen, när han frågar sig varför ungdomar i dag hellre verkar vilja vara tv-seriens tråkiga och giftassugna Charlotte York.

Anledningen är inte bara att vi lever i en värdekonservativ tid, utan också att allt fler av våra relationer både utspelas och utvecklas på nätet. Digisexualitet (att använda teknik i sex och relationer) har visserligen fått ett uppsving, men samtidigt kan det avskräcka ungdomar att höra att ”allt på internet finns kvar för alltid” och att eventuella nakenbilder de skickar till en partner riskerar att spridas till hela gymnasieskolan. Men liksom författaren är inne på varnar man hellre för detta i stället för att påpeka att det faktiskt är olagligt att sprida bilder på andra. En form av slutshaming, alltså.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ida Stiller
Frilansjournalist.