– Vi måste få kontroll
över vårt beskattningsunderlag. Pengarna bara rinner ut. Men eftersom det är så många som skaffat sig privilegier av den situation som råder nu, är det svårt att ändra på den, säger Torsten Fensby, expert på internationell skatteflykt.
Han har bland annat arbetat i flera år för OECD och nordiska Mimisterrådet för att förhandla fram informationsavtal med så kallade skatteparadis.
– Jag kan säga matematiskt stensäkert att gör vi ingenting nu så går vi in i en ny finanskris. Det är oundvikligt, fortsätter han.

Lagstifta

Torsten Fensby säger att han upplever att politiker i Sverige har mindre makt i dag och att det finns en stark lobbyverksamhet mot förslag på begränsningar kring skatteplanering.
Trots det finns åtgärder som skulle kunna begränsa skatteflykten.
– Ett stort steg i rätt riktning skulle vara att genom lagstiftning synliggöra rådgivarnas verksamhet. Att man ställer krav på att de redovisar vad de sysslar med. Det skulle få en väldigt stor effekt.
Han påpekar att det är mellanhänderna som möjliggör skatteflykten.
– En svensk som vill gömma pengar eller ägna sig åt aggressiv skatteplanering har inte möjlighet att vända sig direkt till Panama. Han tar kontakt med sin bank eller skatterådgivare. Den personen i sin tur tar förmodligen kontakt med sina kontakter i Europa som tar kontakt med till exempel Fonseca i Panama.

För små risker

Sandro Scocco, chefsekonom på tankesmedjan Arena Idé pekar också på mellanhänderna.
– Vi har en generalklausul i skattelagstiftningen som säger att även om man vidtar lagliga åtgärder – som att starta ett brevlådeföretag – är det olagligt om syftet bakom är olagligt. Jag har väldigt svårt att se att det skulle finnas något annat syfte här, säger han.
– Då har bankerna gjort sig skyldig till medhjälp till skatteflykt och det är ett brott. Då ska man straffas för det brottet. Det är en fråga som Sverige äger helt och hållet.
Han menar även att det är för små insatser för den som gör sig skyldig till övertramp för att det ska vara avskräckande. För inte så länge sedan konstaterade finansinspektionen att Nordeas bristande kontroll möjliggjorde penningtvätt och dömde banken till en bot på 50 miljoner kronor.
– För en bank som har miljardvinster är 50 miljoner ingenting som skapar incitament.

Brist på kontroll

I kölvattnen av Uppdrag Gransknings avslöjanden har möjligheten till självrättelser diskuterats. Många har varit kritiska till att man kan få ta hem pengar utan att riskera straff eller skattetillägg.
– Det är en rättsprincip som är lite tveksam kan jag tycka. Det här är ändå skattebrottslingar som man ger full amnesti till. Man baktaxerar fem år och tillgångarna kan ha legat där i 25 år, säger Sandro Scocco.
– Jag tycker nog det finns anledning att se över det, sedan vet jag inte exakt vilka åtgärder man ska ta.
Torsten Fensby säger att det finns fördelar med självrättelser, då det faktiskt gör att pengar kommer in i systemet. Samtidigt, påpekar han, har dagens självrättelsesystem brister. Han blev själv förvånad över bristen på kontroll om var det underliggande kapitalet härrör ‎ifrån när han såg Uppdrag Gransknings program.
– I vissa fall verkar det ha använts som rena pengatvätten. Det är knarkhandlare och insiderbrottslingar som slängt in pengar i tvättmaskinen och ingen har ställt några frågor. Sedan har de fått ut pengarna nytvättade och har kunnat använda dem.
– Allihopa som gjort självrättelser har fått ett arv av moster Berta och det har tydligen funkat.
Det andra som förvånat honom är att de som på engelska brukar kallas för ”peps”, politiskt exponerade personer, figurerat bland självrättelserna. Normalt brukar det ställas högre krav på politiker när det gäller exempelvis skattemoral eller misstankar om korruption.
– Det är fullständigt hårresande att man tillåtit sittande svenska politiker att göra självrättelser, oavsett om de sitter på lokal nivå eller riksnivå. Det är tydligen inga problem för sittande politiker att skattefuska. Bara man till slut gör en självrättelse.
Vilka åtgärder skulle behöva tas?
– Den rimliga konsekvensen är att göra en parlamentarisk utredning av hur självrättelserna fungerar, där man tittar på vad som gått snett och vad som är bra med systemet och kanske utfärda föreskrifter av regeringen som skatteverket ska följa. Men hittills har inga steg tagits i den riktningen