Opinion 13 december, 2018

Det finns visst en vänster som ifrågasätter det finansiella systemet

Johan Lönnroth reagerar på Flammans ledarskribent Per Björklunds ledare ”Muf ligger steget före vänstern” från förra veckans nummer och menar att vänstern har många teoretiker som ifrågasätter systemet och pekar på möjliga vägar fram för en progressiv rörelse.

Per Björklund påstår i Flamman (nr. 48/2018) att ”vänstern” har överlämnat kritiken av det finansiella och monetära systemet till nyliberaler. Det är inte sant. Men hans frustration är begriplig. För de alternativ som en växande internationell vänsterrörelse anger har klara inslag av överstatlighet. Och att prata om sådant är på gränsen till tabu inom merparten av den svenska vänstern.

Jag vill nämna tre namn: Först Diane Elson som har formulerat systemkritik ur ett feministiskt perspektiv. Hon hävdar att det rådande systemet med ensidig inflationsbekämpning och åtstramande finanspolitik i skuldsatta länder slår särskilt hårt mot kvinnor. Hon vill ha stärkt makt för Europeiska Centralbanken (ECB) över finansmarknaden och som garant för medlemsstaternas skulder. Hon vill också ha ett stärkt finanspolitiskt samarbete inom EU med sikte på ökad sysselsättning och minskade klass- och könsklyftor.

Yanis Varoufakis påminner oss om Keynes gamla förslag om att stater med överskott i bytesbalansen via en global valutabank skall låna ut pengar till låg ränta till stater med underskott

Mitt andra namn är Thomas Piketty. Han påpekar att om inte ECB och USA:s Federal Reserve sprutat ut pengar under finans- och eurokrisen är det troligt att depressionen blivit lika djup som på 30-talet. Han vill att ECB ska kunna emittera euroobligationer som innebär att EU:s ekonomiskt starka länder som Tyskland får ta ett större solidariskt ansvar för svagare stater som Grekland. Piketty vill också öppna upp skatteparadisen. Och han har sagt att om inte vänstern förmår samla sig till ett alternativ finns risk för att den nationalistiska högern tar över med en trolig ny stor kris som resultat.

Mitt tredje namn är den före detta grekiske finansministern Yanis Varoufakis. Han påminner oss om Keynes gamla förslag om att stater med överskott i bytesbalansen via en global valutabank ska låna ut pengar till låg ränta till stater med underskott. Han har framträtt ihop med både Jeremy Corbyn och Bernie Sanders. Alla tre vill ha en internationell progressiv rörelse.

Jag har också själv efter fattig förmåga deltagit i denna diskussion. Dels som medförfattare till Den tredje vänstern (Korpen, 2017) där vi utförligt gått igenom den ovan nämnda internationella debatten. Dels som ledamot i den parlamentariska riksbanksutredningen där jag pläderat för en ny centralbanksreform i Sverige. Den fulla sysselsättningen bör vara det överordnade målet för den samlade ekonomiska politiken med finansiell stabilitet och låg stabil inflation som underordnade mål. Politikerna måste ta tillbaka rodret både här och internationellt.

_____________________________________