Som ett led i den nya amerikanska regeringens ekonomiska politik presenterade finansminister Janet Yellen i början av april ett förslag om en global miniminivå på bolagsskatter. Regeringen vill att företag som gör vinst på över 20 miljarder dollar om året ska betala skatt i det land där de säljer sina varor och tjänster. Det skulle i praktiken handla om de 100 största företagen i världen. Den föreslagna skattesatsen är 21 procent. Även om det i historiskt perspektiv inte är mycket är det i dagsläget ett ambitiöst steg i kampen mot den globala skatteflykten som presenterats för de övriga OECD-länderna, som har förhandlat om ett nytt regelverk i flera år.

Förslaget har välkomnats på flera håll, inte minst av EU. Unionen har i över tio års tid försökt få till stånd en digital skatt som gör det möjligt att beskatta multinationella företag som Google och Facebook i de länder där de är verksamma, och inte bara där de har sitt högkvarter. Det amerikanska förslaget gör i ett slag att EU:s egna planer snart kan vara överspelade.
– Detta förslag går längre än EU:s. Amerikanerna var emot en digital skatt tidigare eftersom de såg det som något som enbart skulle straffa amerikanska företag, säger Niclas Frederic Poitiers, som är analytiker vid den Bryssel-baserade tankesmedjan Bruegel, till Flamman.

Enligt honom finns det två orsaker till att USA bytt åsikt i frågan. Den första är helt enkelt att staten behöver få in mer pengar. Tanken är att reformen ska dra in tillräckligt med pengar till statskassan för att finansiera den två biljoner dollar stora infrastruktursatsningen som Biden lagt fram. Den andra orsaken är enligt Niclas Frederic Poitiers politisk.
– Vänsterns inflytande över regeringen och det Demokratiska partiet är starkt. Politiker som Elizabeth Warren och Bernie Sanders har länge varit kritiska till de låga skatterna på företag, säger han.

De existerande globala skattereglerna utvecklades redan på 1920-talet. Det var då som principen om att ett företag ska beskattas där huvudkontoret ligger antogs. Förhandlingar har pågått under flera år mellan 137 länder inom ramen för OECD för att uppdatera regelverket. USA:s förslag innebär att dessa får en rejäl knuff framåt.

Sedan 2019 har OECD-förhandlingarna delats in i två pelare. Pelare ett handlar i stort om vem som ska få beskatta företag och var, med det uttalade målet att komma åt de digitala jättarna. Här har det länge rått bred enighet om att beskattningsrättig­heterna ska flyttas till de länder där företagen verkar, snarare än där huvudkontoret ligger. Pelare två handlar om att etablera en global miniminivå för multinationella företag, så att de inte längre kan välja det billigaste landet. Yellen har nu föreslagit en uppdaterad version av pelare två, där den amerikanska så kallade GILTI-skatten på företag fördubblas från 10,5 till 21 procent globalt. Rent konkret är tanken att de företag som inte betalat tillräckligt med skatt i de länder där de är verksamma ska beskattas för resten i det land där deras högkvarter ligger. Det skulle i många fall innebära att USA kan beskatta flera av sina egna multinationella företag bättre. Men också att till exempel Tyskland, som har bland de högsta skatterna i Europa, kan komma åt före­tag som Volkswagen.

Förslaget skulle gynna länder med höga bolagsskatter som Frankrike och Tyskland. Men det skulle också gynna dem med relativt låga skatter som är drabbade av skatteflykt, såsom Sverige. Sveriges bolagsskatt är i dag bara 20,6 procent, en drygt halv procentenhet från den miniminivå som Bidens regering föreslår. Men trots detta är Sverige ett av de europeiska länder som förlorar mest pengar i skatteflykt. Enligt organisationen Missing profits förlorar Sverige 17 procent av sina bolags­skatteintäkter varje år. Det är den fjärde högsta siffran i Europa. Enligt Niclas Frederic Poitiers innebär förslaget att svenska staten kan få tillbaka några av dessa resurser.
– För Sverige skulle det minska incitamentet för företag att flytta sina högkvarter till länder som Luxemburg.

Sverige har successivt sänkt bolagsskatten i flera årtionden och satsen har länge legat under EU-snittet. År 2000 var skatten beräknad i procent av bolagens vinster 28 procent, medan EU-snittet var 31,6 procent. I dag är den svenska siffran alltså 20,6, strax under EU-snittet på 21,7 procent. Det placerar Sverige på en femtondeplats bland EU-länder, det vill säga i mitten, närmare botten än toppen.

Sveriges regering har också varit kritisk till de försök att reformera bolagsskatterna som har gjorts av EU. Finansminister Magdalena Andersson avvisade till exempel för fyra år sedan förslaget om att införa land-för-land-rapportering för multinationella företag, så att myndig­heterna lättare ska kunna komma åt fuskande företag. Det skulle innebära att företag blir tvungna att öppet redovisa hur mycket vinst de gör och hur mycket de betalar i skatt i de länder där de är verksamma. Förslaget blockerades av bland annat Sverige i februari i år. Även förslaget på en digital skatt som EU-kommissionen väntas lägga fram i juni har fått kalla handen av Sverige.

Anderssons argument var då att skattefrågor bör vara en nationell angelägenhet. Men hon hävdade också att i den utsträckning ett samarbete kan bli aktuellt bör det inte ske på europeisk utan på global nivå, med uttrycklig hänvisning till OECD-förhandlingarna. När USA nu har lagt ett förslag på just ett globalt samarbete inom ramen för OECD är tongångarna därför andra. Till SvD sade Andersson strax efter att USA:s förslag presenterats att det var ”intressant”. Men på frågan om det kan innebära att den svenska skatten höjs igen svarade hon:
– Det är en ytterst hypotetisk fråga. Vi är långt därifrån.
Exakt varför finansministern tycker att OECD-förslaget är bättre än det som EU lade fram är dock inte klart. En orsak kan vara att det kan göra att mer pengar hamnar i Sverige. Enligt det amerikanska förslaget skulle till exempel svenska multinationella företag som Spotify och Klarna kunna beskattas i Sverige för de vinster som de inte betalat skatt för i utlandet. Enligt EU-förslaget hade de pengarna i stället hamnat i något annat land.

Alla välkomnar dock inte Washingtons planer. I europeiska skatteparadis som Irland och Luxemburg har regeringarna redan gjort klart att de kommer att bekämpa förslaget. I och med att enhällighet krävs i Europeiska rådet för att förslaget ska antas av EU kan länder som Malta, Cypern, Luxemburg och Irland enkelt göra att det urvattnas innan det antas. Niclas Frederic Poitiers tror dock att det blir svårt för dessa länder att helt blockera planerna.
– Det är ingen lätt position som länder som Irland befinner sig i nu. Det är svårt rent moraliskt att argumentera mot det här. Var exakt det landar, på 21 procent eller under det vet vi inte. Det kan urvattnas. Men det kommer att bli svårt för små länder att säga nej till både USA och EU, säger han.

Andra menar dock att dessa länder fortfarande kan komma undan, även om förslaget i sin nuvarande form skulle antas. Själva skattesatsen är nämligen bara en av flera faktorer som påverkar hur mycket ett företag betalar i skatt. Enligt Tove Maria Ryding, skattekoordinator på organisationen Eurodad som arbetar för ett rättvist globalt finansiellt system, löser det amerikanska förslaget därför inte problemet.
– Det finns flera saker som skatteparadis kan fokusera på. Det handlar inte bara om hur hög eller låg skatten är, utan också om hur effektiv den är. Om det finns hål i det internationella avtalet kan de smita igenom ändå. Det har hänt förut, för det finns ofta kryphål. Vi får se nu hur de länder som har det vi kallar ”aggressiva skatteregler” svarar på USA:s förslag. Det skulle vara en överraskning om de går med på detta. EU har försökt detta tidigare och det finns absolut ingen konsensus om detta, säger hon till Flamman.

Ett annat problem är att de globala minimiskatterna främst skulle gynna rika länder. Eurodad fokuserar mycket på länder i det globala syd. Enligt Tova Maria Ryding är det inte de länderna som gynnas av Bidens förslag.
– Vi ser på detta ur u-ländernas perspektiv. Vem är det som får mer pengar genom skatteinkomster i detta förslag? USA:s förslag är bra för USA. Och OECD lyssnar ofta mycket till de stora OECD-länderna. Det gynnar inte nödvändigtvis u-länderna. I det som heter pelare ett står det till exempel att länderna som skriver på reglerna förbinder sig att inte införa nationella regler som går emot dem. Där kan u-länder missgynnas om de inte kan införa egna och bättre skatteregler.

Enligt Tove Maria Ryding borde hela det nuvarande skattesystemet rivas upp, i stället för att man bygger vidare på det. Principen med ”transfer pricing”, enligt vilken multinationella företag kan välja vilket land de ska beskattas i, borde enligt henne ersättas av ett system som baseras på multinationella verksamheters globala överskott och vinster, och inte vinsterna i enskilda länder. Det föreslagna systemet gör nämligen att länder som huserar multinationella företag kan straffbeskatta dessa, och det är få multinationella företag som kommer från utvecklingsländer.
– Problemet är att man behåller det system som man har och lägger nya regler på det. Man kan mycket väl ha en minimum-beskattning som bas i ett system, men det kan inte vara allt. De länder som kan beskatta företag på detta sätt måste ge u-länderna rätt att beskatta som de vill. OECD har länge styrt de globala förhandlingarna om de globala skatterna. Det gynnar de rika länderna, säger hon.

I det globala syd finns enligt Tove Maria Ryding ett allt större missnöje med att förhandlingarna sköts av OECD, en organisation som ofta anklagas för att främja de rika ländernas intressen. I stället har flera länder i syd föreslagit att FN ska ta över förhandlingarna, något som fick uppbackning av en rapport som kom i februari och som föreslår att en ny global skattekonvention tillsätts i FN:s regi.
Flamman har sökt finansminister Magdalena Andersson för en kommentar.

Jonas Elvander

Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.